Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- A
- AFS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öjr, m. stengrund, klippa. Fl. (Pargas). Örar,
m. pl., grusiga ofruktbara åkerstycken. Sm., kl.,
bl. Ör å sör, öde och obrukad, oländig, grusig
aflägsen mark. Vg., ög. Fsv. ör, m. sandigt fält
vid en strand; (deraf Helsingör, Kongsör,
Öregrund, Öresund, Skanör m. fl.); fn. aurr, m. grus,
sandblandad jord; n. aur, m. id.; d. d. ør, n.
coll. grus, småsten.
Strand-aur, m. småsten vidstranden. G. (F.).
Öra, v. a. 1 grusa (väg), laga (väg) med grus.
”Öra vägen”. Sm., kl.
AUR 2, n. år (annus). Bl. S. år 1.
AUS (ipf. aust), v. a. ösa. ”Aus vattnä. Aus
ut ovetä”. Vl. Åisa, äsa, id. Dl. Fsv. ösa, Birg.
Upp. II, 216; fn. ausa; d. öse. Jfr äsa.
Ausa, f. slef, ösa. Jtl. Jfr äsa 2.
Aus-kar, n. öskar, kärl hvarmed vatten öses
ur båten. Vb., Nuckö, Wormsö. Fn. ausker;
n. auskjer. Jfr äs-krälld.
AUSTAN (östa, osta), adv. östan, östanefter.
Vb. Fsv. östan; fn. austan; n. austan, id. Jfr
fsv. (runspr.) austr, öster; lit. aussta,
morgonrodnad; lett. aust, att blifva dag. S. åster.
Austa-dill (el. östa-dill), adv. i öster,
österut. Vb. N. austadil.
Austa-för, adv. österom. Vb.
Austa-noLa, adv. nordost. Vb. Öst-nolan,
Fl. (Öb.); östa-nolä, Nk.; ost-nol, N. Åm.
Austan-ätt (el. östan-ätt), adv. österifrån.
Vb. Ost-ätt, N. Åm. Ä’tt = efter.
Austa-sónna, adv. sydost. Vb. Öst-sónnan,
Fl. (Öb.); östa-sönna, Nk.
Austa-vär, n. östanväder. Vb. Östan-vär,
Svea-, Götal. Fn. austanvindr.
Östa-före, adv. österom. Vb. N.
austafyre; fn. fyrir austan.
Östall, adv. österut. N. Åm. Ändelsen all
= till.
Östa-noLan-ätt, adv. ifrån nordost. ”Kóm
du sönnan-ätt häll’ östanolanätt”? Vb.
Öst-at, adv. österut. N. Åm.
AUSÅS, sockennamn i S. Åsbo h. af Skåne,
hette fordom Achæsaas. Script. Rer. Dan. 3,519.
Namnet skrefs vid reformationstiden Auisaus.
AUT, præp, ut. ”Strjok aut”. Dl. (Elfd.). Fsv.
ut; fn. út. Jfr åit.
Aut-ändes, adv. länge borta (ute). ”Du ir
autändes”. Ö. Dl.
AUTAR, n. sinnelag, sinneart, art; gry (ämne).
”Dä jär gutt autar äi dänn sórken. Dä jär gutt
autar äi dänn sigden”. G. Härledningen obekant.
AUTEN-DAG (oten-dag el. åten-dag), m. mindre
måltid omkring kl. 5 e:m.; merafton. G.
Aten-dags-säup, m. meraftonsup. G. (F.). Ordet
autendag är troligen intet annat än en förvridning
af fn. undarn, undurn, som gått öfver till unden,
unten, oten. Ändelsen -dag är intet annat än en
oriktig användning af -dag (i mid-dag). Jfr
undar, sid. 780 b.
AV, oskiljaktig partikel, som utmärker en
förstärkning; mycket, alltför mycket. Brukas i nedan
anförda sammansättningar. Fsv. of, mycket,
högligen, ganska, t. ex. ofhögher, ofilla, ofkær; fn.
of, mycket, allt för mycket; n. ov. Jfr uv.
Av-bradur, adj. mycket hastig. G. Fsv.
braþer, hastig.
Av-brat, adv. oförmodadt. G. Jfr brat.
Av-gammel, adj. mycket gammal. G.
(nästan föråldr.). Fn. ofgamall.
Avho(v)li, 1) adj. orimlig, som ej tar skäl;
2) adv. ofantligt, mycket. ”A. dyrt”. G. (F.).
AVA 1, m. 1) grund och trång vik (af sjö eller
ström). Nb., vb., jtl., mp., gstr., g. Avi el. ave,
m. Dl., hs.; ave, m. Åm., vl. Deraf Horn-avan,
Lill-avan, Stor-avan; 2) större eller mindre vatten
samling; fördjupning i marken, der vatten
samlas, såsom i kärr, myrar; större vattenpuss. Ave,
m. ”Dä regnade att en stor ave ble på går(d)en”.
Deraf Avestad, Vl.; 3) sank äng, som står
under vatten. Kl., öl. Ave, m. Hl.; 4)
vattenhvirfvel (i ström eller å). Kl. (Stranda), sm.
(Kinnevald); 5) moln. Ave, m. Vg.; 6) en holme eller
ö (i en å). Ave, m. Vg. (enl. Hof, 85). Fn. á,
f. å, vatten; moes. ahva, f. flod; fht. aha, f. flod;
mht. ahe, ach, f.; swz. ache, a; bay. ach, achen,
id.; ns. ahe, aa, eë, vatten, bäck; öster, ach, ahen,
f. vatten, bäck, flod (Höfer 1,8); kärnt. ache, f.
vattensamling, träsk (Lexer, 1); swz. auw, f. sank
äng; nht. (dial.) ouwe, f. a) ström, vatten; b)
ö; n. ave, m. a) vattenpuss; b) liten bugt eller arm
af en elf; c) vattenhvirfvel; lt. aqua, f. vatten;
fr. eau, id.; fpers. âp, vatten; pers. av; kurd. ave,
id.; skr. ap, f. flod, ava, f. vatten.
Ava 2, v. imp. 1 mulna, teckna sig till regn.
”Dä avar te regn”. Vg. (Skarab.; Kind i Elfsb.),
hl. Ava (el. aga), id. ”Dä avar på”. ”Dä
avar (agar) i luften”, molnen samla sig och det
liknar sig till regn. Sm. (Östbo).
Häng-ave, m. gungfly, sumpigt ställe. Hl.
(Värö), kl. (Stranda).
AVA 3, s. aga 1.
AVA-ÅT, n. knott: Simulia reptans. Sm.
(Vestbo). Jfr åt.
AV-BARKNING el. å-barkring, f. islossningstid.
Sm., bl.
AV-BARTA, v. a. 1 beveka; afråda ifrån. Kl.
Åbärta, Öl.
AV-DRAG, n. utdrag. ”A. av prestsedeln”. S. Sk.
AVE 1, m. afund, hat. ”Bära ave te nå’n”.
Sk. (N. Åsbo).
AVE 2, s. ava 1.
AVED 1, m. april månad.
”Hva(d) Thor låter gro, ska Aved av-sno”.
Ordspr. Sk. (Ox.). Fr. avril; mht. abrille,
abrillc, april. Jfr fari.
AVED 2, adj. 1) afvig; 2) ovillig, obenägen.
S. Sk. Fn. öfugr; d. aved.
AVEL, m. 1) styrka. G.; 2) färdighet,
arbetsamhet. ”Vore dä nå’n avel i honom, så gjorde
han dä. Lägga mykken avel på nået”. Vm.
Fsv. afl, n? styrka, kraft. Cod. Bur. s. 12,492;
avil, m. id. Alex. 5363, 6269; fn. afl, n.: n. avl,
m.; fe. abal, styrka.
Avels-bru(g), n. 1) åkerbruk: 2) afkastning
af en jordegendom. S. Sk.
Avels-mann, m. landtbrukare; bonde. S, Sk.
D. avlsmanð.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0046.html
