Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - AXE ... - B - BA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ajsader, adj. gången i ax. ”Ruen ä
ajsader”. Bl.
Axa ópp, v. a. 1 plocka ax (på en nybergad
åker). Vm.,nk.,ög.
Axare, m. axplockare. Sm.
Axe-bås, n. a) halm efter sädesstrån, som
upphämtas sedan den egentliga säden
blifvit inbergad. Ög.,kl. Jfr lösing; b) skalet,
hvari kärnen hos säd sitter. Ög.
Ax-lòt, m. axände. Hs. (Db.).
Ax·löpa 1, v. n. gå i ax; om säd. ”Säa
ax-löper nu”. Ög.,sm.
Ax·löpa 2, f. säd, som är färdig att gå i ax.
”Säa står i axlöpa”. Sm.
Axur, f, pl. sädesspillning vid inbergningen.
Bhl. (nästan föråldr.).
Axel·bred, adj. högfärdig. Sm. Axel-dryg,
Ög.; axel-drug, id. Vb.
Axel-lutog, adj. som går med krökt rygg.
Fl. (Nl.).
Axla se, v. r. 1 1) rycka på axlarne,
skubba sig, vara oroad af ohyra. Åxla se, Sm.;
2) visa sig missnöjd. Sm.,ög.,vm.
Axla-skyllra, f. skulderblad. Nk.
Gruv-axli, adj. som har breda och höga
axlar. N. Åm. Jfr fn. grufa, v. n. böja sig ned.
Kuv-axli, adj. försedd med runda och höga
axlar. N. Åm. Jfr fn. kufr, m. topp, rundning.
Ajsel-skav, n. torkad smörja kring en
hjulaxel. S. Sk. Axla-bek, n. Vg. D. d.
axel-skav. Molbech, Danske Ordspr., sid. 238.
Ajsel-skinne, f. järnskena, hvarmed en
vagnsaxel förstärkes. S. Sk.
Axel-märlä, f. ytterste änden af en
hjulaxel. G.
BA, batals, s. badda 3.
BAA 1, v. n. 1 bräka; om får. Sm. (sällan
brukl.). E. baa.
BAA 2, s. badda 3.
BA UD FóR (sup. batt ud fór), v. a. umgälla,
plikta för, lida vedergällning för något som man
sjelf eller andra gjort. Sk. (Harjagers h.).
BABA, m. pappa; i barnspråket. Sm. Ns.
babbe (B. W. B. 1, 34): churwälsch. bab; it.
babbo; sardin. babu; lt. papa.
BABBA 1, v. a. 1 se någon stirrande i
ansigte ; ”Hva står du å babbar på mej ätter”? S. Sk.
<poem>
Starre·babbe, m. stirrare; en som fånigt
stirrar folk i ansigtet. Sk. (Ox.,Ing.).
Trade·babbe, m. enfaldig upptågsmakare. Bl.
Babbel, n. sludder, pladder, prat. Kl. Fn.
babb; holl. babel; fr. babil; e. babbling.
Babblare, m. pladdrare, pratmakare. Vg.
(Vadsbo). Babbler, m. Kl. (S. Möre). Ns.
babbeler (B. W. B. 1, 34); holl. babeler.
Bada-huggar, m. baddare, stor huggare.
Fl. (Qv.).
Badd (el. bad), n. 1) slag, stryk. ”Du ska
få badd”. Ul.,vm.,sm.; 2) gång (vicis). ”Ett
badd”, en gång (semel). Vm. Fsv. badd, badh,
n. a) slag (ictus). Rimkr. 128; b) strid,
blodbad. Skaft. 303. Ivan 5700.
Ba (eg. bad), n. 1) tidpunkt. Deraf ba-tals,
adv. tidtals, stundom; 2) anfall, paroxysm.
Längte-ba, anfall af längtan. Svemme-ba,
anfall af svindel; 3) tag, nappetag. Vl.
Badu-mann, m. baneman. Fl. (Ingo).
Bäddrä, v. n. slå boll utan sällträ; leka boll.
G. (F.). Väddrä, id. S. G.
Bäding, m. 1) stor slaga; 2) något ofantligt
stort, baddare, t. ex. stor fisk, sjel. N. G.
Harke·bad, n. slagsmål, hårdt napptag. Vm.
Jfr fn. hark, n. a) stoj, buller; b) träta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>