Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BAL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BALDASKA, f. pannkaka. Dls. (nära
Venersborg; DD.). — Jfr e. dial. bal, en flamma; fn.
bál, n. bål, fyr; bálast, blossa upp; skr. b’âla, m.
ljus, sken, hindost. bal-nâ, att bränna.
BALDERS-BRÅ, ballerbrå, ballersbrå, Smdr.
barbrå, f. eg. Balders ögonbryn: Anthemis Cotula.
Sk. (Ingelstads, Oxie, Onsjö). Ballerbrå, f.
Pyrethrum inodorum. Bl. — Fn. Baldursbrá,
Pyrethrum inodorum. (O. J. Hjaltelin, Islenzk
Grasafræði. Kaupm. 1830, s. 263), (af fn. brá, f.
ögonbryn; moes. brahv, n. [1 Cor. 15: 52]; fht.
brawa, f.; e. brow, eye-brow; skot. bre, bree;
skr. b’rû, id.; jfr bra 4); n. Baldurbrå, Ballebrå.
BALDUR, s. bål, bol.
BALE, m. rede, fogelbo. Fogelbale., m. Bl.
(Östra h.), ög. Hönse-bale, hönsrede. Ög. Bäle,
m. rede, fogelbo. Nk. Bäl, id. Gås-bäl, m. rede,
ställe, der gås utkläcker ägg. Sdm. — Jfr fn.
bæli, n. villdjurskula; ból, n. a) säng; b)
villdjurskula. Se bol 2.
Bäla, v. a. 1 tillreda en rede; om hönan. Nk.
Bal-vär, n. oväder, starkt regn- och
blåsväder. Hl. Jfr n. bala, v. n. larma, stoja, fara
fram med buller; balen, adj. besvärlig,
mödosam; ffris. baal, adj. elak, svag; mht. bal, adj.
i smsättn. ond, våldsam; jfr moes. balva-vesei, f.
ϰαϰία, balvjan, βασανίζειν. Se balkut.
Balk (ipf. balkä), v. a. afbalka, afstänga. Vb.
Balka åv. Nk.
Balka, bölka, v. a. 1 plöja eller ärja så att
vissa remsor eller ryggar icke af plogen
vidröras. Sk. Balka, bulka. ”Balka opp te
pärer”, upprygga till potatissättning. Hl. ”Fara
opp te pärer”, id. Hl. (Värö, Frillesås). — Ns.
balke.
Böka, v. a. 1 göra eller laga bås i fähus. Dl.
Balk, m. hård hud, knöl, i handen eller på
foten. Sm. — D. balde.
Ballting (pl. -gar), m. knölarne under
tassarne på hundslägtet. Kl.
Ballausen, m. def. gäll-gumse. G.
(Lärbro). Eg. ball-laus, testiculis destitutus, carens.
Båld-gräis, m. fargalt. Dl. (Elfd.).
Båll-bókk, m. osnöpt bock. Åm.
Båll-ux, m. tjur. Nb. (Calix), dl. (Elfd.).
Bäll-ox, id. Nb. (Råneå).
Ejn-bjälling, ejnbällingji (pl. -lingar), m.
1) eg. som har en testikel; kreatur som blifvit
illa snöpt, så att det ännu har könsdriften qvar;
2) en till aflelse oförmögen karl. Fl. (Ingo).
Ejnbjälling, ajnbjälling, m. (djur) som har en
testikel. G. (F.). Jfr bjälle.
Baller, n. 1) pladder, skryt. Sk.; 2)
sladder. Ög.
Ballra, f. pladdrerska. Hl. (Värö), bl.
Ballrerska. Vm.
Ballrare, m. 1)pladdrare. Nk.,vg.,hl.
Ballrer, m. Bl.; 2) skräflare, storskrytare. Sk.
Ballsa, f. storpraterska, sladdrerska, som
går ur stuga i stuga för att förtälja nyheter.
Sm. (Östbo).
Ballsa; v. n. 1 prata, tala om nyheter i tid
och otid. ”Ballsa te Påsk”. Sm. (Östbo; enl.
L—n).
Ballt, n. sqvaller, dåligt prat. Ög.
Ballta, v. n. 1 sqvallra, prata hams. Ög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>