Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BIN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bindsel, bindsle, n. band, klafve med
tillhörande rep eller kedja, hvarmed boskapen
bindes i basen. Ög.,vg.— sk. Fsv. bindsel.
Bindsle, n. strumpstickning. ”Vill du ta
dej på detta bindsle?” Ög. (Hammarkind).
Bindstukk, m. stång ofvan på ett hölass.
Bönstukk, m. id. Dl. (Elfd.).
Bunn-tröja, f. (af ullgarn) stickad
undertröja. Spedetröja, f.id. Hl. (Värö).
Bändel, n. smalt linneband. Sk.,hl.,bl.
Demin. af band. Fsv. bandil, m. band, rep
(hvarmed något bindes). VML.
Bänn (def. -ne), n. linknippa af 40 häslor.
Nb.,åm.,mp.,jtl. Fn. benda, f. snöre; d. dial.
bende, bænde, en knippa (fisk).
Bännd, n. tunnband, G.
Bännda, v. n. 1 slå band på ett laggkärl. G.
Böntåga, f. bindtåg; det rep hvarmed
”bind-stukkin” på ett hölass surras fast. Dl. (Elfd.).
Jfr bann, bånn.
Bönning, f. det hvarpå man stickar. Bhl.
(Foss).
BIND-YX, f. bila. G. D. dial. bindøxe; nht.
bindaxt, f.; lit. bindókas, id.
BING, binge, m. stor lada, hvari säd eller mjöl
förvaras. Nk.,ög.,vg.—sk. Fsv. binge; d. & n.
dial. bing, stor låda; e. dial. bing, mjölbing.
BINGE, m. stor hop. ”Heile bingon”. Fl.
(Öb.), vb.; 1) sädeshög, säs-binge. Sdm.,ög. ”Ein
binge mä sä”. Nk.; 2) hög af halm eller hö.
Höbinge, halmbinge el. halmbingke. Sdm., ög.
”En binge mä hö”. Nk,; 3) stapel, hög af
bräder. ”Brä-binge”. Ög. Skot. bing, hop, hög; fn.
bingr, id.; gl. sv. bing, m. hög, hop. (Gustaf I,
bref af år 1549); fht. pigo, m. piga, f. id. (Graff
3, 324).
Bingkeliggen, adj. som legat en längre tid
i hög uti ladan och börjat skadas; om säd och
halm. Ög.
BINGLA, f. liten klocka, bjälla. Dl. Bingla,
pingla, pinka, f. Hs. Jfr nht. bengeln, v. a. slå,
piska; bangen, v. a. id.; fn. banga, v. a. slå.
Detta ord synes förutsätta ett förloradt verbum
binga (bang, bungit), slå. S. bängel.
Bingla, v. n. 1 ringa med en liten klocka o.
d. Bl. Ns. bingein, v. r. ”mit kleinen klocken
läuten”. (Schütze 1, 104). Jfr bimmba.
Hästbingla, f. liten bjälla, som hänger i
grimman på hästen, då han är i beteshagen. Hs.
BINK, m. fastgjordt sängställe. Öl. Fn. bingr,
m. säng. (Krákumál, ed. Rafn. Hafn. 1826, stroph
13); skot. bink.
BINNIKKE-BANND, n. band (t. ex. till ett
förkläde. N. G.
BI-POJK, m. eg. by-pojke; friare som går i
byarne. Hs.
BIRKE-SNARJE, s. berk.
BIRRA, berra, f. fruntimmer; i sammans.
Argbirra, f. arg qvinsperson. Bl.
Argebigga, stikken-bigga, f. id. Sm.
Illsk-berra, f. arg flicka eller qvinna.
Sdm.,nk.
Stikkenbirra, stikkenberra, f. arg och
hastig qvinsperson. Sm.
Tórre-berra, tórrebarra, f. qvinna som
verkställer linets torkning i brytstugan. Sk.
(Tryde i Ingelstads h.).
Berta, f. smädeord om ock till en arg
qvinna eller flicka. Sdm. (Vingåker), nk. Illskberta,
f. id. Nk. Jfr birrug.
BIRRE 1, m. karl. Berrer, berre, m. id.; i
sammans.
Kinkeberre, m. kinkig karl eller pojke.
Sm. Kinkebirr, m. id. Kl.,sm.
Stikkenbirre, m. arg och häftig
mansperson. Ög.
Stikkenberrer, m. id. Sm. Arghigger,
m. id. Sm.,bl. Anm. Birre kunde måhända
vara dimin. af svenska allmogeordet bur, m.
son; (s. bur). Birra, berra af fn. bura, f.
dotter.
BIRRE 2, m. större telning. Kl., öl. Jfr bära.
BIRR-HAN, m. tunntapp. Bhl. Troligen af
bir, dricka (s. bjor 1) och nht. hahn, m. kran; nht.
bierhahn, m. kranen på tappen af ett birfat.
Jean Paul, Siebenkäs. I, 75.
BIRRUG, adj. lättretlig, argsinnt. Ul. (Enl. Ihre).
Jfr birra, berra, börräs.
BISA, f. myckenhet. ”En stor bisa”. Ul. (Rosl.).
Bisä, mängd, svärm. G. Jfr fn. bisna, adv.
mycket. Hb., 93.
BISA, bise, bisi, m. nedslående blixt. Wormsö,
Runö. Bisa-bylder, m. id. Ibm.
Bisa-borg, m. tjockt åskmoln. Nuckö,
Wormsö.
Bisa-mule, buldrmule, id. m. Wormsö.
Bisa-vigg, m. åskvigg. Wormsö, Runö.
Bisikula, f. id. Runö. Jfr fn. bysn, n. pl. under,
vidunder; hindost. o. bengal. bismaj,
öfverraskning; bîsma, n. förfäran; bîsana, adj.
fruktansvärd; skot. bisming el. bysening, adj.
förskräcklig, förfärlig; bysn, ett under.
B1SE, m. 1) hufvudman, anförare. ”Han ä
bisen för dem”; ”bise på täppan”, herre på täppan.
Nk.; 2) vise (i en bikupa). Nk.; 3) gubbe. Bisi.
Fl. (Nl.). Deraf tomtabise, m. tomtegubbe. Nk.
Jfr bålabisi, tomtabese, bjässe.
BISKA-TRE! interj. vasserra. G., bl. Synes
vara detsamma som bittra tre, ɔ: (vid vår
Herras) bittra (= svåra) trä (= kors)!
BISKEDNING, f. besked. G.
BISKÄ NASKN! interj. vasserra. G. Biskä
naskn är beska (ɔ: bittra) kampen i örtagården
eller på korset; af fn. hnask, n. kamp, kämpande.
BISLAG, n. förstuguqvist; med sittbänkar
försedt täckt utbygge öfver hufvudingången till en
mansbyggnad. Vb.,vl.,vg.,sk.,bl. Bislaj (bischlaj).
Sm. Bislav. ”Han står som ett bislag”, säges om
en som är tyst, orörlig, liksom han stode utom
sällskapet. Hl. Nht. beyschlag, m.; ns. byslag.
(Richey, Id. Hamb. 257).
BISMERE, m. besman. S.Sk. Besmir, bysmär,
bissmid. G. Bismål, n. Dl., nb. (Luleå, Råneå).
Fsv. bismari, m. (WGL.), bisman, n. (Biærk. R.;
jfr Rdq. 2: 110, 205); gl. n. bismari, m. (Norg.
Love, II, 167); d. bismer; nht. besemer; lit.
bêzmênas; ryss. bezmen; pol. bezmian,przezmian;
böhm. prezmen, id.; georg. bazmandi, ”balance
romaine”; it. peso a mono, (eg. handvigt, = libra
manualis).
Besmanns-hångel, (långt å) m. handtag
på en jernbesman. Vm.
BISOVERSKA, f. 1) frilla; 2) hustru, Sm. Af
sv. besofva, v. a. concumbere; ordet är
efterbildadt nht. beschlafen, v. a. ”eine frau, ein
mädchen beschlafen”; jfr nht. beschläferin,
beischläferin, f. frilla; fht. slâfvip, id. (Graff 6, 801).
BISP. m. biskop. Vg.,sm.,sk.,bl. m. fl. D. bisp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0063.html
