- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
60

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BRÅ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bråbrassk, n. hast, skyndsamhet Nk.,ög.,
”Den här snön går inte bort i bråbrasske”.

Bråbär, s. bära 1.

Brådta, bråtta, v. n. 1 brådska. ”Jor(d)en
brådtar så nu om föråret”. Sk. (Ox.), hl.,kl.
”Dä bråttar inga hast, sitter inga käring fast”.
Ordspr. Nk.

Brådtjen, adj. yr, ostadig. Öl.

Brådt-åt, adv. brådtom. Kl. Ändelsen -åt
lägges i Kalmarlän till adverbier för att
utmärka en tidpunkt, såsom efteråt, föråt, senåt.

Bråfegr, adj. som snart skall dö. Nk. Fn.
brádfeigr, n. bråfeig, id. S. feger.

Bråfiken, adj. nyfiken. Vb. Jfr fika.

Bråfrejdu, adj. kinkig, elak. Vb.

Bråfång, n. 1) hvad som för tillfället, i hast
kan fås. Vb.; 2) hastigt gjordt arbete. I
bråfång,
adv. hastigt. Åm. N. bråfengje, n.

Bråfången, adj. lätt att erhålla. Nk. Fn.
bráđfengr, adj. hastigt förvärfvad; bráđfenginn,
som hastigt kan erhållas; n. bråfängd.

Bråfångfoder, n. mossor, löf, bark m. m.,
som vid foderbrist eftersökas, samlas och gifvas
kreaturen till föda. Vb. Jfr n. bråfengje, n.
nödhjelp, något som kan skaffas i en hast och
begagnas tills vidare.

Bråfägen, brafägen, adj. ifrig. G. Fsv.
bradhfæghin, adj. hastigt glad. S.F.S. 4, 270,
315, 603.

Bråger, brågör (utt. brågjer, brågjör), adj.
tidigt mogen; om frukter och menniskor. Vb.
Brågjordt, adj. n. id.; om säd. Vm. Fn. bráđgerr,
adj. tidigt mogen. (Fornaldarsögur Norðlanda,
ed. Rafn. 1, 259); bráđgörr, id. (Hald.).

Brågjordt, adj. n. 1) hastigt eller lätt
gjordt; 2) säges äfven om mindre sorgfälligt
verkstälda arbeten eller hastverk. Nk.

Bråhast, stor brådska. ”Tu vaal int ta te
misstykje (misstytje) he hihtje je skriva i
bråhaston”. Fl.

Bråhällig, adj. som vid hastigt påseende
synes täck och behaglig. ”Den tösen ä
bråhällig”. Hl. Jfr hell, häll, lycka; fn. brádvænn,
adj. en som redan gifver godt hopp om sig.

Bråkast, n. 1) träff, vågad gerning. Sm.;
2) i bråkaste, med det snaraste. Nk.,vb.; 3) inte
i bråkast,
ej på lång tid. Ul.; int i bråkaste,
icke så hastigt Fl. (Pargas), nk.

Brårake, n. hastighet; i bråraket, adv.
oförvarandes, i hast, skyndsamt. Kl.,sm. Jfr raka,
v. n. skynda; fn. snarreki, m. som hastigt
uträttar sitt göromål, af fn. reka.

Brårase, n. def. hastighet. ”Han kommer
inte hit i brårase”, han kommer ej hit så
snart. Brukas i nekande satser. Bråraske, n.
id.; ehuru sällsyntare. Sdm. Jfr fn. rása, v. n.
löpa, springa; rás, f. lopp; fsv. ras, f. id.
(deraf vatnras, f.); rasker, adj. snabb; rasklika, adv.
snabbt; hebr. ד֥צ֥א, raza, att löpa; skr. hres,
att gå. S. raska 1.

Bråsinnt, adj. häftig till sinnet,
uppbrusande. Nk. Jfr fn. brađlyndr.

Brå-skótt, n. smärta eller lamhet i ryggen
på ett djur, hvilken tros uppkomma då det
kommer för nära en hvirfvelvind. Nuckö, Wormsö.
Drak-skutt, n. id. Runö,

Bråspel, n. vågspel. Sm.

Bråstyrt, adv. brådstörtande, mycket hastigt.
”Dä kom så bråstyrt på me resan”. Sk, (Ox.).

Bråstört, adj. brant, tvär. Vl.,vg.,bl.

Brått, adj. 1) hastigt rädd, haj. Dl.; 2) yr,
ostadig.

Bråttla mä, v. a. 1 hafva brådt, mycket
att göra med en sak. ”Bråttla mä en sak”.
Vg. (Vartofta h. i Skarab.).

Bråttlanne, n. brådska. Vg. (Skarab.).

Bråtänkter, adj. som tänker fort, ofta för
fort. Nk.

Bråvulet, adj. n. skräpigt. Bhl. (Or. o. Tj.).

Bråvarm, -en, m. värme som uppkommer af
förtidigt skjutet spjäll. Vb.

BRÅD’ OP, v. a med någon förtrytelse syfta
på något. ”Han bråder óp he thu lög för ’an
häromdain”. Fl. (Öb.). Jfr brå 3.

BRÅDD, m. 1) ett slags söm hvarmed hästar
och oxar skos vintertiden. Riksspr.; 2) med
dylik spik försedd läderrem eller brädbit, som
fastbindes vid fötterna för att gå på glansis. Vb.

BRÅDDA, v. a. 1 förse med ymnig mat och
dryck. Ög.

Bråddad, adj. väl försedd med något, såsom
upplifvande drycker, förmögenhet. Ög.

BRÅD-DÖD, m. kärra med 2 hjul. ”Bråda
kärra”, f. id. G.

BRÅDE (pl. -dar), m. Acarus terrestris ruber.
Linn. Vg. (Sköfde). Bråe (pl. bråar), m. id. Vg.
(Vadsbo h.). Bråfrö, n. id. Ög. Anm. Detta
lilla djur anses på många ställen åstadkomma den
s. k. trummsjukan hos boskap och tror man i
Vadsbo att sjukdomen kan botas derigenom att
man tager den förste ”bråe” man om våren får
se, söndergnuggar honom med någon jord, och
sedan gifver detta åt det kreatur, som af denna
sjukdom anfalles.

BRÅDTA, brådtåt, bråfegr, bråfiken,
bråfrejdu, bråfång, bråfången, bråfångfoder, bråger,
brågjordt,
s. brå(d).

BRÅGTA, v. n. 1 hafva upptåg. ”Hvad
brågtar du?” G.

Brågt, brägt? upptåg, gerning. G.

BRÅGÅ el. bräja, v. n. röra sig litet. ”An byrd
å brågå” eller ”bräja”, han begynte att röra sig.
Dl. (Elfd.). Jfr bräga, som troligen är samma
ord; fn. bragda, parum moveri. N. braga, v. n.
vifta, sväfva hit och dit; brega, id.; s. braga,
s. 48.

BRÅHAST, bråhällig, s. bråd.

BRÅKA, v. a. 3 1) bryta, sönderbräcka, slita.
”Han slo mej vipen å bråkte sönner brystet på
mej mä sia knä”. Ög. ”Bråka to”; knäcka och
afsöndra skäfven i linet. Ög. Bråk (ipf. bråkä),
id. Vb.; 2) åstadkomma besvär, oreda. Allm. Fn.
bráka, v. a. a) bryta, knäcka; b) kufva; n. bråka
(hør); d. brage, (hør, hamp); fe. bracan, conterere.
(Bosw.); e. brake, bryta (lin); braken, id.; ns.
braken, id. (Schütze 1, 151); moes. brakja, m.
brottning, kamp; brikan (ipf. brak), v. a. bryta;
mht. brichen (brach, brachen, gebrochen); nht.
breehen, id.

Bråk 1, f. 1) linbråka. Nk.; 2) redskap vid
ältning af ler. Lerbråk, f. Nk. Ns. braak,
linbråka. Schütze 1, 151.

Bråk 2, n. (nyttjas endast i bestämda
formen bråkä), bråck: hernia. ”Ha ondt i bråkä”,
Nk.

Bråkasam, adj. bråkig, bråksam, besvärlig,
förtretlig. Hs. (Db., Bj.).

Bråkka 1, v. a. & n. 1) bryta. ”Bråkka


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free