Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BRÄ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brägjen. Bl. Fn. burkni, m.; d. brægne; e. dial.
braken, brackan. (Hunter, 137); bracken. (Graven,
46); brakes, pl. (Forbes 1, 37, Grose, 17); skot.
bracken, braiken, brecken. (Jamieson). Af sv.
bräcka, v. a. frangere; moes. brikan, id., ”quia
fragilis est”, såsom Skinner (Etymol.) förmodar.
BRÄKK, m. lyte, fel, brist. ”Dä har ingen
bräkken”, det skall icke underlåtas, skall ske.
Ög. Gl. sv. bräkk, m. bräcklighet, fysiskt eller
sedligt fel. (Laur. Petri Dial. de Missa, s. 95),
af sv. bräcka, v. a. frangere; d. brak, fel; fn.
brek; n. liten skada; lyte; e. brak, m. fel; n. brek,
f. nöd, skada; mht. brëche, gebreche, m. fel, lyte,
svaghet. (Ben. 1, 242, 246); nht. brech, m. och
n. id.
BRÄKKA 1, f. brink, brant backe. Vl.,bhl.,vg.,
hl. Brikka, f. Hs.,sdm.,sk. (Hjernarp s:n i Bjäre
h.). Fsv. brækka, f. id. VGL., af sv. bräcka, v.
a. frangere; moes. gabrikan (ipf. ga-brak); fht.
brechan, prechan (ipf. brach el. prah. (Graff 3,
263); mht. brichen (ipf. brach), id.; fn. och n.
brekka, f. brink: gael. braigh, bergspets: wal.
brig, berg.
BRÄKKA 2. f. bössa. Bl. måhända af sv.
braka, v. n. crepere.
BRÄKKA 3, v. n. 2 ösregna, ösa ner. Kl. Jfr
gr. βρέχειν, v. a. fukta, bestänka, beregna eller
ock fn. och sv. braka, v. n. crepere.
BRÄKKA 4, v. imp. 2. Bräkka för da’n,
dagas, gry. ”Dä bräkker för da’n”, det dagas. Ög.,
g. Af sv. bräcka, v. a. frangere. Deraf sv.
dagbräckning; nht. tagbrechung. På samma sätt i
sp. el alva rompe, ya quiebran los allores; gl.
frans, l’aube creva.
BRÄKKA SE (ipf. brajte se), v. r. spy, kräkas.
Sk. (Ing.), hl. D. brække sig; nht. sich brecken;
ns. sich bräcken; nht. brechen, id.: ”der kranke
bricht”. (Grimm, wb. 2, 344).
BRÄKKLIG, bräkkter, adj. som har bråck. ”Han
ä bräkklig; han ä bräkkter”. Hl. Af sv. bräcka,
v. a. frangere. Jfr nht. gebrochen, p.p. herniosus.
(Grimm, wb. 2, 343).
BRÄKÄ, v. a. 2 vräka. ”Bräka burt”, vräka
bort, kasta bort. G. (F.).
Bräkas, v. d. stångas, vräkas; om kreatur.
Nk.
Bräkter, adj. stångad, vräkt. Nk.
BRÄM, n. eg. kant. Riksspr. 1) skygge på en
hatt eller mössa. G.; 2) spets. Hs. ”Brämet på
neka”, axen på en sädeskärfve. Vg. Bram, n. id.
Hs.; 3) den nedre något smalare delen af lielåret,
som utgår vinkelrätt från detta, hvarigenom lien
fästes vid skaftet. V. Nk. Jfr nht. bram, n.
margo, fimbria, limbus; e. brim, m. rand.
BRÄMMA, v. n. 1 krusa, på ett tvunget sätt
visa sig höflig, artig. ”Brämma ej för mej!”
Brämma sej, v. r. göra sig till, brösta sig. ”Ho
brämmer sej”. Vl. Troligen af brama.
BRÄMMARE, m. sämre menniska. Sk. (Frosta).
Jfr brama.
BRÄNNA, bränne, brännerot, -sjuka, -verke,
bränn-snäutå, -sten, —sull, -vavel, s. brinna.
BRÄNNDÄKK, s. brunn.
BRÄNNVINS-POL, Brännvins-val, s. brinna.
BRÄNTA, s. briota.
BRÄSKE, n. 1) fan på potäter, Pärebräske, n.
Bl.,sk. (Gärs, Göinge); pantoffelbräske, n. id. Sk.
(Onsjö); 2) vattengräs (Equisetum), säf. N. Sk.;
3) torkade löfqvistar (till fåren). Hl. Löv-kärv,
n. id. Hl. (Värö); 4) ogräs (t. ex. bland säd); 5)
dåliga, lumpna mennifkor. S. Sk. Jfr swz.
brätsche, f. hylsor, skidor af bönor, ärter, nötter; d.
dial. bras, ogräs bland säd: ir. brus, bruis, små
grenar; bret. brous, skott, knopp; e. browse, små
telningar, som skjuta upp om våren; fht. proz, n.
gemma, prosun, propagines: prozzen, v. n. skjuta
skott: ”do sach ich dri winrebe prozzen unde
pluon, zuo zitigen perigen sich machen”. (Graff 3
369).
Bräska, v. a. 1 afplocka löf, afhugga
löfqvistar. Hl.
BRÄSLA, bräslbytta, bräsle, s. bräda.
BKÄSMA, adj. parlysten, brunstig; om bockar.
Bhl. (Foss.). Fn. blæsma, adj. id. (af blar, m.
vädur); n. blesma, bresne, v. n. vara brunstig; om
får och getter; blesne, bresne, f. i talesättet: ”laupe
blesme”. (Aas. 37); bresma, adj. brunstig.
(Christie, enl. Holmboe, 16). Jfr bresa.
BRÄSSA, v. n. 1 visa sig stor, yppig. Ög.
Brässli, adj. 1) yfvig, stor, utbredd. ”Brässli
sä”.</i> Ög.; 2) fet. ”Brässli kvinna”. Ög. Jfr
braska 1, bräda.
BRÄSSLA, v. freqv. 1 gå eller ligga med
utbredda ben. Ul. Jfr bresa.
BRÄSTA, v. n. 1 1) spraka. ”Granveden
bräster”. Hs.; 2) spricka ut, mälta; om frö, korn,
sädesax eller sädesskylar, som gro efter regn. Nb.,
vb.,åm.,mp.,hs.(Bj.); 3) särskilda talesätt: a)
brästa opp, α) v. n. gå upp; om det som är
hopsydt. Åm.; β) v. a. sprätta upp något hopsydt.
Vb. Bräst (ipf. o. sup. -a), id. Fl. (Gamla
Karleby, Kronoby i Öb.); b) brästa på, v. n. mot
förmodan hända. ”Om dä bräster på att vi ska
skjutsa”. Hs. Fn. bresta (brast, brostit), v. n.
a) cum fragore dissilire, rumpi, frangi; b) sonare,
crepere; c) erumpere, emicare; fsv. bræsta, bresta,
brista, v. n. brista, gå sönder. VGL.; bræster, m.
brak, knall. (S.F.S. 4, 108); mht. brast, id. Jfr
brista.
BRÄSTE, n. mycket sluttande vattendrag från
en ”käll-lok”, myra eller ”tjärn”. Dl. (Elfd., Våmh.).
Jfr? fsv. bræster, m. brak.
BRÄTTA, v. a. 3 1) vrida tillbaka, böja upp,
vika upp (t. ex. ärmarne på en tröja, benen på
byxor). Hs.,vm.,sdm.,nk.,vg.; 2) böja (kroppen)
tillbaka. Hs.; 3) böja, göra (slädmedar) böjda
framtill. Bräätt’ (ipf. brättä). Vb. Brätta sej, v.
r. a) upprätta sig, då man sitter hopkrumpen. Hs.
(Db., Bj.); b) brösta sig. Hs. (Ljusdal). Fn.
bretta, v. a. a) böja tillbaka: ”bretta segann”,
cervicem recurvare. (Haldors.); b) erigere: ”bretta
hala sinn”, caudam erigere, opposit. sveigja,
demittere, metaph. a canibus ducta, i. e. animum
efferre, ferociam inducre. (Egils.); brott, n. veck
på kläder; n. bretta, böja upp, vika upp; d. dial.
brætte, v. a. böja upp, vika upp (t. ex. ärmar,
byxor).
Brätt 1, n. den uppåt böjda framdelen af
ett snöskid eller en slädmed. Ski(d)brätt. Nb.,
vb. Brettä, n. Vb.,mp. Brätta, f. id.
Ski(d)brätta. Hs. (Bj.). Fn. brettr, tillbakaböjd.
Brätt 2, n. brätte, den ut- eller uppvikta
kanten nedomkring på en hatt. S. Hl. Brätt, f.
Vb. Brad, id. Hl. (Skällinge). Bråd, n. Hl. (Värö).
Brått, n. id. Hs. (Bj.), vl. E. dial. breed, id.
Brätten, adj. 1) tillgjord. Bhl. (Elfs.); 2)
vänlig. Rdq. 1, 437.
Brättog, adj. sjuk, kelen. Vg. Brättig, adj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0092.html
