Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BUR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(af fat, n. kläder); md. fadebur, id.; fn. búr, n.
(af búa, v. n. bo) a) jungfrubur, fruhus; b)
visthus; fht. bûr, m. hus. (Graff 3, 18); mht. bur, id.
fe. bur, conclave, casa; d. dial. buur, a) ”den
indre stue, eller værelset indenfov dagligstuen; b)
kammer, i sær sovekammer; c) fadbuur, det
kammer, hvor konen har sine leerkar, fødevarer,
m. m. (Mlb., DL. 61); c. dial. boor, bour, ”the
partour, or inner room throug the kitchen, in which
the head person of the family generally sleeps”<h1></h1>.
(Brocketts Glossary, 22); skr. b`ú, f. ställe der
man uppehåller sig; b`ú, v. n. att vara, existera.
Sta-bur, n. 1) visthus, visthusbod. Vl. (Öfra
Elfdalen). Stabbur, id. Ibm.; 2) ett på en
stolpe bygdt förvaringsrum för matvaror, hvilka
sålunda skola skyddas för rofdjur. På afstånd
liknar ett sådant stabur nästan ett dufslag.
Vesterbottens Lappmark. Stabur är antingen eg.
stabb-bur, af sv. stabbe, m. columna, truncus,
eller stav-bur, af sv. staf, m.; fn. stafr, m.
staf, stolpe; n. stabbur, n.; stabbud, f. stolpebod,
matbod, som är bygd på korta fötter eller
stolpar, så att golfvet ej når marken.
Stop-baur, stup-baur, m. visthus, kornbod
på stolpar. Dl. (Elfd.). Stólp-härberg, n. id.
Dl. (Malung).
Unbur (def. -re), n. visthus, bod. Jtl. Unbur
(def. -rn), m. bod med vind öfver. ”Unburn ä
full i hej”, boden är full med hö. Vl. (Elfd.).
BUR 2, s. bära.
BUR 3, s. bor.
BUREN, s. bor.
BURBAND, s. bära.
BURKA, v. n. 1 supa och dricka. Ul. Burka i
sej, äta mycket. Ög. Jfr bälga.
BURKA, borka, v. n. 1 slå knogarne samman,
slå fingerknog. ”Burka näva. Velt’e burka mä
me?" vill du slå knog med mig, pröfva hvem som
har de starkaste knogarne? Hl. (Värö).
BURKER, m. en tjock äldre man. Sdm.
BURLA, f. bjellra. Kl. (Döderhults s:n). S.
bummra.
BURNAUSK, adj. bister, grym, ond, häftig. G.
BURRA, v. n. 1 prata mycket och bullrande.
Sm. Jfr borra, som troligen är samma ord.
Burr, burrer, m. storpratare, storskräfla.
Blurr, blurrer, m. id. Sm.
Burra, f. fruntimmer, som mycket pratar.
Blurra, f. id. Sm.
BURRAR, m. pl. kardborrar. G. Nfris. burre,
borre. (Outzen); d. burre; e. bur, id.
BURT, adv. bort. Mp. Fn. burt.
BURU, s. bära.
BURÅR, s. bor.
BUS, adv. alldeles. ”Dä ”ä bus, det är
omöjligt. Ög. (Fornås). Jfr busa 1.
BUSA 1, v. a. & n. 1 1) stöta, häftigt stöta.
Sdm. Busa på, häftigt slå någon. S. Sk.; 2)
gnida, gno. ”Busa kläderna mot bordet”. Sm.,kl.,
öl., sk., bl. "Oxa busa se mot vägga". Sm. (Östbo):
3) fara fram utan besinning, blindt störta fram.
”Bnsa i väg, komma busandes, busa på”. Nk.,
sdm.,sm.; 4) blåsa starkt. ”Dä busar i träen: dä
busar på från sydost”. Sk. (Ox.); 5) busa över,
gå öfver, gå för sig. Sm. D. dial. buse, v. a.
stöta; mht. biuzen (bôz, buzzen), slå; bozzen (ipf.
biez), stöta. slå. (Ben. 1, 190); bay. bôssen.
(Schmeller 1. 211); e. to butte; holl. botsen, id.:
frans, pousser.
Bus, 1) m. a) eg. stöt; b) gång: vicis. ”I
busen”, nu och då. Bus-vis, adv. id. Fl. (Öb.).
Mht. bûz, m. slag, stöt. (Ben. 1, 190); nfris.
bus, stöt. (Outzen); holl. bots, f. id.; 2) strax;
lindrigare än bumms. ”Ja sa ått’a, å ho gekk
sta bus”. Sdm.
Busbas adv. 1) genast. Ul.; 2)
oförmodadt. Hs.; 3) utan krus. ”Han går på busbas;
han reste busbas”. Ul.,sm.,bl.
Buska förbi, buska över, v. n. 1 gå förbi, gå
öfver. ”Dä buska väl förbi, över”, det går väl
lyckligen förbi, öfver; saken ändrar sig. Sm.
Bussa, 1) v. a. a) gnida, gno, klå sig; b)
stöta. Ul.,ög.,sm.; 2) v. n. kasta kronvägg; ett
spel. Ög. (Gullbergs h.).
Bussas, v. d. knuffas; i synnerhet om baggar,
men äfven om menniskor. Nk.
BUSA 2, s. bässa 1.
BUSE, m. 1) djefvul. ”Ta mej busen!” En
lindrig ed. Nk.,sm. (Östbo). Bose, id. Sm. (Östra
h.); 2) plågoande, förskräckelse. ”Han ä min
buse”. Nästan allm.; 3) spöke, troll, hvarmed man
skrämmer barn. Hs.,sdm.,nk.,bhl.,vg.,sm.,sk.,hl.
Källäbusen, mörkbusen, skogsbusen, m. def.
Brönn-käring, f. id. Sk. (Onsjö). D. dial. busemann, id.;
4) skråpuke, som man uppställer i trädgården och
på åkrar, för att skrämma foglar. Sm.
Hampaspöke, n. id. Sm.; 5) elak menniska, som vill
skrämma någon, eller är utklädd, och för hvilken
man blir rädd. Sm.; 6) varg. Ul.,sdm. (Sorunda),
nk.,kl.,öl.; 7) huggorm. Kl,öl. Bose, m. esping.
Sm.,bl. Bos, id. Kl.; 8) bjässe, stor och stark
karl. Hs.,sm.,sk.(Vemm.). Jfr fht. butz, butze, m.
spöke, fogelskrämma, förklädd djefvul m. m.; mht,
butze, m. a) ond ande, djefvul; b) förklädd
menniska, som föreställer en sådan. (Ben. 1, 286);
bay. butz, m. id. (Schmeller 1, 229). Jfr mht.
bôzen, v. a. slå, stöta; ns. butzeman, busseman,
butteman; nht. butzenmann, butzemann, m.
fogelskrämma, utklädd menniska.
Buse-bett, n. ormbett. Kl.,öl.
Busemann, m. spökgubbe, hvarmed man
skrämmer barn. Sk.,hl.
Buslig, adj. 1) ryslig, förfärlig, farlig. Rosl.,
Åland; 2) ödslig. Vl.
Grå-buse, m. varg. Sdm.
BUSKA 1, f. färskt öl (ännu i jäsning); första
aftappningen vid ölbrygd; så säges då man vid
bryggning t. ex. tager en spann af till bruk för
dagen. Hs.,vm.,ul. Buske, id. Sdm.(Ö. Rek.),nk.,
ög.,g.,bl. Boske, id. Sk. (Färs h.). Boskå el.
båskå. Fl. (Öb.). Deraf Jula-buska, f. Vm.,vg.
Ihre (Gl. Sv. G. 1, 294) omnämner frändskapen
med lat. posca el. pusca, f. en syrlig dryck af
ättika, vatten och ägg. (Plin. 27, 4, 12; Vegetius);
jfr med. gr. (φοῦσϰα, ”οξος ϰαὶ ὔδωρ
ϑέρμον”. (Du Fresne, Gloss.), men buska kan ej
deraf härledas, emedan i färskölet naturligtvis
ej finnes tecken till något surt. Ursprungliga
betydelsen af buska synes deremot vara; fradga,
skum, ett pösande ämne. Hvilken är då
härledningen? Pösa, pjösa, pysa betyder i våra
landskapsmål: a) jäsa, höja sig under jäsningen; b)
koka öfver; pusna, v. n. svälla; jfr d. dial. pyse,
piuse, id.; nht. bauschen, v. n. svälla, pösa; mht.
buschen, svälla; bûsche, tumor. (Ben, 1,285). Vårt
buska är troligen härmed beslägtadt och synes eg.
betyda: pösning, något som genom hetta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0096.html
