Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BÅL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båla-hus, n. hus uppbygdt af tjocka
plankor. Bålastuga, f. id. Hl.
Båla-vägg (pl. -ar), m. vägg af tjocka
plankor. Sk.(N. Åsbo), hl. D. dial. bulvæg.
Böla, f. små träpinnar på en lie, när man
hugger korn, blandsäd eller hafre, hvarigenom
säden lägges jemnt. Speda (pl. -der) f. id. Sk.
BöLe, n. coll. 1) panelvirke, klufvet virke
(till inre källartak); 2) trävirke till harf, vällt
o. d. Sdm.
BöLning f. 1) inre takbeläggning,
mellantak; 2) panelning. ”Dä bå blåser å regnar
gynum bölninga”. V. Nk.
Harv-båla, f. de tjocka trästycken af en
harf, hvari pinnarne sättas. Hl. Harv-bäle, n.
id. Sdm. (Ö. Rek.). Jfr Russwurm, § 222. D.
dial. bul, pl. buller, id.
BÅLA 2, s. buljna.
BÅLA 3, s. bola.
BÅLA 4, s. belja.
BÅLA-BISI, m. tomtegubben med sitt ena öga,
boende på vinden och skyddande gården för
tjufvar och annan olycka. Fl. (Nl.). Af bol 3, gård
(fn. bol, gen. bola, id.) och bisn, bysn, n.
vidunder, således eg. gårdens vidunder; eller ock af fn.
boli, m. spöke, busemann, hvarmed man
skrämmer barn. Jfr bisi.
BÅLAHUS, -stuga, -vägg, s. båla 1.
BÅLARBETA, -arbetare, -arbete, s. bål, bol.
BÅLHAGG, bålhvater, båling, s. bål, bol.
BALKA, s. bollka.
BÅLLMA, v. n. & a. 1 1) utblåsa hvirflar af
rök eller ånga; 2) starkt ryka. Vb.,ul.,ög.,hl.,bl.,
sk., m. fl.
BÅLLMA, bålma, v. n. 1 se tvär, arg.ut; gå
med hemlig vrede utan att säga något. Sm. (Östbo),
bl. Bälma, bålva, id. Sm. Jfr moes. uf-bauljan,
uppblåsa; s. bälga.
Bållmar, m. en som går och ser tvär ut
samt tiger af harm. Ög. (Östkinds h.).
BÅL-OLI, bålsas, bålt, s. bål, bol.
BÅL-SUGGA, bålå, s. bål 1.
BÅN, bånhörding, -moderska, -og, -ot, -sjuk,
s. barn.
BÅNG, s. banger.
BÅNGA, s. bunke.
BÅNGAS, v. d. 1 1) bullra, larma, vara
ostyrig. Dls.,vg.,sm. (Vestbo); 2) vara retsam. Mp. Fn.
bánga, v. a. slå, stöta; fsv. bang, n. bång:
strepitus. (S.S. 1, 1); md. bangh, bongh, id. (Mlb.,
ældste Bib. Ov.); jfr fsv. bunga, f. trumma.
(S.F.S. 1, 3 h); ns. bunge, trumma, (Richey, 29);
bungen, v. n. trumma; swz. bunggen, v. n. slå:
”das herz bungget”. (Stalder 1, 243).
Bångla, f. större skälla, koklocka. Sdm.
BångLa, v. n. slänga och dänga med någon
ovig (”bånglug” eller ”utskrymd”) persedel. Sdm.
BångLug, adj. (persedel) som är ovig att
handtera. Sdm.
Bångsen, adj. vild, yr, ostyrig; endast om
kreatur. V. Nk.
Bångsla, v. n. vara ostyrig. Dls.
Bängslet, adj. ostyrig, bångstyrig. Dls.
BÅNGE, s. bagne.
BÅNGEN, s. banger.
BÅNGNA, s. bogna.
BÅNLÄGG, m. frambog på nötkreatur. Ög.
BÅNN, n. band. Sm.,kl.,sk. Fn. band, n. id.
Jfr binda;
Bånnan, f. def. en del af idisslande djurs
mage. Magen indelas i 1) vommen, 2) bånnan,
3) nästbånnan, 4) vänstran el. sladdan och 5)
kungshättan. Hl. Jfr botten.
Bånnjol, f. band på laggkärl. Ög.
Bånnklä, n. litet kläde eller liten duk, som
bindes under de andra på qvinnornas hufvud. Öb.
BÅNÅ SUNT, v. a. bryta sönder, bända
sönder. Jtl.
BÅR 1, m. 1) backe, stenig höjd. Hs.; 2)
småbackig, stenig och oländig höjdsträckning emellan
tvenne sjöar eller vattendrag. Bor (med långt
o-ljud), def. born, m. Dl. (Elfd., Mora, Våmh.).
Fht. bor, por, f. höjd. (Graff 3, 158); mht. bor,
f. (Ben. 1, 150); nht. bor, f. & m. id.; af fht.
purjan, burjan, efferre, erigere. (Graff 3, 163);
fe. byrjan, tollere; deraf nht. borbühne, borkirche,
borstadel, borlade, empor (ɔ: mht. enbor, enbore).
Borut, adj. n. backigt, stenbundet. Ӏ va
så borut ätter dåmda wägjin”, det var så ojemnt
och stenbundet efter denna vägen. Dl. (Mora).
Stenbår, m. en fläck full med sten i åker
eller ”sval”. Hs. (Db., Jerfsö).
BÅR 2, n. barr. Dl. (Elfd.), sdm.
BÅRD, n. tråden mellan knutarne i ett
fiskegarn. G. (Fårö). Jfr lid.
BÅRDA, v. n. 1 1) göra sin flit; 2) ackordera.
”Bårda mä någen”, söka öfvertala , komma i
köp. G.
BÅREN, bårhällta, s. bor.
BÅR-OLLE, s. bära.
BÅRSEL, m. ärende, göromål. ”Ja kan ingen
bårsel göra”, jag kan ingenting uträtta. Dl. (Enl.
Ihre).
BÅRÅ, s. bjära.
BÅS 1, n. 1) halm. ”Ja har fått möet bås, men
lite kärne”. Sk.,hl. Bos, halmkärfve. Öl; 2)
ströhalm, dålig halm. Vm.,ög.,hl.,sk.,bl.,fl.(Öb.).
Boss, id. Sk. Bås, bos. Sm.; 3) affall af halm
eller hö; skräp. Nk. Båss, n. sopor och
hvarjehanda lätt och torrt afskräde. Vb. Fsv. bos (boos),
n. stramentum, festuca; deraf hö-boos, n. (S.F.S.
4, 46); n. bos, n. skäfvor, agnar, höfrö; smått
affall af hö eller halm; jfr skr. busa, n. torra
stjelkar och skal af korn, gräs o. d.; beng. b’us’i id.
Bossa, bossja, v. a. 1 spilla, tappa halm.
”Kan du inte gå, utan å bossa”. Sk.
Bossa, båssa, f. beklädning eller stoppning
under sadel eller loka för att skydda hästen för
brytning. Hs.,ul. N. bosse, m. puta under en
klöfsadel.
Bossa på se, v. a. 1 bylta på sig, taga för
mycket kläder på sig. Hs.
Bosu, f. hundbo, svinstiga. Hs. Busu, f. a)
svinlega. Nb.,dl.,ul.; b) fogelrede. Nb. Bussu,
f. 1) halmbädd för svin. Vb.; 2) dålig bädd.
Vb. (Nysätra). Busa, f. 1) lägerställe för
vissa djur, såsom hund och svin. ”Hun(d)busa,
svinbusaV; 2) dålig bädd, osnygg lägerstad för
menniskor. Ög. Bussu, f. id. Vb. (Nysätra).
Båsä, n. ställe der hönsen lägga ägg. Mp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0101.html
