Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BÖL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BÖLTA, v. a. 1 sönderskära (rofvor). Sdm.
(Ö. Rek.).
BÖLÅSAN, s. bära.
BÖNA 1, v. a. 1 1) bönfalla, bönligen anhålla.
”Böna en”. Sdm. (Selö. Böna för, bedja för
någon. 2) fria för en annan. Ul.; Fn. bæna, v. a.
a) bönfalla; b) at bæna e-n til, öfvertala någon
att göra något. F. 10, 387.
Bynkla, v. a. 1 freqv. klaga utan anledning
eller nöd. bedja och tigga om. ”Han bynklade
mej över för dä”. Sk.,hl.
Bönka, v. a. 1 freqv. enträget och
bönfallande bedja. ”Ja bönkar honom inte mer om’et”.
Hl. (Haslöf, Skummeslöf), sk. (N. Åsbo, Vemm.).
Bynka, v. a. Vg. (Kind). Bynkä. S. G.
Bynkja. ”Han bynkjer å klynker, så dä ä
oterribelit”. S. Sk.
Bönmann, m. den som friar för en annan,
friare ombud. Ul.,vb. Bönamann, bönemann. Sdm.,
nk.,sm.,kl.,bhl.,bl. Bönekär, bönakär,
bönmålskär (hårdt k). V. Nk. Bönemålskarl, m. Ög.
En ovärderlig och högst vigtig person vid alla
frierier. Då en ungersven gjort sitt val af
ledsagarinna genom lifvet, begifver sig
bönmålskärn till den utkorade, der han efter en
passande inledning börjar tala om sin hufvudmans
förmögenhet, hans ”gåladel”, hvad han sår och
skördar, huru många ”kritur” han kan ”vinterfö”,
o. s. v., hvarvid hans utsigt på arf icke må
glömmas. När han tror sig hafva satt sin
hufvudman i bästa dager, slutas talet med en
vänlig förfrågan, om friaren ”får lóv att helsa på”.
Svaras då att han är ”välkummen”, så är det
att anse som ja på frieriet; i motsatt fall
svaras ett bestämdt nej, eller ock lönas
bönemålskärns vältalighet med tystnad. Nk.
Bönmanns-kväll, m. den afton, då
bönmannen varit fästmannen följaktig till presten
för lysnings uttagande. Dl. (Floda).
Bönmål, n. förlofning. Vl.
Bönord, n. friareord. Kl. Fn. bónord, n.
frieri; gl. sv. bönord, n. id. Sv. Landsl. af år
1608.
Böna-kniv, m. bönbalja. Hl. (Värö). S. kniv.
Fåraböna, f. fårträck; skämtsamt Sk. (Iug.).
Bynnsam, adj. underbar, förunderlig, som
väcker förundran. Kl. (Tjust).
Bönna, v. n. 1 se uppå något med förundran,
stå och gapa på något med förundran. Kl.
Bönna på, bynna på, förundra sig. Öl. Böönn’
(ipf. o. sup. bönnä), se på något med förvåning,
bestörtning. Bönnäs, v. d. id.; säges
egentligen om boskap, dock äfven om menniskor, som
dumt och med förundran eller rädsla gapa på
ett för dem ovanligt föremål. ”Hvo bönn du
ti?” hvad gapar du på? Vb. Bynnes, v. d. id.:
om boskap. Jtl.
Förbynna sej, v. r. 1 förundra sig, förgapa
sig. ”Han står å förbynnar sej”. Kl. (Stranda),
sm. Jfr fht. forapauhan. n. prodigium,
monstrum. (Graff 3, 44).
Bör-vind, m. vind att mala vid. Kl. Eller
skulle ordet vara att härleda från byr, m., men
då blifver en pleonasm?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
