Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DRU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gar", han går långsamt och klumpigt Fl.
(Gamla Karleby i Öb.).
Dröl, n. söl, långsamhet. Ög. Fn. droll, n.;
holl. druiling, f. id.
Drölla, v. n. 2 slumra. Drölla te. Hl.
(Veddinge). Drölla i hop, slumra in. Vg.
(Marks h.).
Drummpipa, f. säckpipa. Dagö, Wi.
Drommpip, f. id. Fl. (Öb.). Vanligen består en
sådan säckpipa af själhundsmage, vid hvilkens ena
ända munstycket, "taplstukk", en liten flöjt,
sättes, och vid den andra ändan trumpeten,
"drummen", som städse brummar samma baston.
Drunta, f. långsam, och trög piga;
skällsord. Ög.
Drunta, v. n. 1 1) vara långsam,
senfärdig. Nk.; 2) gå illa, dåligt. Ög. (Hammarkinds
h.). N. drunta, v. n. söla, icke blifva färdig;
d. dial. drunte, drynte, dronte, id.
Drunter, drunt, m. lat, senfärdig
menniska. Nk. Drökel, m. id. Vl. D. dial. dront,
drunt, m. id.
Drynta, v. n. 1 vara sölig, långsam,
maklig. S. Sk. Drymta, id. Vg., ög.
Drömta, v. n. 1 gå hit och dit, slå dank. Vg.
Drömtenöt, n. 1) driftefä. Vg.; 2)
dagdrifvare, kringstrykande lätting, lösdrifvare. Vg., sm.
(Östbo, Vestbo). Drymtenöt, n. id. Ög. (Ydre).
Dröna, f. sölaktigt fruntimmer. Sdm.
Dröne, m. sölaktig, trög menniska. Kl.
(Tjust).
Drönefä, drönenöt, n. en långsam menniska,
som aldrig blir färdig. Sm.
Dröne-pär, m. långsam menniska. Sk.(Vemm.).
Dröner, m. sölare. Sdm., nk., ög., sm.
Drönnes, drynt, dräus, m. id. S. Sk. Druns, m. id.
Bl. Nht. drone, f. a) drönare, vattubi; b) trög
menniska. (Grimm, wb., v. drone).
Dröninger, m. senfärdig menniska. Sm.
Drönjel, m. dumbom, trög menniska. Kl.
Drönsig, drynti(g), drönti(g), adj. sölig, trög
och dum. Sk. Drönig. Hl, bl. Druntig, trög,
ovig. Ög. (Ydre). Ns. draehnig, långsam
mumlande i tal.
Drönta, v. n. 1 gå långsamt af lättja. Sk.
(N. Åsbo).
Dröntekar, n. lathund, en som går och
drönar, latar sig. S. Sk.
Drönuger, adj. långsam, trög, senfärdig.
Nk. Drönut, trög, lat. Vb.
Drypsyl, m. en slarfver. Hs.
Dröppja, f. 1) förmågan att idissla,
idisslande. Ög. Dröp, n. Öl. Dråp, n. Sm. (S.
Vedbo), kl. Dråpp, n. Sm., fl. (Ingo). Dråb, n.
Bl. Dröp, n. Ög. (Memmings h.). Dröb,
dröv, n. Hl.; 2) det som idisslas, tuggan. Ög.
Dröb, dröv, n. S. Hl. Dröv, n. "Ta drövet
från ett får å ge studen". Sk. Dröpt, n.
"Studen har mist dröptet". N. Hl. (Värö). Dröpel,
m. Vg. Dråp, n. a) id.; b) äfven i bildlig
mening om menniskor. "Ja ska slå dej, så du ska
mista dråpet". Vg. D. dial. dröv, n. "tugge drøv",
idissla; fd. drub, id.: "twgghæ drwb", ruminare.
(Mlb„ ældste Bib. Ov. Lev. 11: 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>