108 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - DVÄ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

v. a. och n. uppskjuta; dröja; mht. twalên,
twellen, tweln, id. (Ben. 3, 161).

DVÄRG, m. 1) eg. nanus. Riksspr.; 2) spindel:
aranea. G. (F.). Värg, m. id. S. G. Värj, m.
id. Sdm. (Thoresund i Selebo h.). Djörg (pl. -är),
m. id. Dl. (Åsens by i Elfd., Orsa, Ohre). Dyrg,
m. id. Dl. (Elfd.). Dörg, djörg, m. id. Dl. (Våmh.).
Djörg (uttal, nästan som sjörg), m. id. Dl.
(Mora). Dvårg, m. id. Hs. (Db., Jerfsö). Äfven
dårg, värg, m. Hs. Fn. dvergr, durgr (Alvism.
9), m. dvärg; fsv dværgher, m. dvärg; deraf
deminat. dwærgkelin, m. liten dvärg (Fr. af Norrm.
137, 237); dwærj, m. dvärg. Alex. Magn.; fe.
dveorg; e. dwarf, durgen; fht. twerg; nht. zwerg;
ns. dwarf; holl. dwerg, dwarch, id. Af
dvärgarnes forntida namn för snille och slöjd, särdeles i
smiden, härleder sig benämningen för spindeln.

Dvärga-nät, n. spindelväf. G. (F.).
Dyrg-nät, djörg-net, n. Dl. (Elfd., Våmh.).
Djörg-net, n. Dl. (Mora). Dvårgva, n. id. Hs. (Jerfsö).
Dorgnät, n. Hs. (Db.). Dvärgsnät, n.
spindelväf på gräset. Nk., ög. )( låkkenät, n. spindelväf,
spänd på andra ställen. Ög.

Kupp-dyrg, m. eg. pås-dvärg; stor spindel
med äggsäck. Dl. (Elfd.). Kupp-djörg, m. id.
Dl. (Mora, Våmh.). Jfr kuppe, m. påse.

DVÖLU, f. dvala. Vb. Fsv. och fn. dvali, m.
id.; fht twëlan, torpere, sopiri; twalm, dvala.

DY, pron. neutr. det. Vb.

DYA, dyblötr, s. du.

DYJA, s. dögga.

DYGD, s. duga.

DYGNVIS, adv. under flera dygn. Kl. Jfr dag.

DYKA (ipf. dök, sup. dyki el. dykt), 1) v. n.
a) springa fort. "Han kom dykandes. Han dök
åsta. Han dök efter honom". Vl., ul., sdm., nk.—sk.
Dika sta, oförväget löpa eller kasta sig. Hs. (Bj.);
b) hålla oväsen, kifva, träta på ett stormande
sätt, skoja och svära. "Dyka å svära. Han dök
å färades". Ög., sm., kl., bl.; 2) v. a. dyka på
någon, hastigt anfalla, rusa på. Ul., vl.—sk. Fn.
dika (l:a conj.), v. n. a) löpa, springa; b) gå
med långa steg. Jfr skr. tik, att gå.

DYKKA, s. du.

DYL, s. däl, däll.

DYLL, s. dylä.

DYLPA, s. dippa.

DYLÄ, v. a. 2 dölja. G. Döli. Ö. Dl. Dölle,
v. a. S. Sk. Fn. dylja (dulda, dulit), v. a.
dölja, gömma; durlast, döljas; dula, f. skjul, litet
täcke; fht delhen, v. a. dölja; mht. dilhen (dalch,
dulhen, gedolhen), id. (Ben. 1, 331); jfr skr. dur,
att skyla.

Dyl, m. 2 svulst i tummen. Fl. (Ingo),

Dylare, m. döljare, den som döljer,
gömmer. "Dylaren jär inte bätter än skylaren".
Ordspr. G.

Dyll, döll, f. bo; endast i sammans,
geting-dyll, geting-döll, f. getingbo. Vb. Getingdillä,
-a, f. id. Mp. Getingbylja (pl. -jur), f. id. Dl.
(Mora). S. bol.

Dåler, adj. dolsk, lömsk. Nk. Dårsk, dörsk,
id. Vb.

Dölldom, m. hemlighet. "I dölldom". S. Sk.

Döllor el. döller, f. tant. plur. jernbeslag
på ändarne af något träarbete, t. ex. skaklar,
brunnsstänger m. m. Sk. (Tygelsjö i Ox.). D.
dial. dölle, f. id. (Mlb. 92). Jfr fn. dula, f.
velamen, stragulum; dylgjur, f. pl. insidiæ,
occultationes.

DYMBEL, m. nagel, smal och rund träplugg,
hvarmed stockar o. d. sammanhäftas. Dl. (Mora).
Dymbling. G. Dimling. Dl. (kring Falun).
Dymling. Vm., sdm., nk. Dymling, dömling. Ög.
Dömling. Vb., hs., dls., vg. Dumling, id. Vg.
Dömling, tränagel, som håller löten i hjulringen
tillsammans. Sk. (N. Åsbo). Fn. dymbill, m,
crotalum ligneum; n. dubling.

Dymla, v. a. 1 med stora spikar eller
träpluggar fästa timmerstockar tillsammans. "D.
ihop". Vm., nk. Dymla, dömla. Ög. Dömla.
Sm.

Dymle, n. coll. virke, hvaraf man gör
tappar att fästa stockarne på hvarandra vid
timring. Nk.

Dymlingsbórr, m. borr att göra hål med
till dymlingar. Vm., ul., sdm. (Dalarö).

DYMLING, s. dimba.

DYN, s. duna.

DYNA, f. 1) eg. pulvinar, pulvinus. Riksspr.
Dåjnu (pl. -nur), f. dyna. Dl. (Elfd.); döjnä, f.
bolster. Fn. dyna, f. dyna (af dúnn, m. dun); 2)
hvarjehanda underbädd af timmer i hus. I plur.
dyno. Sdm. (Ö. Rek.). Jfr bolster.

Dyne-pjås, n. öfverdrag till en dyna. "Der
va mien fjär i dä dynepjåsed". Sk. (Vemm.).
Dynepjös, n. Sk. (Ox.).

Dynevår, n. öfverdrag till en dyna. Sk.
(N. Åsbo, Ox.). D. dynevår, n. id. Jfr vara
4, v. a. bevara, akta.

Dynstokk, m. bjelke under golftiljorna. Sdm.
(Ö. Rek.). Dynstokk, dunstokk. Vg., sm. Jfr
bolsterstokk.

DYNGJA, f. 1) kreatursdynga; 2) afträdeshus.
Dl. (Elfd.). Skal-aus, n. id. Dl. (Elfd.).
Skal-ójs, n. id. Dl. (Mora). N. dyngja, f. a) hop; b)
gödselhög; fe. dincg, dyncg; e. dung; ffris. dung;
nht. dung, m.; dünge, f. gödsel. S. dong, donge.

Dynga, 1) v. a. 1 gödsla. Sm.; 2) v. n.
göra sitt naturbehof: cacare. Dynga seg, vara
löslifvad. Skita seg, id. Nk. Dönga säk,
v. r. fjärta, så att elak lukt uppkommer. Vg.;
3) särskildt talesätt: dynga ur seg, utösa
skändliga ord. Nk. Fe. dyngan, v. a. stercorare; e.
to dung; mht. tungen. (Ben. 3, 130); nht.
dungen, düngen, id.

Dyngbótten, m. gödselvagn. Nk. Dyngbótt,
m. Vg. Mebótt, m. id. Vg. (Vadsbo). S. mök.

Dyngdövil, m. tordyfvel. Fl. (Öb.).

Dyngflake, m. gödselvagn. Sdm. (Ornö).
S. flake.

Dyngflor, m. mockrum i en stall. Vm., nk.
S. flor.

Dyn(g)kas, f. gödselhög. Jtl. S. kas 4.

Dyngkast, m. gödselställe, ställe der
gödseln kastas. Ög.

Dyngorm, m. 1) tomtorm, som trifves i
gödselhögarne; 2) orenlig, sluskig menniska. Nk.

Dyngrad, m. dyngvagn. Sdm. S. rad 2.

Dyngskråv, n. gödselvagn. Vg., sm.

Dyngskåt, n. gödselvagn. Sdm.

DYNKEL, m. inbillning. G. Nht. dünkel, m.
högfärdig mening: nimia de sese opinio; dünkeln,
v. n. origtigt, falskt inbilla sig; dünken, v. n. tro,
mena, synas; moes. þugkjan; fht. dunchan (Graff
5, 172); mht. dunken (Ben. 1, 359); fsax.
thunkjan; holl. dunken, id.; nht. dünkler, m.
arrogantiæ plenus.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0138.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 108 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|