Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- E
- EFT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EFTERBALSARE, m. som tager enka till
hustru. Bhl.
EFTERDAN, ätterdan, ättendären, m. def.
eftermiddagen, tiden mellan kl. 3—7 e. m. Hl.
(Värö). Ättendar. Vg.
EFTERHÖST, m. tiden sedan skörden blifvit
inbergad. Sk., hl.
Efterhöstavåren, m. det. åkerarbetet,
rågsånlngen och plöjningen om hösten. Hl.
Efterhöstasnikkare, m. huddragare eller
nattman, hvilkens egentliga arbete förefaller på
"efterhösten"; skämtvis. Sk., bl. S.
hällnamässosnikkare.
EFTERKYNG, s. kyng.
EFTERLAKK, ättlakk, s. lakka.
EFTERLAGGD, adj. beskattad. "Hans
hemman ä hårdt efterlaggdt". Sm.
EFTERLEVERSKA, s. leva 1.
EFTERLIGGANDE, adj. snål, som gerna vill
slå under sig hvad han kan. Hs. (Alfta).
EFÄNGDER, s. enfäng.
EGE, s. eik 1.
EGEL, ägel, äjen, m. hjertblad, första
uppskjutande brodden af säd, sedan hon nyss spirat upp.
Sdm. Eien (pl. eiena), id. Vl. Ägel, äjel, m. Nb.,
vb., jtl., åm., mp., vl., vg. Äje, n. id. Hl. (Värö).
Äjen, n. grand, obetydlighet. "Inte ett äjen". Hl.
(Breared). Äjenne, n. id. Hl. (Skrea). N.
eiende, n. sädesbrodd; jfr wal. eigian, "to bring fort,
to generate"; eigiol, adj. "teeming, prolofic".
S. ala.
EGENNYTTIGER adj. 1) eg. egennyttig.
Riksspr.; 2) ogin, otjenstaktig. "Han ä så egennyttiger
sa han hjelper inte hustra hem litä på elln en
gång". Nk.; 3) lat, trög, som ej vill använda sina
krafter; mest om djur. "Hästen ä så
egennyttiger, så han ska stanna i hvareveli bakke".
Vl., nk.
EGENTYKKIG, adj. egensinnig, egenkär. Kl.
Fn. einþykkr.
EGERN, s. eik 1.
EGERMANN, m. egare. Hl. (Värö, Slöinge).
Ajgarsmann. G. F. Fn. eignar-madr; d.
eiermand.
EGGVÄLLA, v. a. 2 ståla eggen (af ett
skärande eller huggande, förut stålsatt redskap).
"Eggvälla yxen". Vm., sdm., nk. S. välla.
EGLEN, adj. vacker, täck, fin; eg. (en) som
ser ut att blifva vacker, täck. Jtl. Igel (hårdt
g), behaglig, angenäm. Hs. Igglin, älskvärd,
hygglig. Hs. (Db.). Igelin (hårdt g), id. Hs.
(Db.). Jfr wal. elgain, adj. mycket vacker;
ir. aoil, skön, behaglig; wal. eglur,
glänsande, lysande. De här upptagna helsingeorden
synas gifva vid handen att igelin, igglin, o. s. v.,
äro ett förderfvat uttal af sv. hygglig. Det
svenska y uttalas neml. i Bjuråker och Delsbo såsom i.
U-egli, adj. fult, obehagligt. Hs. (Ljusdal).
U-igelin (hårdt g), adj. ohygglig, otäck. Hs.
(Db.).
EGN el. ägn, v. a. 1 1) uppreta. Ein, id. Fl.
(NK. i Öb.); 2) egna efter, stå efter, eftersträfva,
"Ja egnar efter penningar". Ul. (Rosl.). Jfr fn.
egna, v. a. a) uppreta; b) sätta ut garn, snaror,
nät för (af agn, n. lockmat, bete).
EGRA, s. ekra.
EIG (ipf. att, sup. eigt), v. a. ega. Vb. Fn.
eiga {átta, átt); fht. eigan; nht. eigen; moes.
aigan (ipf. aihta), id.; jfr gr. ἒχ-ειν.
Eigen (n. -get), adj. egen. Vb. Fn. eiginn;
n. eigen, eigjen; fht. eigan; nht. eigen, id.
Eigendom, m. egendom. Vb. nht. eigenthum.
Engän (ipf. -nä), 1) v. a. egna åt, till; 2) v,
imp. anstå, passa. Vb. Fht. eiginan, vinidicare;
mht. eigenen.
EIK 1, f. ek. Vb. Ajk. G. Fn. och n. eik, f.;
fsv. ek; fht. eih; mht. eich; nht. eiche; holl. eik,
eek; fe. âc; e. oak; d. eg, f.
Ajka, aikä, f. ökstock. Fsv. ekja; fn. och n.
ekja; fd. ekæ; d. ege.
Ek-arve, m. Melampyrum pratense.
Orretarma, m. pl. id. Ög.
Eke, n. coll. ekskog, eklund. Vg., bl. Eke,
ike. Sm. Eke, ege. Hl. Ege, ige. Sk. Fsv.
eki, eke, n. UL., SML.; fn. eiki, n. id.
Ek-gårrar {ek-kårrar), m. pl. små, dåliga
ekar. Kl. (Stranda). Jfr gårtall, går 1.
Ikorn, m. ekorre: Sciurus vulgaris. Vl., dls.,
vg. Ikóne. Bl. Igon. Bhl. Ek-orning,
ikor-ning. Ög. Egern, igarn. Sk. Ekare, egare.
Hl. Fn. íkorni (quasi eikorri, tetrao arboris);
d. egern; fht. eichorn (Graff 1, 128); mht.
eichorne, eichorn (Ben. 1, 414); nht. eichhorn; fe.
âcvern; holl. eekhoren, eikhoren, inkhoren; swz.
acherne, eicher.
Kubb-eka, f. ökstock af en kubb. Bl.
Stokk-eka, f. id. Bhl.
Vrak-eka, f. stor fiskarbåt, råsegelseka, som
begagnas då man "fiskar på vrak". Smakk-eka,
f. id. Bl. S. vrak 1.
EIK 2, m. häst. Wi. Aik, m. id. Nukkö,
Vormsö. Heik, m. id. Ber. Ek, m. id. Fl. (Nl.).
Ök, m. id.; m. plur. öka{r), hästar och oxar. Ög.
Ök, m. häst. Mp. Ök, ög (pl. ökar, ögar), m. ett
par dragare med vagn. "Ja har budat fem ökar
te å aga in". Sk., hl. Ök, ög, öj (pl. def. öken,
ögen), n. häst. Sk. Ök, ög, n. id. Ög., bl., sm.
Fn. eikr, eykr, m. arbetshäst (troligen af aka,
vehere och utmärker således den, som bringar
något åstad, förer något fram; eller af ok, n. jugum);
fsv. öker, m. ett par dragare; n. oyk, m. hast; d.
øg, id.; nfris. eek, eik, f. sto (Outzen, 59); moes.
aikvus; lat. equus; gael. each; wal. echw; gr.
ἴππος, häst (af ἴϰϰος och detta af ἴϰπος);
hind. haik, m.; skr. ásva-s (af ákva—s), id. Jfr
Bopp, vergl. gramm. 1, 34.
Bäst-öj, n. prakthäst. Hers-öj, n. (eg.
heders-ök, ɔ: heders-hast), prakthäst S. Sk.
Öka, v. n. 1 spänna för (ett par hästar eller
oxar). "Har du ökat än?" Sm. (Enl. L—n).
Ökadags, adv. kl. vid pass 4 e. m. då
oxarne släppas ur oket. Vg.
Öka-vrätten, f. den längd som ett
åkerstycke har emellan vändningarne; så lång fåra
man kör i åkern utan att vända eller hvila.
Ög. (Ydre).
EIKLI, eiklin, eikliheit, s. idig.
EILI-TILL el. äili till adv. ständigt till. G. (F.),
EIMA, v. n. 1) flamma, låga. "Un eimar";
2) ljunga. "Hä eimar", det ljungar. Fl.
(Pargas i Nl.). Jfr fn. eimr, m.; eimi, m. eld;
etmiria, f. glödande aska; nfris. eimer, emer
(Outzen, 61); ns. emern, id. (Richey, 54); fe. æmyrie;
skr. ind’, v. n. att skina. S. Pott, Etymol.
Forschungen 2, 61.
EJNBJÄLLING, s. ball.
EJNBÖRG, s. borger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0145.html
