Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FAG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bl. Jfr sv. fagott, m. ett slags blåsinstrument.
FAGÄ (ipf. fagä el. fagdä), v, a. rensa
(ängarne från gamla löf om våren). G. Fn. fága, v. a.
rensa, polera; fe. fägjan, pryda; s. fäja.
FAIMAR, m. fimmerstång. Runö. Nht.
fehmerstang, id. Jfr femmer.
FAJE, m. 1) fader. Ög.,öl. Fajen vånn, vår
far; säger hustrun om sin man. Kl.; 2) husbonde.
Fajte, m. id. Ög.; 3) gammal gubbe. Sm.
(Östra h.); 4) gosse. ”En liten faje”. Ög. (Ydre).
Faje, faite, äro minskningsord af fader, far, m.
pater. Nfris, vaje, m. lille, käre far (Outzen, 69).
Jfr far.
FAJLVORDEN, adj. skadad, felaktig. G.
FAJT, fajta, fajtlagd, fajta-täisdag, fajtvid,
fajtvids-skatä, s. fejt.
FAKKSA, v. a. 1 gripa i, med häftighet fatta
tag i något, gripa i kragen. ”Han va harm,
fakksa i armen å hållt mej”. Sk, (Tygelsjö i Oxie h ).
Jfr nht. fahen, fangen, v. a. taga, gripa; mht.
vâhen; fsax. fâhan; holl. vaan; fris. fân; moes.
fahan, id.; skr. pax, amplecti, capere.
FAKKT 1, f. hetsig sjukdom, i synnerhet
farsot eller annan långvarig och smittosam sjukdom.
Fl. (Ingo, Hütis kapell).
FAKKT 2, m. i sammans. hårfakkt, m.
hårgård, hårets beskaffenhet. ”Hästen har vakker
hårfakkt”. Dl. (nedre socknarne). I öfre
socknarne såsom Mora heter det ’årgär(d), m. ”’Ästn a
vakker årgär”. Fe. fæx, feax, fex, hår; e. faxed,
hårig; fht.fahs, n. hår id. (Graff 3, 446); fn. fax,
n. a) man: juba; b) stridt hår: seta; n. fax, man:
juba.
FAKKÄL (ipf. fakklä), v. n. göra hvad till
intet duger, fuska, göra något dåligt eller odugligt.
”Han fakklä vä di”, han fuskade dermed. Fikkäl
(ipf. fikklä), id. Vb. Wakkäl (ipf. wakklä), id. Nb.
Fakkäl, n. 1) odugligt arbete, strunt, lappri,
lekverk, leksak. Vb. Wakkel, n. id. Nb., vb.;
2) gyckel. Vb. Jfr måhända fn. fika, v. n.
skynda, eller fe. beficjan, v. a. bedraga; fâcen,
adj. svekfull. S. fikkla.
Fakkälmakar, m. 1) fuskare; 2)
gycklare. Vb.
Dödsfakter, pl. dödsanfäktningar. Vg.,sk.
Fakkser, faser, pl. ovanliga åtbörder, som
göras med ansigtet och händerna. Fl. (Nl.).
Jfr fn. fas, n. åtbörd. Monne besl. med t.
fackse, faxe, f. skämt, narri, plur. faxen,
upptåg, infall? (Schmeller 1, 508. B. W. B. 1, 334).
Faktera, v. n. 1 uppföra sig, bära sig åt.
Hs, (Bj.).
Åfäkta sej, v. r. 1 hafva besynnerliga
åtbörder. Ul.
Åtfakkter, tant. pl. åtbörder; mest fula.
Vg. Fn. fettr, f. pl. opassande åtbörder; d.
fagter, id.; swz. fucht, f. hastig rörelse; skot.
fykefacks, upptåg; ns. fikfakker, vindböjtel.
Fala, v. a. 1 vilja köpa, bjuda på. Fala på.
S. Sk., hl.,g. Fsv. fala, v. a. id. Fl. o. Bl.
1212; fn. och n. fala; d. dial. fale på, falle på;
fht. veilon; nht. falschen; bay. failen, failsen, id.
(Schmeller 1, 523); nassau fâlsen, id. (Kehrein,
1, 132).
Falka, v. a. 1 a) eg. vilja köpa, bjuda på.
Falka på. Riksspr.; b) sigta, måtta, erna. G.
Fsv. falka, v. a. bjuda på. S.S. 3, 90.
Fal el. fa’la, v. n. under lek och skämt
försumma sitt arbete. Fl. (Nerpes i Öb.).
FaL, n. hvitt, tunnt stoft. Deraf
björkäfal, n. björkfrö, som vid fröfallningen
kringsprides af vinden. Nk.
Falki, m. falaska. G. Falke, m. falaska på
kol som hålla på att slockna. Nk. Fallke, m.
a) falaska; b) om sjuka menniskor säges: ”han
ligger som en fallke”, d. ä. blek, infallen. Sdm.
Falsk, farsk, m. falaska (t. ex. af brändt
papper), Nb.,vb. Falske (aa), m. falaska. Ul.
Falska, f. Hs. (Bj.). Falskå, id. Fl. (Ingo).
Falskji (uttal: fastji), id. Fl. (Pedersöre i Öb.).
Fåsen, fås’n, m. id. ”Jelden liv i fåsnan”, det
glöder under askan. Dl. (Mora, Elfd.). Fassna,
f. Dl. (Ohre). Farssna, f. id. Dl. (Malung).
Färskä, -n, m. id. Mp. Fn. fölski, m. cineres
albicantes; fsv. falaska, f. falaska. Spec. virg.,
s. 43; n, falkje, falskje, foskje, m. id.; fht.
falawisca, f. id.; mht. valwische; bay. falwisch, m.
id. (Schmeller 1, 523); nht. fahle, f. Diez,
(Etymol. wb. d. rom. spr.) anser ital. falavesca
för ett omkastadt favalesca, af favilla, f. lätt,
ännu glimmande aska.
Falme (aa), m. återstod af något förbrändt
(t, ex. papper). S. G. Fn. fölnan, f,; gl. f.
falmisch, f. favilla. Grimm, wb. 3, 1291,
Falmä, v. n. a) blekna, mista hy, färg;
falla i svimning; b) vissna; om vexter. N. G.
FaLna av, v. n. 1 a) sakta slockna; om
glödande kol; b) småningom aftaga; om sjuka
menniskor. Sdm. Faln (ipf. -nä), vissna. Falnä
(ipf. -näsä), v. d, id. "Blomma ha falnä sä",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
