Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eligere voluisset. Longobardorum pharas, hoc est,
generationes vel lineas tribueret”. I
Longobardiska lagarne (3:e bok,: 14) stadgades: ”si quis
liber homo migrare voluerit aliquo, potestatem
habeat infra dominium regni nostri cum fara sua
migrandi, quo voluerit". Fe. faru, f. generatio,
familia. (Josuæ bok, Genes. 12: 4). Befryndadt
härmed är, såsom det synes, äfven lat. pario,
peperi, paritum och partum, parere, att föda,
parens samt måhända äfven det förlorade starka fht.
verbet fisan, fas, fesun, att föda; (jfr Grimm, gr.
3, 52), hvarvid anmärkes att i germaniska
tungorna s och r stundom utbytas.
Far, m. fargalt, galt. Farg, id. Vb.; farke,
Åm, (Stigsjö), mp.; farr. Fl. (GK., KB. i Öb.);
farre, Sdm. (Ornö); färre, Ul. (Rosl.); färke.
Jtl.,åm.; fäkke, id. Kl. Faring, -en, m.
fargalt. Vb.; färk, m. liten galt, litet svin. Vg. Fsax.
uar (var), m. gris; fht. farh, farah (pl.
farihir, ferihir); mht. varch (pl. verher); fe. færh,
fearh, m.; e. farr, farrow; swz. fäck, fähg,
färli; nht. ferkel; bay. fark, m.
”halbgewachsenes männliches schwein” (Schm. 1, 562); ns.
farken, id. (Schambach, Schütze, B. W. B.);
bay. fack, m. ”ein schon erwachseneres ferkel”
(Schmeller 1, 509); gl. tyska varch, m. gris.
(Vocab. af år 1419, enl. Schmeller 1, 562); holl.
varken, n.; lit. parszas; ryss. porosjá; pol.
prosie; böhm. prase, id.; finn. porsas; lett. pórsas;
syriän. pors; wogul. boros; lat. verr-es, m.
fargalt; it. verro; fr. verrat. Härmed bör måhända
jemföras lat. vervex, verbex, m. hammel; verpa,
f. manslem (Catull. 28, 12); verpus, m. snöping
(Catull. 47, 4).
Far-nöt, n. tjur. Vg. (Elfsb.). Fsv. nöt, n.
oxe, eller ko; fn. naut,
Far-oxe, m. tjur. Vg. (Elfsb.). Fe. fearr,
m. id. (Matth. 22, 4); fht. far, farro, m. id.
(Graff 3, 663); nht. farr-ochs, id.
Färig, adj. som eger groningsförmåga, lif:
om frö, ägg )( ufärig. Bl.
I far, adj. drägtig, a) grisdiger; om suggor.
Sk.,bl. I farr, S. Sk. D. dial. i far, id.; b)
lamdiger; om får. Hs. I farr, id. ”O ir i
farr, issu takkä”, hon är lamdiger, denna tacka.
Dl. (Mora, Våmh.); c) om getter. Hs., dl. Jfr
bokkfaret (bukk),
"Först kommer Thor mä sitt långa skägg
Å lókkar barnen utom vägg;
Sedan kommer Fare i fägeskinn
Å fäjer barnen både ut å in". Ordspr.
Faste-galt, m. fargalt. G. F.
Fästing, m. fargalt. Dl. (Mora,
Orsa, Skattungby). Jfr färk, färke, fäkke, m. fargalt,
diminutiver af far, m. fargalt; s. fara, fära.
Fsv. faster, adj. a) fast: firmus, fixus; b)
gällande; c) stark, väl befästad; d) osnöpt; om
fäkreatur. GL.; fn. fastr, fast; ihärdig; d.
fast; fe. fäst, vigens, firmus; moes. fastan,
hålla, vakta; τηρεῖν, φυλάττειν, φρουρεῖν ;
gael. fastaich, binda, göra fast.
”Ingilbrickt lot tädhan hasta
Til Nyköping red han fasta";
Fastande, adj. 1) eg. jejunus. Riksspr.; 2)
något drucken. ”Han ä inte alldeles fastande”,
säges om den, som druckit något, men ännu
fullkomligt och i allo reder sig. Nk. Jfr kaporr,
N. fastande, nykter, icke drucken.
Fastelavn, m. fastelagen. Deraf fastelavns
bolle, -månde, -onsda(g). Sk, Jfr Ihre, Gl. Sv.
1, 438. D. fastelavn; nht, fastelabend (i st. f.
fastenabend); ns. fastelavend (B. W. B. 1, 359).
Före-juls-fasta, f. adventstid. Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
