Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FLI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(gärdesgårdar); om okynniga husdjur. Ul. Flöjsen,
flöjsker, adj. id. Nk.
Flöjta 1, v. n. 1 flacka, fara åstad utan
egentligt ärende. ”Han ränner här å flöjtar bå
tilia a sejnt”. Sk. (N. Åsbo).
Flöjta 2, f. lättsinnigt fruntimmer. Sk.,hl.,
bl. Swz. fläute, f. ”verbuhlte dirne”; fläuten,
v. n. fladdra.
Flöjted, adj. lättsinnig; om fruntimmer. Sk.
Stinkfly, n. bärfis: Cimex baccarum. (Enl.
J. W. Zetterstedt).
Flejä, v. n. komma att flyta, rinna, 1) säges
när solen smälter snön; töa. ”Dä flejär upp äi
dag”. G. Flia, Ul.; 2) komma något att
smälta; säges när man står så nära elden med ett
ljus att det smälter. G. Flia, v. a. 1
uppvärma något fruset, så att det uppmjuknar, ”Vi
ska flia opp’et”. Ul. (Rosl.). Jfr holl. flauw,
ljum.
Fliot el. fljot, f. myr, skogskärr. Dl.
(Mora, Elfd., Våmh.).
Fliska, v. n. 1 skynda på, vara flitig.
”Fliska nu på bra, att du kan ble färig”. Sk.(Ing.).
Flita sej, v. r. 1 skynda sig, vara
skyndsam, flitig. Vg. Fn. flýta (flýtta, ftýtt), v. a.
påskynda: ”hugsan flýtir lysting ljóta”, tanken
föder hastigt ond begärelse, (af fn. fljótr, snabb,
hastig; jfr sv. dial. flyt, sid. 151); n. flyta, v.
a. & n. a) påskynda; b) hasta, skynda sig:
”flyte seg”; flitta, v. n. skynda sig: flitte på
(Aasen, 102,’ 105).
Flo, floe, m. 1) sumpig skogsmark, myra,
mindre träsk, hvarpå hö växer. Hj.,mp.
(Hafverö); 2) tillfällig vattensamling på marken,
såsom på en äng eller lågt liggande fält;
vattenpuss, pöl. Nästan allm. i Svea och Göta
munarter. Flóge, m. Dls.,bhl.,vg.,ög. Fluk, vattfluk,
m. id. V. Dl. Flukå, m. Ö. Dl. Fluka, f.
sumpig, större vattengrop. Ul. Flukä, f. Sdm.
Deraf gödselflo, m. Sm. (Östbo); vassflóge, m.
Dls.; 3) utslagen vätska. ”Der va ajn floe
brännevin på bolet”. Hl. Fn. flói, m. a)
sumpig trakt, kärr; b) tillfällig vattensamling på
marken. Sturles. 2, 299: ”vídir flóar”,
vidsträckta vattenflöden; n. floe, m. vattenpuss; mlat.
flacca, träsk.
Flo (n. flótt), adj. starkt flödande
strömmande. ”Hä jär sä flótt, sä vi ä int karra dell
å fera främm vä håpen”. Vb.
Flo(d), m. Öfversvämning, när bäckar och
åar flöda öfver. Jtl. ”Dä blir oftast flo i sjette
uga”. Hl. Fn. flođ, n. a) eg. något flytande
(af flóa, v. n. öfversvämmas): α) flod, vatten;
β) blodflytning; b) haf; n. flod, flo, f.
öfversvämning; deraf sv. syndaflod, eg. den stora
floden, öfversvämningen; fht. sinfluot, sintfluot,
f. (Graff 6, 25), af fht. sin adv. alltid,
öfverallt; skr. sanâ, alltid. Jfr sihval.
Flo-skog, m. yngre skog (eg. på sumpig
mark), som ej synes kunna blifva till timmer
eller gagnsvirke. Sdm. (Ornö).
Flótä-gras, n. Sparganium natans. Sm.
(Enl. Wahlenberg, Fl. Su.).
Flóte, m. 1) hopkopplade stockar, bräder
o. d., som flottas öfver ett vatten. Ög.; 2)
färja. Vg.; 3) flöte, en flytande träbit, som fästes
vid nätet att utvisa dess läge. Ög. Flåtå
(pl.-tär), f. flöte af bark. Dl. (Elfd.); 4)
tvätte-flóte, m. tvättflotte. Bl. Fsv. floti, m. flotte.
Ul.; fn. floti, m. a) flotte; b) flotta.
Flótt-mölja, f. en rätt, bestående af flott
med ibetadt bröd; bröd, doppadt i fläsk- och
köttspad. V. Dl., vg. Flótmöli, f. tunnbröd
(kornbröd), doppadt i flott eller fett köttspad
och lagdt hvarftals på hvartannat: en begärlig
anrättning. Vb. Jfr duppebröd (dippa).
Flunnka, v. n. 1 1) flyta upp och ner, hit
och dit i vattnet, simma. ”Han ligger å
flunnkar. Han låg å flunnka i vaka å inte kom
dän”; 2) flunnka av å ann, fara hit och dit;
säges egentligen om dem, som ro på sjön. Ul.
(Rosl.), sdm.
Fly, n. & m. 1) kärr, skogskärr, kärrmark.
Hs.—hl.,sm. Flyj, n. Vb. Fli, n. Dl. (Lima);
2) torfbevuxen och vattendränkt äng. Bl., hl.;
3) vattenpuss, vattensamling. ”Dä regnade så
dä sto stora vattflyn på väga. Han spótta ett
helt fly på golvä”. Nk. Fsv. fly, n. kärr, damm.
Legendarium 1, 95: ”sidhan togho the then
biælkan oc kastadho han wti et fly, tha som heet
probatica piscina"; d. dial. flye, fløde, m. kärr,
moras (Mlb., D.L. 121, 122); nfris. flüe, ”tiefer
schlamm, koth, wo nichts als rohr und semden
wachsen” (Outzen, 83); e. dial. fleet (Craven);
fe. flæ; skot. flow (deraf flowmoss):
Fly-äng, f. sank äng, mad. Hl.
Gung-fly, gungs—fly, n. mosse, som knappt
bär den, som går derpå; mosse med en tunn
jordskorpa, hvilken betäcker vattnet och
gungar när man går derpå. Sdm.,nk.,ög.,sm.,kl.
Hängfly, n. id. Hs. Källfly, n. id. Ög.,sm.,kl.
Flyt, adj. snabb, flink. Jtl. Flyt, flut, adj.
1) snabb, dugtig. ”En flut häst”, en häst som
springer fort, har god gång; flut gång-fot,
säges den hafva, som går fort, flutfålu, adj. som
färdas fort: "flutfälu häst”; 2)rask, flitig, flink,
som arbetar fort och väl. ”Han jär en flut
skrivar", han skrifver fort. "Han jär flut dill
arbeit”, han arbetar fort, det går raskt ur
händerna på honom. ”Flut arbetskarl, flut
snikkare”. Vb.,mp. Fly, adj. a) snabb, hurtig. ”En
fly häst, kar”. ”Han ä fly åv sä”. Hs.,mp.; b)
odryg, som snart förtäres, ej förslår; om foder
och mat. Hs. Flyt, G.; c) odryg, snart
försvinnande; om penningar. ”Penga ä e fly vara”.
Vb. Flöt, adj. n. för litet. ”Äd var så flöt”.
Dl. (Orsa). Flytt, id. Dl. (Våmh.), ul. (Rosl.).
Flödigt, adj. n. odrygt, som snart går åt.
”Brännvine ä flödigt”. Sdm. Fn. fljótr, adj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
