- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
156

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FLÄ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


FLÄRA OPP, v. imp. 1 slå ut blommor, få
utslag. ”Dä flarar opp kring munnen”. Hl.
Troligen beslägtadt med ofvan anförda florä upp,
blossa upp. Jfr likväl fn. fleiđr, n. ett sår hvarest
huden är gniden af; fleiđra, v. a. stöta, gnaga
huden af; n. fleir, n. ett slags tjockt skorf eller
hudutslag (på hästar).

FLÄSA, s. flesa.

FLÄSKA, v. n. 1 förlora en ”lira” (den
kastade bollens emottagande). Hs.

FLÄSKA-KÄR(L) [hårdt k], m. en karl som
går efter plogen och uppvälter eller uppfläcker
plogskifvan, då hon genom dålig plöjning ej
kommit i det rätta läget. Hl. (Värö, Frillesås). Fn.
flaska, v. a. rifva åtskildt, fläcka i tu.

FLÄSKÄ-SVÄRD, fläsk-svär, fläske-sväl, s.
svärd.

FLÄTI (def. flätja), f. 1) småsak, litet grand,
ringa gåfva. ”Je gjett gån sta å ge tiggarn i lita
fläti”, jag måste väl gå och gifva tiggaren en
liten gåfva. ”Dä va bara flätja”; 2) lappri, strunt.
”Åh flätja!” å lappri! Jtl. Flättja, f. a) onödigt
tal. Dl. (Mora); b) fåfänga, flärd, dårskap,
lättsinne. Vb. Fsv. flætia, f. fåfänghet, fåfänglighet.
S.S. 1, 124. Sv. Pr. L. XX, s. 3. St. Rimkr.
186; fd. flædie, fledie, id. (Peder Syv, Ordspr.
1, 246); fsv. flæter, adj. dåraktig, fåfänglig. Cod.
A. 13, f. 152 v.: ”aff them flæta oc fafænga
kærlekenom, mz huilkom mænniskian ælskar sik
siælffwa”. Jfr fn. flár, (n. flátt), adj. falsk,
svekfull, bedräglig.

FLÄTT [ää] (ipf. flättä), v. a. 1) vända om,
upp och ned. ”Flätt om stókken!” vänd upp
andra sidan af stocken; 2) kullkasta, kasta
öfverända. Vb. Jfr fn. fletta, v. a. blotta; Afletta upp,
slå upp; fletta niđr, låta falla ned. (Haid.).

FLÄTTJA, v. a. 1 hugga märken i stammen
på trän, vid rågång genom skog afhugga barken
på de trän, som stå i rågångs linjen. Kl. Flätja,
id. Bl. Fn. fletta, v. a. blotta, göra bar.

FLÄTTRING. m. tvåradigt korn. Ög.
Flattring, id. Sm. Ihre (Gl. 493) härleder ordet af
sv. fläta, v. a. nectere, emedan ”grana ita
junguntur, quasi alterum alteri implicatum esset”.

FLÄTÄR, flöd, flödigt, flöt, s. fljota.

FLÖG, flöga, flögstång, s. fljoga.

FLÖJ, flöja, flöje, flöjig, flöjsen, flöjster,
flöjta, flöjted,
s. fljoga.

FLÖJEL, s. fjärållder.

FLÖJTA, v. n. 1 på skämt ljuga. Bl.
(Karlshamn). Nat fleuten, v. n. mentiri, blande dicere.
(Henisch, Thesaurus, 1143); ns. fleuten, pl.
lögner (Richey, 62, Schütze 1, 326); nassau, floi,
falskt rykte, lögn (Kehrein 1, 138); moes. fláutan,
pråla, skryta; fláutjan, id.; jfr e. to flout,
utskratta; moes. flautan, flautjan, v. n. pråla, skryta:
περπερεύεσϑαι (1 Cor. 13, 4); flautands, p. pr.
skrytande: ϰενόδοξος (Gal. 5, 26).

FLÖK, n. ett stort lösrykt stycke, bit. Nk.,
vl. N. flak, s. flake.

FLÖK, flökt, s. flok.

FLÖS, flösa, s. flisa.

FLÖT, flöta, flöte, flöteboss, flöter, flötetöj,
flötgås, flöttråg,
s. fljota.

FLÖT, flöte, s. flautä.

FLÖTT, s. flo 1, fljota.

FNAGGA, v. n. o. a. 1 1) klå och rifva smått
på huden; 2) slå gräs, som är smått. Sdm.

Fnagg, n. 1) kort gräs; 2) kort hår. Sdm.
Fnugg, m. id. Sdm. Fnugg (fnjugg), n. fjun. Vb.

FNALLA, 1) v. a. 1 a) småklå, rifva helt
sakta med händerna, men ej med naglarne. Hs.,ul.,
nk.,vg.,ög.,sm.; b) söka efter ohyra i hufvudet!
Sm.; c) sakta rifva af, gnida af. Vg.,hl.; d)
rensa, göra ren från yttre orenlighet. ”Fnalla lorten
å dej!” Hl.; e) krafsa åt sig; f) snatta. Vb.; g)
slå, piska. Sdm.; 2) v. n. a) smått skynda, öka
farten, ”gno åstad”. ”Fnalla hem”. ”Fnalla på”
skynda på. ”Fnalla unna”. Hs.—sk. Fnalla sej
åsta,
id. ”När han så(g), att ja ble ond, så
fnallade han sej åsta”. Hl.,bl.; b)fnalla i seg en
smula,
äta smått. Nk. Fnalla på något, id. Sdm.
Fnalla å äta, id. Ög.

Fnall, n. smula. ”Inte fnall”, icke det
ringaste. Sm. Fnal, n. id. ”Alldri ett fnal”, id.
Sdm. (Ärila).

FNARRE (pl. -er), f. ojämnhet. S. Sk.

Fnarred, adj. 1) ojämn; t. ex. om dem som
äro koppärriga i ansigtet; 2) grof och ruggig;
om huden. S. Sk.

Fnarres, v. d., fnarre sej, v. r. 1 blifva
ojämn; i synnerhet om huden. S. Sk. Jfr
fnurka, fnurra.

FNAS, fnasa, fnasel, fnask, fnasker, fnaslig,
s. fnisa.

FNATTA, 1) v. a. 1 a) rifva, gnugga, skafva;
om menniskor och djur, som hafva klåda. Sm.,
bl.,sk. Fnatta sej, v. r. id. Hs.—bl.; b) smått
gnaga eller äta. Kl.; 2) v. n. gå såsom små barn.
Ög.,sm.,bl. D. fnatte.

Fnatt 1, n. 1) klåda, skabb. Hl.,sk.,bl. D.
fnat; 2) litet grand, obetydlighet. Ul.

Fnatt 2, m. ett gossebarn som börjat gå.
”En liten fnatt. Ög.,bl. ”Nu fnattar den lille
fnatten”. Sm.,bl.

Fnattig, adj. skabbig. Hl.,sk.

FNIOSA (pr. fnios, pl. fniosum, ipf. fnos, pl.
fnusum, sup. fnusi), v. a. fnysa. Dl. (Mora, Elfd.).
Fnóisa (pr. fnóiser, ipf. fnóiste, sup. fnóist), id.
Ö. Dl., hvarest den svaga böjningen är
allmännare än den starka. I Åm.,vb. och nb. olika
skiftningar: fnyse (fnös, fnöse), Åm.; fnys (fnös,
fnysi
), Bygde; fnus (fnöjs, fnusi), Ume; fnus (fnös,
fnussi
), Löfånger; fnus (fnaus, fnusä), Skellefte;
fneus (fnös, fnusi), Lule. Fnysa (ipf. fnös, conj.
fnöse, sup. fnyst), v. n. 1) fnysa, häftigt utandas
genom näsan; 2) mistycka, ogilla, förakta. ”Han
fnös åt hva ja bö’n”. Ög. ”Han fneus bara åt
deg”. Vb. Fn. fnýsa (pr. fnýs, ipf. fnaus). Gloss.
till Sæm. Edda; äfven fnýsa. (ipf. fnýsta);
fnasa (-ađa); fnæisa, (fnæsta):
”eitri ek fhæsta”.
Fafnism. 18. Ordet är troligen bildadt af fn.
njósa; fsv. nyusa, nysa, af fn. nös (pl. nasar);
fsv. næsar, f. pl. näsa, näsborrar.

Fniss, n. småskratt. S. Sk.

Fnissa, v. n. 1 småskratta, utbrista i
opassande skratt. Sk.,sm.,bl. D. fnisse.

Fnissla, v. n. 1 freqv. småskratta. Hs.

Fnistra, fnystra, fnystra till, v. n. 1 freqv.
småskratta. Sm. Fnestra, v. n. hörbart skratta
under oupphörligt försök att qväfva skrattet.
Bl. Flittra, id. Sm. Jfr flina, flissa.

Fnos, adj. argsinnt, (fnysande af vrede),
lättretad. Hs. (Jerfsö). Fnöst, ad[j, uppbragt, ond.
”Hon ble fnöst”. S. Sk. (Ox.). Jfr fnas.

Fnysare, m. 1) stolt man eller stort
kreatur. Sk. (Vemm.). Fnysere, m. en liflig, qvick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free