Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- F
- FOT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjätare (pl. fjättrar), m. de små stöttorna,
som förena slädmeden med bottnen; stöd af
järn eller trä, som förbinder meden med
banken och hvarpå denne hvilar. G. Fjät, f. Ög.
(Ydre); fjätter, f. Ög. (Gullbergs h.), sdm.,ul.,
hs. (Bj.); fjäter, f. Vg.; fjättra (pl. -rer f. Nk.;
fjetter (sing. def. fjettra, pl. fjeitre, def.
fjettran), f. Jtl. Fn. fjöturr (pl. fjötrar), m. band,
länk, sammanbindning, fotboja. Hávam. 152;
sleđa fjötrar, stötsor på en släda.
Brynhildarkviða 1, 15; fjötr, m. band. Fornmanna Sögur
Ed. Soc. Reg. Antiqv. Septentr. 8, 341; fjötra,
v. a. sammanbinda; n. fjetra, f. ”stötte i en
slæde, hvormed mederne og overtræet
förbindes” (Aas., 98); ffris. fitera, v. a. binda,
sammanbinda; fht. fezzera (Graff 3, 737); fe. feotur
(fëtor), f. fotboja; feotorjan, v. a. binda; nht.
fessel, fångsel, boja; fsv. fjætur, m. fjettrar.
VGL. ÖGL. UL. Spec. Virg. s. 245: ”læggher
tjæturen om sin ben”; fd. fiætær, id. Eriks
Siæll. L. 2, 21.
Fjetterlag, n. båda fjettrarne med banken
på en släde. Sdm.
Fjetterläst, m. den del af fjettrarne som
fästes i meden. Jtl.
Fjätträ, adj. senfärdig, trögkörd, lat; om
hästar. Vb.
Fytling, föjtling, m. häl på en strumpa. G.
Hossehäl, m. id. Sk.
Förföt, m. foten eller nedre delen af en
strumpa, Sm. (Vestbo). Forföt, n. Dl. (Elfd.).
Förfett (pl. def. -an), n. Hs. (Bj.). Förfötter, m.
pl. Sdm.,fl.(Nl.). Förfötter (def. -ttran), Mp.
Föte, m. id. Sm.,kl.,bl. Hoseföte, m. Bl.;
huseföte, m. Sm. Föttling, m. id. Ög.,sm. Ns.
fötling, id. (B. W. B. 1, 444).
Förföta, v. a. 2 omgöra nedersta delen på
strumpor eller foten på en stöfvel. Sm.
Förfötta. Hs.; förföjta. G.; förfota (ipf. -ade), Bl.
N, forfötta.
Förföting, m. den vidstickade strumpfoten.
Sm.
FOTTA, v. n. 1 bära sig futtigt åt. S. Sk.
Jfr fn. fuđla, handtera något vårdslöst, gifva bort
utan eftertanke; it. futare.
Fott, m. 1) futtig menniska; 2) futtighet.
S. Sk.
Fotted, adj. futtig, lumpen. S. Sk. Fóte,
adj. dålig. Nuckö, Wormsö, Dagö. Fótt, adj.
id, Fl. (Nl.).
FRA, præp. från. Hl.,vb. Frau. Bl. Fsv. fra,
fran, a) præp. från; b) adv. bort; fn. frá, præp.
från; fht., moes. fra; fe. fra, frœ; skr. pra.
Fragent, adv. afsides, aflägset. Hl.
Frågent. Vg.
FRA, fraa, fraas, fraa sej, fraed, frahattar,
s. fraud, fräud.
FRAJIN, s. frå 1.
FRAK, frakk, adj. 1) god, rask, duglig, stark.
”Den ä inte för frakk. Han ä inte så frakk.
Fraka stinta”. Jtl.,hj.,hs.,vl.,bhl.,vg. Frauk,
modig. Vb.; 2) ansenlig. Fraka betan, långt nog.
Fl. (Nerpes). Fraka bitan, id. ”Hä jär fraka
bifan än ti gästgivargålin”. Fl. (Värö i Öb.); 3)
flink, snabb. Vl.jtl.; 4) benägen att hjelpa,
hjelpsam, gifmild. Jtl. Fräk, frek, snäll, beskedlig. Dl.
(Elfd.). Fn. frækn, adj. tapper, behjertad; frekr,
adj. begärlig, ymnig, stor, ofantlig (Egils., 200);
n. frak, fræk, adj. utmärkt, dugtig, duglig (Aas.,
111); d. dial. fråg, fræg, adj. stor, stark, dugtig
(Mlb., D.L. 133); swz. frech, adj. a) ”frisch,
gesund von ansehen; b) gross von körpergestalt”.
(Stalder 1, 395); nassau frech, djerf, oförvägen
(Kehrein 1, 144); fht. frëh; mht. vrëch, id.; e.
dial. frack, rask, ifrig; skot. frack, frak, freck,
rask, flink; fe. fruocno, frôcno, adv. djerft
raskt.
FRAKS, m. våtsäck, väska eller påse af skinn,
Ög.,sm. (Vestbo). Frajs, m. id. Bl.
FRAKTA SIG, v. r. 1 väl begå sig, berga sig,
slå sig igenom, ingen nöd hafva. Hs.(Bj.),nk.,ög.
Frakt’ sig, id. ”An frakt’ sig bra”. Ö. Dl.
Fraktä(d), adj. som begår sig. ”Nu ä ja
fraktä”, jag har ätit bra eller tagit för mig af
andra behofver, så att jag är belåten. Sdm.
FRÄMMAD, frammed, 1) adj. o. subst,
främmande, främling. Sk. Främmad, adj. o. subst. id.
”Ja har fått tókket rart främmad. Han ä
främmad här i sövnen”. Hl.; 2) blyg. ”Han ä så
frammed åv si”. Sk. Främmadt, m. 1)
främmande, besökande gäster. ”Ha di fari än eran
främmadt?” Nk.; 2) ett nyfödt barn. ”Dä har
kommet främmadt i gåren”. Sm. ”De har fått
frömmet”. Kl. Främmän, adj. n. främmande, 1)
om besök af personer, som ej höra till huset;
brukas både i god och elak bemärkelse. ”Kärt
främmän”, välkommet besök. ”Bäst ’n int visst olä å,
fick’n främmän”, då han det minst väntade, fick
han besök, t. ex. af en våldsverkare,
skuldindrifningsbetjent eller annan obehaglig person; 2)
om djur eller ohyra. Han fikk främmän ti
åkrom”, kreaturen inkommo i hans åker. Han
hav framman ti kläe”, han har ohyra i kläderna.
”Han hav främmän ti väggspryngjän”, han har
vägglöss i sprickorna på väggen. Vb. Fsv.
fræmende, fræmede, frømede, frømande, adj.
främmande, utländskt (af fram); fn. framandi;
n. framend; fht. framadi, framidi, fremede, id.
(Graff 3, 642).
FRAMMANSKÅR, n. visst märke, som skäres
på kreaturens öron. Öl.
FRAMMAT, præp. o. adv. 1) framåt; 2)
frampå bygden. Mp. Af fn. och sv. fram, præp.
FRAMMFÄR, f. framgång, drift. ”Han har inga
frammfär mä se”, ingen drift. ”Dä vill inga
frammfär ha för honom”, d. ä. framgång, lycka. Sm.
Frammfäl, f. 1) id. "Ho har ingen frammfäl", hon
är långsam i göromål. Sdm.,Ög.,nk.; 2) förmåga
att bringa något till ett önskadt mål. Nk.
Främmfal, f. 1) fortgång, drift. Bhl. (Elfs.); 2)
uppförande under resor, på vägar. Hs. (Bj.).
Frammfäl, f. Vb. Fn. framför, framferd, i. framgång,
framsteg; n. framfær, f. id.; fsv. framfærdh, f. a)
framresa, framfärd. S.S. 1, 19; b) uppförande.
Iw. 20; fn. frammferd (Oldn. Læseb,).
FRAMMFÖRSEL, f. fortgång så att något
uträttas, drift. Ul. Fsv. framförelse, framförilse,
f. framförande. VGL. Sv. Pr. K. f. 98; s. frammfär.
FRAMMAN-ÄT, adv. 1) framifrån; 2) från
nedra landet, söderifrån. Vb.
FRAMMGRUVENES, frammgruve, s. gruva 1.
FRAMMKAMMARE, m. rum, tillbygdt på sidan
om stugan. Ög.
FRAMMLAG 1, n. den på logen till tröskning
framlagda säden. Nb.,vb.,mp.,hs. Förlag, n. id. Hs.
FRAMMLAG 2, n. ”Hålla sej i frammlag”, vid
gästabud hålla sig framme, så att man hvarken i
heder eller undfägnad får stå tillbaka. Hs.
(Bj.). Fn. framlag, n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0192.html
