Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FRÖ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÖ 2, n. pr. guden Frö eller såsom man
vanligen i Sverige skrifvit Frey. Att Frö
varit den svenska formen utvisa nedan upptagna
sammansatta ord. Fn. Freyr, har
ursprungligen betydt herre. Jfr moes. fráuja, m. herre:
ϰύριος, heiva-fráuja, m. husherre, herre i huset:
οἰϰοδεσπότης (Marc. 14, 14); fráujinôn, att
herrska; fráujinassus, m. herrskap; fsax. frâho, frô,
frôhô, m. herre; fht. frô, m. id. (Graff 3, 804);
fe. freá (i st. f. freaha, enl. Kemble), m. id.
Af våra fornnordiska urkunder ser man att fn.
freyr utmärker herre, t. ex.: ”freyr foldar”,
jordens herre, konung. (Håkonar saga hins goða, i
Heimskr., ed.. Hafn. 1787; 1:a del., 5:e kap., 2:a
stroph.). Bopp anser att moes. frauja är en
förkortning af frabuja; skr. prabhu, m. dominus,
augustus.
Fröja, f. fornnordiska gudinnan Fröja. Fn.
Freya.
Fröjered, ortnamn i Vg.
Frö-vi, Frös-vi, Frös helgedom. S. vi.
Frös-lunda, Frös lund. Vm.
Frö-tuna, Frös hem. S. tun. Detta
ortnamn förekommer i Nerike.
Fubb, fubber, m. ovig, trög menniska. Sm.
Fubbäl, m tafatt menniska. Vb. E. fub, m.
tjock och fet lunser.
Fubba, f. tjock, fet qvinna. Sm.
Fubbel, n. 1) oskickligt beteende, då man
har något för händer. Sdm.; 2) senfärdighet.
Vl.; 3) dåligt arbete. Vb.
Fubbelaktu, fubbellånnom, adj. tafatt. Vb.
Fubbelhändt, adj. som fumlar, oskickligt
handterar. Vg.
FubbLug, adj. som bär sig tölpigt åt;
senfärdig och oskicklig på en gång. Sdm.
(Thoresund). Fubblig. Vg.,nk.,vl. m. fl. S. fumla.
Fuddare, m. den som gör något långsamt.
Ul. (Rosl.).
Fógelbär, n. 1) eg. bär af Prunus avium.
Riksspr.; 2) bär af Viburnum opulus. L. Ul.
Fógel-ólja, f. tran, kokad af sjöfogel. Fl.
(Nl.).
Fógel-sjös, ti fógelsjös, till (på)
sjöfogelskytte. ”Far ti fógelsjös”. Fl. (Qv.).
Fógeltok, m. fogelfängare. Kl. (Stranda).
Tok, af fsv. taka, v. a. taga: capere. Jfr fn.
fuglatekja, f. fogelfångst.
Fógling, m. i. q. fógeltok. Kl. (enl. G. V.
Sylvander). Fht. fogalari, m. (Graff 3, 439);
fe. fugelere, fuglari, m. id.
Fugla, v. a. 1 fånga foglar. Hs. (Db., Bj.).
Snara, v. a. id. Hs. (Db.). Holl. vogelen, v.
n. fånga foglar; fe. fugljan, fugeljan; fht.
fogalôn, id. (Graff 3, 439).
Fugla-bit, m. ottemåltid, bestående af en
munnsbit mat tidigt om morgonen innan man
under sommartiden går ut till arbetet. Vg.
Lucæ-bit, m. en sådan liten måltid om
morgonen på Luciæ-dagen. Vg.
Fyle, n. coll. 1) en mängd foglar. Sk. (Ing.);
2) fjäderfä. Nk.,sk.,hl.,bl. Fugle. Vg. Fsv.
fyghle, n. id. Sv. Medelt. Bib. 1, 359: ”roca oc
kraka ok alt svart fyghle”; fn. fygli, n. fogel,
men förekommer endast i sammans, andarfygli,
n. and; illfygli, n. skadlig fogel; fht. fugilî, n.
liten fogel (Graff 3, 439), Anm. Ett annat i
våra allmogemål förekommande ord fyle, är
anfördt under ful 1,
Fäul-flakkugur el. fäula-fläkkugur, adj.
eg. fogelfläckig; som har mörka fläckar eller
prickar någorstädes såsom modersmärke eller
födslomärke, hvilket tros uppkomma om modern
ätit spräckliga fogelägg. G.
Fögl-kass, m. fogelpåse. Fl. (Hütis kapell),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
