- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
173

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - FUT ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


benämning har jag ej hört, men i stället putte-lys, n.
id. Sk. (Ox.).

FUTILA, v. a. o. n. 1 1) famla med
fingrarne. Ög.; 2) göra något dåligt, bedraga, göra
förtret, ledsamhet. Sm.,vg. Jfr fn. fuđla, handtera
något vårdslöst, gifva bort utan eftertanke. Ordet
är beslägtadt med det i vårt hvardagsspråk
tämligen allmänt brukliga futtig, adj. småaktig, snål,
förtretlig.

FUTU, f. mjölkstäfva. Jtl. (Nästan föråldr.).
Jfr? irl. fuidhbh, f. ”a knob, a butch”, likasom fsv.
bytta, f. situla; fn. bytta, butta, f. situlus aquarius;
af fn. bútr, m. stock.

FYKA, s. fjuk.

FYL, fyla, s. ful.

FYLE, s. fugel, ful.

FYLGJA, f. vålnad. Dl. (enl. Hülphers; nu
obrukl.). Fn. fylgja, f. a) eg. följe: comitatus;
b) skyddsande: genius tulelaris (af fn. o. sv.
fylgja, v. a. comitari); n. fylgje, f. skyddsande.

FYLLA, v. a. 2 1) eg. fylla: implere. Riksspr.
Fsv. fylla, fulla, id. (af fsv. fulþer, fulder); fn.
fylla, fulla, v. a.; moes. fulljan, id.; 2) nysta
garn på slingnålen. G.

Fylle, fölle, n. 1) fullhet. ”Månen ä i natt
i fölle”, det är fullmåne i natt. Sk.,hl.; 2) fylleri,
dryckenskap. Sk.,hl.,bl. Fyll, a) n. V. nk.; b) f.
Ö. nk. Föll, fylla, fölla, f. id. ”I fölla”,
under rusigt tillstånd. Sm. Fsv. fylle, f. frosseri.
S.S. 1, 117; fn. fylli, i. fullhet, mätthet; fylla,
f. id.; n. fylla, f. a) fullhet; b) fylleri; fht.
folla, follî, fullî, f. fullhet.

Fylleso, fulleso, f. qvinna begifven på att
supa. Sm.,kl.

Fylle-poppa, f. i. q. fylleso. Nk., sm. S.
puppa.

Fyllkitta, f. i. q. fylleso. Ul. I andra
landsorter fyllkaja, fyllbytta, f. id.

Fyllning, f. eg. fullhet. ”Ligga i hela
fyllninga”, ligga i sängen med alla gångkläderna
på. Sdm. Fn. fyllíng, f. expletio.

Fyllsam, adj. begifven på dryckenskap.
Fyllaktu, fyllut, id. Vb.

FYR 1, m. 1) eld, eldbrasa. Vl.,dls.,bhl.,hl.,sm.,
bl.,sk. ”Gör ópp fyr i bastan!” Kölna fyr,
säges då vaktpojkarne under den kalla hösten tända
upp eld på marken för att värma sig. Bränslet
är kas; s. detta ord. Sk. (Ox.). Detta gamla ord
fyr, m. eld, brukas i riksspråket numera ej i
denna bemärkelse utom i de krigiska uttrycken:
gifva fyr, ge fyr! fyr! men qvarlefver i
bemärkelsen fyrbåk, fyrfat, fyrkrans, fyrkula, fyrpanna,
fyrpenningar, fyrpil, fyrugn, fyrverk,
m. fl.; 2)
eldstad, spis. ”Der ä värme på fyren. Der ä eld
på fyren”. Vl.,bhl.,sm.,kl.,hl.,sk., bl.; 3) häftigt
språng, fläng, galopp. ”Dä går på brinnande
fyren”, det går i skenande galopp. ”Han körde i
fyr”. Sdm.,kl. ”Ria på fyren (el. fyr’n)", rida i
fullt sträck. Ul.,sm. ”Hä gikk på fyrn”, det gick
i galopp. Vb. Deraf fyrspring, n. fyrsprång. Sm.
(Östbo). Fjerrsporr, n. id. Sm. (Östra h.). Anm.
Måhända dock att fyr i denna tredje bemärkelse
rättare bör härledas af fyr 2, så att t. ex.
fyrspring, fyrsprång, egentl, skulle betyda: sprang
för lifvet, i hvilket fall bilden är lånad från djur,
jagadt af hunden. Fsv. fyr, m. eld; deraf
fyrball, m. fyrbåll. S.F.S. 1, 3 h.; fyreskoten,
fyreskuten,
adj. eldig, liflig, hurtig. Didr. af B. 14:
”han war en liten man ræt fyreskoten”; fn, furr,
forr, fyr, fyrr el. feyrr,
m. eld; deraf furrunnr,
m. lucus ignis, fursendir, m. missor ignis,
furskerđandi, m. ignem minuens, adterens, furviđr,
m. columen ignis, furþverrandi, m. deminutor
ignis, fyrblestr, m. violator ignis, fyrrleynir, m.
custos ignis m. fl., hvaraf man ser att ordet varit
i vår äldsta nordiska tunga i allmänt bruk; fht.
fiur, n. eld, deraf blicfiur, blixteld, erdfiur,
jordeld, svafvel, hellafiur, helveteseld m. fl. (Graff,
3, 674—676); nht. feuer, n. eld; fsax. fiur; fe.
fyr, n.; e. fire; ffris. fiur, fior, n. (Richth. 742);
nfris. fjor (Outz. 79); holl. vuur, n.; d. o. n.
fyr, m.; gr. πῦρ, n. id. Plato (Cratylus, 288) anser
dock att ordet är af skythiskt, d. ä. germaniskt
ursprung. Att vårt ord äfven haft latinska
fränder, betyga lat. fervere, fervefacere, fervescere,
fervidus, fervor;
måhända att lat. forceps, tång,
fornax, f. ugn, fornus el. furnus, m. ugn, bakugn,
jemväl höra hit. Jfr mlat. bura, f. fackla.
Diefenbach, vergl. wb. 1, 328.

Firstikko, f. stryksticka, fosforsticka. Fl.
(Pargas).

Fyra, v. n. 1 1) brinna väl, gifva god
värme. ”Tórven fyrar bra”. Sk. (Ox.); 2) elda
starkt. ”Fyra på”. Götal. Fht fiurên, elda
(Graff 3, 677); nht. feuern, id.; d. fyre, brinna;
fe. fyrjan.

Fyr-bit, m. en som makar på och håller
spiselden i stugan vid magt om qvällarne. Sdm.
(Härads och Länna s:r). Gl. sv. fyrbötare, m.
qui in aula regia ignem accendit (Ihre, Gl. 1,
254, 622); fe. fyrbêta, m. eldtändare: califactor,
focarius; d. fyrbøder, m.; ns. fürböter (Richey,
22. Schulze 1, 139); fsv. böta, v. a. upptända
(eld), antända. Rimkr. 228. Alex. M.; deraf
böta varþer (botes varþer), m. vakt som i
krigstider hölls, på höjder, för att genom
antändande af uppresta trästaplar tillkännagifva fiendens
ankomst. UL.; fe. bêtan, v. a. a) percutere,
clicere; b) ignem accendere: ”þâ hêt he bêtan
micel fyr”, då befallde han upptända stor eld.
Oros. 6: 32; mht. biuzen, v. a. antända (Ben.
1, 191); ns. böten, v. a. ”feuer machen”,

anböten, ”anzünden”, inböten, ”einhitzen” (Riehey,
22. Schütze 1, 139). Jfr frans, boute-feu, m.
mordbrännare.

Fyrdon, n. elddon. Sdm.—bl.

Fyrhål, fyrhull, n. hål i en spis, der
eldningen sker. Sk.

Fyr-kar, n. i. q. fyrdon. Vl.,sk.,hl.,bl.

Fyr-sten, m. spishäll, spis-sten. Sm. (Vestbo).

Fyr-stål, n. eldstål. Sk.,bl.

Fyr-tunna, f. litet rundt elddon. Bhl.
Fyr-tönna, i. id. Hl. (Värö), vg. (Åhs h.), n. sk.
(föråldr.).

Fyr-tyg, n. eldtyg, elddon. Vl.,bhl.,sm.
(Vestbo), bl. Fyrtöj, n. Sk.,hl. Nht. feuerzeug;
holl. vuurtuig, n. id.

Före-kaka, förre-kaka, f. liten tunn kaka,
som bakas medan det brinner i bakugnen. Sk.
(Ing.). Gruv-gnullta, f. kaka som bakas på
glöderna i gruvan. Glödkaka, spiskaka, f. Kl.

För-låg (förloug), m. förlågsstikkor, f.
pl. gröfre ugnstickor. Lug-ved, m. id. Vg.
Jfr hyllestikkor.

Förlyse, n. stickor, som läggas i
ugnsgluggen medan brödet bakas, att man deraf må se
huru det bakas. Ög.

Perta, f. 1) dank, smalt ljus. Sk. (Ox.,
Järestad), bl.,kl. Pert, m. Sm. Pirre, ra. S.
hl. Pirra, f. id.; deraf ljusepirra, f. Bhl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free