Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GAL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L. XX, s. 149, 243. Sv. Pr. L. LIX, s. 11, 74.
Sv. Järt. Post s. 106. S. Bern. f. 106 v., 143 v.
Spec. Virg., s. 21. S. Marg., s. 97, 98; gælnas,
v. d. galnas. Spec. Virg., s. 221; gælniskaper,
m. i q. gælniska. S. Bern. f. 160 v.; fn. gala
(gól, galat), v. n. o. a. a) gala, skrika, tjuta; b)
utsäga trollformler, trollord; genom trolldomssång
åstadkomma; fe. galan (gôl, gôlon, galen), sjunga;
mht. galen (ipf. guol), id.; gal, m. sång (Ben.
1, 457).
Galen, adj. 1) eg. vansinnig gjord genom
trollsång; 2) vansinnig. Riksspr. Gölut, adj.
galen, tokig. Vb. Göulå el. gälin, adj. id.
Göli (hårdt g), adj. id. ”Han for göli väg”,
han reste orätt väg. ”Hä var göli gjodht”, det
var illa gjordt. Nb.,vb.; 3) brunstig. Sdm.
”Märra ä hingstgala, häst-gala”. Ög. Fn.
galinn, a) rasande, våldsam; b) rasande af kärlek.
Göulas (ipf. o. sup. göulast), v. n. skämta.
Fl. (Öb.).
Göulri, n. galenskap, skämt, raljeri. Fl.(Öb.).
Gald-ko, f. ko, som icke har kalf eller
mjölkar = ”ku, summ gar gald”. G. Gâllko, Vg.,
sm.,kl.,bl.,sk.; gallkyr, f. Dl. (Mora); gallku.
Hs.; gäll-ku. Dl. (Rättvik); gallko, a) id. Vb.,
mp.,dl. (Ohre), vm.,sdm,; b) ringfingret. Sdm.
Fn. geldku; n. och d. dial. gjeldku; skot.
yeldcow; ryss. jælovajæ, id.
Gall-grund, n. ofruktbart stengrund; klippa
i hafvet, som ej är bevuxen med hafstång
(”höter”), utan sjöbottnen kring grundet är
sandig eller stenig. Fl. (Ingo).
Gallsnö, m. tunn och lätt snö som faller
tunnt och saknar kraft, d. ä. som faller utan
verkan på föret )( trindsnö, Nk.,ul.(Rosl.).
Gall-strand, f. ofruktbar strand, som
består af sand och klappersten och hvarpå ej
något fodergräs växer. Hs.,sdm.,vl.,dls.,vg.,ög.
Gall-tupp, m. hönstupp, som till
fortplantning är otjenlig. Ordet sällan brukl. Sdm.
Gyllta, f. 1) snöpt, gillad sugga, ”snitteso‴.
Hl. Gyllt, f. id. Sk. (Vemm.); 2) ung, halfstor
sugga, som ännu ej fått grisar. Jtl.,vl. nk.,vm.,
sdm.,ul.,ög.,kl.,hl. Gyllt, gyllta, f. id. Sk. Gyllta,
gylltra, f. id. Bl. Gyllta, göllta, gyllter, f.
årsgammal sugga, som första gången grisar. Sm.
(Vestbo). Gyllta, göllta, f. id. Vg. Gyllter, f.
id. Bhl. (Hjertrum). Deraf gyllte-grisar, m. pl.
grisar efter en sådan sugga. Vg. Fn. gilta, f.
so; gulta, f. id.; gyltr, f.; gyltar griss, sogris;
d. dial. gylt, f. a) ”ung so eller sogris der
förste gång er drægtig eller har faret; b) ung
gildet sogris” (Mlb., DL. 185); fe. gilte; e.
dial. gilt, ilt; fht. galza, gelza, geilza, f. ung
so (Graff 4, 198); nht. dial. gelze, gelz, gilze,
gilz, f. snittad so (Kehrein 1, 158).
Gålla, f. hanstånd af hampa. Hl. (Frillesås).
Gållerhamp, m., gållrer, f. pl. id. Vg. Gallre,
m. Sdm. D. dial. galder, galderhamp (Mlb.,
DL. 153); ns. geljehemp, id. (B. W. B. 2, 497).
Gåll-gåen, adj. (ko) som ej kalfvat under
loppet af ett år. S. Sk.
Gållna, gollna, v. n. 1 blifva eller vara
ofruktsam. ”På sidden gållnar kornet. Kvinnan
har skämt körna så de gollna”. Kl. N. <i>gjeldna,
v. n. blifva ofruktsam; om kor.
Gållra, v. a. 1 Gållra hampan, samla
hanstånden af hampan från honplantorna.
Götal. D. dial. galdre, id.
Gåll-streppa, f. ko som icke kalfvat på ett
eller två års tid, men fortfar att mjölka. Sk.
(Ox., Skytts, Onsjö). Jfr strippa. D. d.
gold-strippe.
Galg-ristäre, m. mycket lång karl;
skämtsamt. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
