Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GAS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3) fet karl. Sm. Fn. gassi; d. gasse, m.
gåskarl.
Gåsa-bakken, m. def. Ligga på
gåsabakken, säges då mannen under hustruns
barnsängstid ligger i särskild säng. Anledningen
till detta talesätt är den, att då gåsen ligger
på äggen får gåskarlen ligga ute eller på
”gåsabakken”. Sk.,hl.
Gåsa-gång, m. Så kallades fordom i Skåne
före enskiftet den gång omkring byen, hvilken
vid Mårtenstiden hölls af bondhustrurna för att
hos åboar och husmän undersöka huru många
gäss hvar och en hade, med hvilka märken
dessa kreatur voro försedda samt om de
tillhörde deras rätte egare. Nicolovius, Skytts,
h., s. 60.
Gåse-ralle, s. ralle.
Gås-fot, m. 1) eg. fot på en gås; 2) en
person, som anlitas om att uppgöra giftermål.
Sdm. (Ornö).
Gås-smör, n. gåsfett. Vg. (Mark).
Gäs-tändt, adj. 1) tandig; om skrifpeunor,
då vid uppsprättningen tänder visa sig i skåran.
Ul.,vg.,sm.; 2) som har söndriga tänder (dentes
serrati). Sm. (enl. L—n).
Gäsling, m. 1) eg. gåsunge. Riksspr.
Fsv. gæslinger; d. gæsling; e. gosling; e. dial.
gesling; skot. gaislin; ns. gossel, gosselken
(B.W.B. 2, 530); gösselken, id. (Riehey, 78); 2)
gräsgäsling, m. ung oerfaren karl. Vg.; 3)
gäslingar, m. pl. de ulliga blommorna på pilträdet.
Vg.,sk.,hl. Palmer, pl. id. Sm.,hl.,bl. F. dial.
geslins, palms, id.; bay. palmen, id.
Gäss, m. pl. 1) eg. gäss: anseres. Riksspr.;
2) det hvita skummet eller fradgan på böljorna,
då de af häftig blåst uppröras. ”Dä blåser så
att der går gäss på vattnet”. Kl.,bl.
Gasp, n. högljudt prat, skämt, gyckel. Vb.
Gaspus, m. den som pratar galenskap,
narraktighet. Sdm.
Gass, n. hugg, bestraffning. ”Han fikk gass”.
Vl.,sdm., m. fl.
Gasseli(g), adj. som gerna ligger och latar
sig. ”Du har gasseli(g)t. Dä ä en gasseli(g)
kar(l)”. Sk. (Ing.).
Gass-frö, n. ogräsfrö i säd. Ög.
Gassig, adj. småväxt och dålig; om skog. Bl.
Gasta, v. n. 1 1) skrika, vråla, gråta
högljudt (såsom en gast). Ul.,nk.: 2) lefva
bullersamt och öfverdådigt. Hs.,mp.
Gasta-krysst, adj. gastkramad; så säges
den vara, som efter nattsömn känner sig öm
och liksom hårdt kramad öfver hela kroppen.
Botemedlet tros vara att man släpper 3
glödande kol emellan lintyget och kroppen ned i en
skål vatten; eller ock att man smälter bly
öfver hufvudet och låter det falla i vatten. Bl.
Gasta-kyss, n. kyss af en gast; säges den
hafva fått, som på läppen eller nära munnen
har någon sårnad. Bl.
Gaste-blóss, gasteblöss, n. irrbloss,
lyktgubbe. S. Sk.
Gast-låten, adj. högröstad. Hl. (Släp).
Gastrera, v. n. 1 väsnas, hålla oväsen,
larma. Hs. Gastrér (ipf. -rä), id. Vb.
Gåte, n. trångt mellanrum mellan 2:ne hus.
Sdm.
Gattne, n. smak, tycke. Hl. (Föråldr.).
Gauk el. geuk (ipf. gok el. gaukkä, sup.
gokkä el. gaukkä), v. n. 1) gala; om gök och
hönstuppen. ”Gauken gaukkä”. Gokk (ipf. -kä),
id.; 2) sjunga, ropa, prata ideligen ett och
detsamma, ”Han gaukä hela väjen han for”, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
