- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
209

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GOR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


pattok (d. ä. bak-stickare, af patt, patta, ars, säte,
påsketet, v. a. stinga; påsketeje, sammandr. påskeje
= stickande, den som sticker), lägger sina ägg
under renens hud på ryggen och sidorna, ej i
näsborrarne såsom nosstynget (Oestrus Trompe). De
ur dessa ägg utkläckta larver kallas, då de i maj
månad äro fullvuxna och färdiga till förpuppning
af Lapparne kurbma, gurbme el. kurmut, kormot.
Ordet är urgammalt och har talrika fränder,
hvaraf vi här anföra några. Fin. kärmet, orm;
kermeinen el. kärmehinen, full af ormar; moes. vaurms,
m. orm; fht. wurm, m. orm, mask (Graff 1,1043);
fsax. wurm; fe. vurm, vorm, vyrm, m. id.; e.
worm, m. mask; fn. ormr, m. orm; d. orm, m.
orm mask; n. orm, m. a) orm; b) mask; deraf
kvitorm, skolorm; korme, en insektlarv, som
uppkommer i huden på kor och andra djur (Aas.,
233. Hb., 271); lat. vermis (ursprungl. quermis;
jfr Bopp, vergl. gr., 2:a uppl. 1, 2, 109), m. mask;
skr. krimi, m. insekt; mask; mahratt. kirima, m.;
zig. kirmo, gérrmo (pl. gerrmê), m. mask; hindost.
kirm, orm; pers. ?[farsitecken]? kirmiz; buchar. girm,
m.; kurd. kermi; lit. kirminis, id.; osset. k’alm, m.
mask; orm (Sjögren); alban., krimb, m. mask;
fornslav. ćrümnüii; ryss. ćévy, m.; illyr., pol., böhm.
ćerv; ir. cruimh, id.; cy. gweryn, m. mask i
ryggen på hornboskap; bret. garv, m. mask. Bopp
anser att skr. kram, att gå, är ordets rot, hvadan
skr. krimi, m. insekt, mask, kan anses såsom en
försvagad form af krami.

GóRMA, v. n. 1 1) eg. gräla för ingenting, kälta,
skrika, tala mycket och högljudt. Riksspr.; 2)
häftigt gråta. Vg. (Hof). Jfr fe. gearmjan,
girmian,
v. n. rugire. Ps. 37: 8; irl. gairm, gräla,
ropa; bret. garmi, id.

Górmer, m. grälmakare; storpratare. Sm.,
nk. Górmare, m. Sdm.,sk. Górmhals, m. Sk.
(Lugg.). Górmihej, m. Sk. (Vemm.).

Górm-stake, m. grälmakare. Sdm.

Górmut, adj. trätgirig, kinkig. Gvórmät,
adj. 1) grälaktig, trätgirig, kinkig; 2) oredig,
som talar utan sammanhang. Vb.

GOSA (ipf. gosa), v. n. prata, sladdra. Vb.
(Nordmaling). Gåsä, v. n. 1) vara stortalig; 2)
predika. Mp. Jfr. isl. gussa, v. n. eg. smattra
som en gås; sladdra, löpa med sqvaller. S. guse.

GOSIL, m. qvidda: en liten fisk. Dl. (Mora).
Gårsil, id. Dl. (Lima).

GOSMA, v. n. 1 se i vädret, gapa. Sm.
(Vestbo, Östbo). Jfr gasa.

GóSSASAM, adj. (flicka) som heldst besökes
om nätterna af drängar. Gangsen, id. (af ganga,
v. n. gå). Hs. (Bj.).

GóSSATÖS, s. tös.

GóSSKVADD, s. kvadd.

GRABBA, v. n. o. tól gripa groft oeh häftigt,
häftigt och starkt gripa i; gripa med hela handen.
Brukas allm., så att det bör anses höra till
riksmålet. Swz. grapen, v. n. & a. ”mit prüfender
hand zufühlen” (Stalder 1, 472); ns. grabbeln,
gripa (Richey, 79. B.W.B. 2, 532); skr. grabh,
att gripa, taga.

Grabb, f. grof hand. Kl. Grabbur, f. pl.
grofva händer. Sdm. Bret. kraban, f. a) öppna
handen; b) klo; fn. greip (af gripa, v. a.), f.

Grabba-näve, m. 1) stor hand. Nk.
Grabbnäva, m. id. Fl. (Öb.); 2) dugtig näfve full.
Vm.,nk. Eljest grabbnäve, m. id. Allm.

Grabbatag, grabbtag, krabbatag, krabbetag,
n. 1) ett fullt tag med hela handen; 2) rik
fångst. Allm. Bret. krabanad, m. ”griffade, ce
qui peut etre contenue eritre les griffes”.

Grabbla, v. n. 1 (freqv.) 1) ej med
säkerhet kunna taga i något; 2)ovårdsamt handtera.
”Du grabblar så möet att dä går sönder”. Sm.
E. to grabble, larma, ovårdsamt handtera.

Gramma i, v. a. o. n. 1 1) gripa i; 2)
taga mycket och oförskämdt. ”Han grammar
i fatet”. S. Sk. Jfr gael. gream, f. greim, m.
apprehensio; morsus.

Grams, m. en hand full. ”Jö tog fulla
gramsen”. Hs. (Db.).

Gramsa, v. n. 1 taga med fulla handen. Hs.
D. gramse; ns. grapsen, ”mit einem
geschwinden griff zu sich reissen oder raffen” (B.W.B.
2, 536); it. gremire.

GRAD, m. tvärslå, som infålles i ett bräde.
Sm.,kl. m. fl.

GKAJN, grajnä, s. gren.

GRAMS (ipf. ), v. n. 1) äta begärligt, snålt;
2) äta fort så att det knarkar mellan tänderna.
Vb. Gramsa, v. n. 1 äta något som krasar, t.
ex. äpple. Krasma, v. n. id. Sk. Jfr bay.
gramen, grameln, gramezen, ”die zähne hörbar
übereinander reiben, knirren, knirschen; auf haite
brodrinden, knochen &c. beissen” (Stalder 2, 109);
fht. gramizôn, gremizôn, v. n. fremere, rugire;
fht. gram, adj. vred (Graff 4, 322); bay. gremsen,
v. n. ”streben, begierig seyn” (Schmeller 2, 110).
Höra gr. γράειν, gnaga, äta (Callimachi fragm.
250), γραίνειν, id. (Hesychius) hit?

Grams, m. en som äter hastigt, så att det
krasar. Hl.

GRAN, grangräs, granstaver, s. gro.

GRANDA, granna, v. a. o. imp. 1 1) skada,
göra skada. ”Dä ä litet som grandar”. Vm.,sdm.,
vl.,sm. Grauna, id. ”Dä ä lita som graunar
öjat, men ändå mindre som graunar själa”. Kl.;
2) väcka förargelse, förorsaka harm, ledsnad. Ög.
(Ydre), m.fl. Gråna, id. Sk. (Ox.). Fsv. granda, v.
a. skada, göra skada. Alex. M.; fn. granda, v. a.
a) skada, förolämpa: b) förorsaka sorg,
bekymmer för någon: ”auðar Þella, sú er mèr grandar”
(Kormaks Saga. Hafn. 1832; 3 kap.. 8 stroph.);
fd. grande, v. a. skada. Jfr fe. grindan, mala,
sönderkrossa; lett. grandu, grandit, v. a. slå,
sönderkrossa.

Grand (grånn, graun), n. skada. ”Dä gör
mej inte grann”. Sm.,kl. Fn. grand, n. a)
skada; b) sorg, bekymmer.

GRANNER, grann, adj. 1) fin, smal, smärt,
klen, spenslig. ”Grann säd,” finkornig säd. Nk.,
Ög. ”Grann trå(d)”. fin tråd. ”Grannt garn”,
finspunnet garn. Vb.,fl.,sdm. m. fl. Compar.
grannänä, superl. grannäst. Vb. ”Grann ved”, fin,
dålig ved. Ög.: 2) noggrann, nogräknad, snarsticken.
”Vara granner på’t. Ög.-—sk. Grån, hushållsam i
smått. ”Mån å grån”. Sk. (Ox.). Fsv. granner,
adj. a) fin, finstött, S.F.S. 1, 3 b.: ”mz granno
pwlffwer”, med fint krut; ”malandis honom swa
som grannasta myöl”; b) noggrann. Hor. æt. sap.
f. l30 v.: ”huar en granner oc sniællir ranzsakare
maa lætlika finna oc forstaa”. Spec. Virg. s. 3:
”i hwat granne athwakt the ærn wakaskolande”.
Cod. A. 27, f. 202: ”profue mannin sik stælfuan
mz granne ransakan oc æti sua af thy brødheno”.
S.S. 3, 74; granlika, adv. noggrannt, granneligen.
S.S. 1, 203; 2, 6; 3, 13; granliker, adj. noggrann.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free