Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GRI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vrede, smärta eller hat; b) tjuta (Ben. 1, 573);
fe. grimman (gramm, grummon, grummen), rasa;
fsax. grimmian, id.; moes. gramjan, vredgas; fn.
grimmaz, rasa, visa sig hård och grym; fsv.
grimber, grymber, grymbir, grym, hård, elak.
VGL. Kg. St. S.S. 1, 99, 177; grymelika,
grymmelika, adv. grymt, förfärligt; Didr. af B. 249.
S.S. 2, 1. Sv. Pr. K. f. 85; grymelikhet,
grymlikhet, grymlighet, f. grymhet. Sv. Pr. K. f. 85,
86 v. S.S. 1, 203. Sv. Pr. L. XX, s. 12. Cod.
A. 27, f. 269. Tref. tidh. f. 46 v,; grymhet, f.
grymhet. S.S, 1, 77. Spec. Virg., s. 221;
grymmeliker, grymmeliger, adj. grym, bister, S.S.
2, 96. S.F.S. 5, 1; grymoghet, f. grymhet. Skaftav.;
gramer adj. rasande, vild, vredgad; gram, a)
odjur. S.S. 1, 45. S.F.S. 4, 28, 887; b) vildsint
menniska. Alex. M. v. 632; gramska, f. raseri.
Spec. Virg., s. 81: ”wredhin mz sinne gramsko
bedreffwer thin hogh”; gramsker, adj. vred,
gramse. Spec. Virg., s. 75.
GRINA (ipf. gren, sup. grint), v. n. gråta,
halfgråta. Ög. Grina (ipf. -ade el. -te), 1) id. Mp.,
hs.,nk.,hl.,fl. (Nl.). Gränna. Dls. Gränga. Vm.
Grägna, gränja. Sdm.; 2) skratta, vanligen på
ohöfviskt sätt, med långt uppdragen mun. Riksspr.
Graina (pr. grain, pl. grainum, ipf. gren, pl.
grinum, sup. griniđ), Dl. Gräina (pr. grain, pl.
gräine, ipf. grain, pl. grinu, sup. grini), G. Grin
(grine, grine), N. Åm.; grin (grint, grint), Ume;
grin (grint, grini), Bygde, Löfånger; grin (grint,
grinä), Skellefte; gräin (gren,grini), Calix.
Gränia, gränga, grägna el. gränna. Sm. (Östbo), vg.,
bhl.,hl.,nk.,sdm.; 3) vara arg, ilsken; om hästar,
som vilja bitas. Sdm. (Ornö), Wormsö. Gräni
(ipf. gränjä), v. n. rynka på näsan; visa tänderna,
morra. Gränjäs (ipf. -ä), v. d. rynka näsan åt,
grina illa åt, blifva ond. Vb.; 4) gnägga. Grenja.
Sm. Fsv. grina (griæna), v. n. grina: dentes
nudare ridendo v. irridendo. S.F.S. 4, 19: ”g.
tannom”; grænia, grænna, v. n. tjuta, vråla. S.F.S.
4, 246: ”diæfla mödde han mykit ther han sat
ok græniadho thannum gen hanum”. Iw. o. Gaw.
v. 4459; fn. grína (gríni, grinda</i>), v. n. a) grina,
blotta tänderna under skratt; b) skrika; om
grisar: ”grina munde grisir, ef galt a böl vissu”; n.
grina (grein, grine), v. n. a) förvrida ansigtet, slå
rynkor på näsan; b) opassande skratta; fht.
grinan, v. n. tjuta, skälla (Graff 4, 328); mht. grinen
(grein, grinen, gegrinen), v. n. a) uttrycka sin
ovilja genom att förvrida munnen; b) knota
(Ben. 1, 576); grîn, m. skrik, gnäggande: ”das
ors erhuop einen sô hôhen grin” (Parzival, von
Wolfram v. Eschenbach. Berlin 1833; s. 155); e.
dial. grene, vråla; d. d. græne, jämra sig; fe.
grânjan, id.; swz. greinen, grynen, sakta gråta,
lipa (Stalder 1, 481); holl. grijnen, gråta, skrika;
knota; ns. grynen, skratta (Richey, 80); grienen,
id. (Schütze 2, 68. B. W. B. 2, 543); westph.
grinen, gråta; nassau greinen, id. (Kehrein 1,
173); bay. greinen, id. (Schm. 2, 111); kärnt.
grein, v. n. knota; gnälla (Lexer, 123); e. to grin,
skratta; sp. gridar, gråta; nfris. grine, skratta,
hånle (Outzen, 106).
Gresa, v. n. 1 grina, låta illa om sig. Hs.
(Db.). Grisa, v. n. le. Dl. (Orsa). Gräsas,
v. d. 1) hånskratta, skratta af ilska. Dl. (Elfd.);
2) gråta. Dl. (Elfd., Orsa).
Gresug, adj. som gerna gråter. Hs.
Grinfär(d)i(g) adj. skrattsjuk. Sk. (Lugg.).
Grin-olle, m. grinig karl, gyckelmakare.
Allm.
Grinvarg, m. 1) en som grinar, ser illa ut.
Ul.; 2) en som i tid och otid gråter, ”lipsill”.
Sdm. (Ornö).
Gräjnu, f. ansigte. G.
Gränntuar, adj. spefull. S. G.
Grep, f. handtag. Hs. Grepa, -n, m. id.
Vb. Greve, m. id. S. Sk.; deraf dörr-grep, f.
dörrhandtag. Hs. Fn. greip, f. handtag (Hald.).
Grepel, m. 1) grytgrepe, handtag i gryta.
Vg. (Skarab.); 2) grepe, dynggrepe. Vl.,vg.
Greppel, m. Dls.; grippel (pl. grippler), Bhl.
(Elfs.); greve (pl. grevar), m. Sk. (Onsjö); grep
(pl. -ar), m. Sdm., nk. Nfris. greep, grepe, m.
dynggrepe (Outz.,103); ns. grepel, hand-grepel,
m. handtag: ansa, manubrium (B. W. B.
2, 544); n. greip, f. grepe; d. greb, id.
Grevling, m. spillning af fäkreatur i en stall.
S.Sk. Hörer ordet hit, eller är det beslägtadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
