Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GÄR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
noggrannt, fullväl, noga. UL. S.S. 1, 32, 119. Sv. Pr.
L. XX, s. 22. Didr. af B. 173, 207. Cod. A. 49,
f. 196. St. Rimkr. s. 94; fh. gera, gerva el.
görva (ipf. gerda, sup. gert, p.p. gerdr, gerr, görr
el. gorr), v. a. a) göra; b) skicka: ”låta gera
eptir lækni”, skicka efter läkaren, tillkalla
läkaren; c) trolla; deraf gerningar, f. pl. veneficia.
Håkonar saga, 324, 1; d. gjøre, göra; n. gjera,
id.; fht. garaw, garo, paratus, promptus, garaliko,
adv. fullkomligt: in toto, funditus, radicitus;
garawjan, v. a. parare; garôn, garén, id. (Graff
4, 238—246); mht. garwen, gerven, id.; e. gare,
göra, åstadkomma; fe. gearve, paratus; pers. kerden,
att göra; hindost. karnâ, id.; beng. karan, id.;
zend. kere, id.; skr. kṛ och kṛv, id.
GäL (gjäl), f. sed att göra något, plägsed,
vana. ”Hä jär gjäla", så är seden. "Hä jär
allti gjäla hä”, det är alltid så vanligt. Vb.,nb.
N. gjær (i st. f. gjerd), f. a) gerning; b) sed,
sätt, manér att göra något på; c) beskaffenhet,
form.
Gärd, f. 1) gerning. G.; 2) strumpor eller
vantar, som man håller på att sticka. Dl. Fsv.
garþ, gærd, f. a) gerning, göromål. Rimkr.; b)
i sammans. görande; deraf siunættings-gærþ,
sættar-gærþ; c) utskyld; deraf gengærþ, f.
VGL.; d. gjærd, gjærde, gerning, görning: ”det
er noget i gjærde; han har noget i gjærde”; n.
gjær, f. gerning.
Gärning, f. 1) eg, gerning. Riksspr.; 2)
göromål, handarbete, qvinnoslöjd. ”Hon gör sin
egen gärning”, hon arbetar åt sig sjelf. ”Hon
förstår alla slags gärningar” (handarbeten). Ög.—–
sk. Fsv. gærnlng, giarning, f. a) görande.
S.S. 1. 10; deraf brødhgærning, f. brödbakning.
S.F.S. 7, 234; forgærning, f. förgörning genom
gift eller trolldom. ÖGL.; forgærninga drap, n.
dråp genom förgörning. UL.; forgærninga man,
m. trollkarl. S.F.S. 4, 196; b) gerning, i
synnerhet brott. ÖGL.; deraf ogärning, f. α) eg.
malefactum. S. Marg. s. 197; β) förgörning genom
förgift eller trolldom. ÖGL.; c)
handtverksarbete ; deraf gærninga man el. gærningis man, m.
handtverkare. VML. UL.: gærnings folk, n.
handtverksfolk. UL.; gærnings sven, m.
handtverkssven. Sv. Pr. L. XX, s. 248; d) verkan
(af läkedom), läkekraft. S.F.S. 1, 3 h.: ”økya
theras gærning j lækedommenom”.
Gärum, äi gärum, adv. i görningen. S. G.
Gör (gjör), göl (gjöl) el. gjol (i st. f. görd),
adj. mogen; om bär eller säd. ”Åkren är gjo|”,
åkern är mogen till skörd. Vb. Gjord, id. Dl.
Gjórs, id. Nb. (Ö. Cal.). Deraf ågjord, adj.
mogen; om säd. ”Kornä skin no vara ågjodt”,
kornet synes nog vara moget. Vb. Fn. görr
(p.p. af göra), a) gjord; b) fullkomlig. Hit hör
också ger, mognad; i talesättet: ”rågen går i
ger”, rågen börjar sätta frukt, kärna. Kl. Jfr
n. gjerast, v. n. mogna.
Göre, n. 1) gerning, göromål. Kl.,sm.,bl.
Göra, n. id. ”Ett fa(r)lit göra”. Allm.; 2)
handarbete, såsom spånad, stickning o. d. ”Gumma
kóm hit häromdan me lite göre, å då ba ho te
få mir, för dä ä så roligt te ha någe te å hålla
händer på, sa ho”. Sdm.
Görning (def. -a), f. 1) görande, som håller
på att göras. ”Dä står i görninga”, säges om
något förslag, som håller på att uppgöras och
verkställas. Sdm.; 2) trolleri. ”Här ä många
görningar te”. Sm. (enl. L—–n).
Åtgärning, f. läkemedel, botemedel. Vg.
(Flundre h.), bhl. N. åtgjær, f. botande, kur.
Gär, m. jäst. Sm.,öl.,sk.,hl.,bl. Gärd, f. id.
G. Gäl, m. 1) id. Sm.,ög.; 2) färskt dricka,
som ännu jäser. Ög. Göre, n. jäst. Fl.(Nl.).
Göranne, n. jäsning. ”Drikkat ä i görannet”.
Görning (def. -a), f. ”Drikkat skämdes i
görninga”. Sm. ”Vara i görning”, börja komma i
jäsning. Vb. D. gjær, jäst; n. gjær, f., gang, m.
id. (Aasen, 124, 134); ganga, v. n. eg. gå;
jäsa; isl. ger, n. jäsning, geran, f.; ns. göre
(B.W.B. 1, 528); nht. gährung, f.; bay. ger, gir, f.
id. (Schmeller 2, 62).
Göre-kar, n. kar, i hvilket drickat står
medan det jäser. Sk. (Ox.).
Görja, f. 1) eg. troligen jäsning. Eller
hörer detta och följande ord snarare till går (sid.
225)? 2) röra; sages om svåra vägar, då
smutsen liksom jäser. ”Dä ligger som e görja”, det
ligger som en röra, en med vatten blandad
lera. Kl.
Görj (gjörj), f. dy, gyttja, orenlighet, smuts
på marken. Vb. Gjörsa, gersa, gerja, f.
gyttja, dy, myrjord. Hs. (Db.). Gjörsja, f. id. Mp.
Gjyrsa, f. id. Nb.(Ö. Cal.).
Görsug el. gersug (n. gersugt), adj. gyttjig.
”He är så gersut i källa (el. i dikje), jö kan int
drikka”. Hs.
Gärma (hårdt g; pl. -mur), f. häckla.
Klyffta (pl. -tur), f. id. Dl. (Våmh.). Gälma (hårdt
g; pl. -mur), f. id. Dl. (Elfd.).
Gas, n. 1) stoj, skrik (af glädje). Vb.; 2)
ystert prat och skämt, gyckel, upptåg. Sm.
(Sällsynt ord). Lind tar ett subst. gas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
