Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HAL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hällning, på hällning, adv. nära slutet; ”på
hällningen”. G., m. fl.
Åhällog (n. åhällot), adj. sluttande; om
marken. Fl. (Ingo).
Fråhållig, adj. som ej håller sig från
något. Sm.
Haldung, f. återhållsamhet, ståndaktighet.
Fl. (Hütis kap.).
Halldur, m. bindsel kring foten på en häst,
som flöjer. G. Hälla, f. 1) id. Åm.,vg.,ög.
Hilla, f. id. Sk.,hl. Hällä (def. hälla), f. id.
Mp.; 2) på häst eller get. Sm. Hällä, f. på får.
Sdm. Fsv. hælda, f.; fn. o. n. helda; fht.
halte; d. d. hilde; ffris. hilde, hielde; nfris. hield,
hild, id. Olika slag äro följande:
a) fårahilla, f. fårkoppel. Sk.
b) gång-hälla, f. om ena bak- och frambenet
på ett får. Vg. (Vadsbo, Valle h.).
c) hópp-hälla, f. om halsen och ena bakbenet
på får. Vg. (Ibm.). Hopp-hilla, springhilla, f.
om begge framfötterna på en häst. Bindes
deremot ett trästycke om hästens ena framfot,
heter det trä-klóss, m. eller slank, m. S. Sk.
d) nikkhälla el. nekkhälla, f. då en bakfot
och en framfot hopbindas på hästen (af sv.
nicka, v. a.). Sm. Nikk-hilla, f. id. Sk.
e) sejdu-hallda, f. då fram- och bakfötterna
på häst, får eller get äro sammanbundna. G.
f) skäkk-hälla, f. då grimskaftet bindes i
framfoten på hästen; jfr skakk. Sm. (Vestbo).
g) ögahilla, f. hästfjetter. S. Sk.
Hilla, v. a. 1 påfästa en hilla, ”Hilla ett
par ög”, koppla ihop ett par hästar, d. ä. med
rep eller jernlänk binda ihop den ena af
framfötterna på hvardera hästen. S. Sk. Hälla, v.
a. 1 påfästa en hälla, a) på hästar. Åm.,vg.,ög;
Heilla, id. Bl.; b) på getter. Sm. Fsv. o. n.
helda; d. hilde.
Hilla si, v. r. 1 med fötterna snärja sig.
S. Sk.
Hills-böjel, m. bygel på en hilla. ”Den
ena hilleböjelen ä gåen i tu”. Sk. (Ox.).
Hópp-hälla, v. a. 1 sätta en hópp-hälla på
får. Vg. (Vadsbo).
Halldafaster, adj. snål. G.
Halldä-lag, n. då fiskrarne hafva hvardera
lika mänga garn på båten och dela den fångade
fisken lika. G.
Hullelet, adv. alldeles, helt och hållet. Vb.
Hullerät, adv. helt nära intill, bredvid.
”Hullerät ati (el. atvä) väggjom”, alldeles
bredvid väggen. Vb.
Hullung, m. hulling (på fiskkrok). Fl. (Ingo).
Håll, n. 1) styrka, varaktighet, uthållighet.
”Der ä inte håll i aspe”. Hl. ”Hä jär int na
håll i dä garnä”, det är ingen styrka i det
garnet; det garnet, går lätt af. Vb.; 2) hejd,
återhåll. ”Ja fekk inte håll på hästana”. Sk.,hl.,bl.
m. fl.; 3) sysslande, arbete med. ”Smeen ä nu
i håll me nyeln”. Sk. (Ox.).
Hållen, m. def. ordhållighet. ”Lóven ä go,
men hållen ä bätter”. Mp.
Hållen el. hullän, adj. (eg. p.p.) 1) ansedd,
väl eller illa ; 2) underhållen, skött, väl eller
illa. ”Hästn jär ill hullän”, hästen är illa
vårdad. Vb.
Håll-fot, m. stycke af skosulan midt under
foten. S. G.
Håll-gänge, n. ledstänger vid en bro,
broräck. Sm.
Hållhett vatten, n. vatten ej hetare än
att handen kan hållas deri. Hs.
Hålli(g), adj. sparsam; noggrann. Fl. (Qv.).
Hull, sparsam; snål. Vb.; håll, id. Fl. (GK.,
K., P.).
Hållit, adv. a) sparsamt; 2) noga. ”Thåm
skådar hållit en fiskan hjer. Fl. (Qv.). Hållit,
hullit, hollilet, id. Fl. (GK., NK., K., P.).
Håll-kärring, f. ett redskap, som
fasthåller det, hvilket täljes med bandknif. Ul.
Hållning, f. undantag, underhåll af ett
hemman. Vg.
Hälla, f. liten bundt, knippa af lin eller
hampa, så mycket som kan omfattas (hållas)
med handen. ”Linhälla, hamphälla”. Åm.
(Själevad). Jfr d. d. helle, ”fem bruer hør, som ere
sammenbundne i enderne med en knude, når
man ikke vil krandse dem” (Mlb., DL. 202). S.
hälge.
Ihållen, adj. ihållig, ihärdig. Nk.—sk.
Ihållsen, id.
Ohull, adj. slösaktig, vårdslös. ”O. om
pänninga”. Nb.,vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
