Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HAU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adv. högfärdigt. Kg. St. s. 121; högmöden,
högmödugr, adj. högmodig. L. c.; höght, adv. högt,
mycket; högsæte (högsæthe, höxsæthe), n. högsäte,
hedersbänk. Didr. af. B. 318; högtiþ, höghtidh, f.
a) högtid, större fest. UL. S.S. 1, 8. S.F.S.
6, 462; b) högtidlighet. Krist. LL. Gipt. B. kap. 68;
högtidha, v. a. högtidlighålla. S.S. 2, 125. S.F.S.
7, 270; höghtidheliker, högtideliger, adj. högtidlig.
S.S. 1, 70, 233. J. M. Yrt. s. 252; högtidhelika,
adv. högtidligen. S.S. 1, 48; högtidhes daghar, m.
pl. högtidsdagar. UL. S.S. 1, 135. Spec. Virg. s.
273; fn. hárr (f. há, n. hátt), adj. hög; fht.,fsax.
hôh; mht., nht. hoch; fe. heáh, heág; e. high; d.
høj; holl. hoog; ffris. hâch, hâg; moes. hauhs, id.
Grimm (gesch. d. d. spr. 675) uppställer ett
förloradt starkt verb hiahan, hauh, attollere.
Haug, m. hög. Vb. Fsv. haugr, högher, m.
a) hög, kulle; deraf dynqiohögher, m. dynghög.
S.S. 1, 116; b) grafhög. ÖGL. Sm. Kb, CL.;
deraf höghabyr, m. gammal by, som ända från
hedniska tiden varit bebygd. VGL. ÖGL.; æta
högher, m. ättehög. Sm. Kb.; fn. haugr, m. hög,
kulle; grafhög; fht., mht. houc, m.
Haug-mèltur, adj. 1) eg. som talar högt,
högmält )( lag-mèltur; 2) stortalig, skrytaktig.
G. D. høimælet, högmäld.
Haug-spännare, m. eg. stolt ryttare; fadder-
eller bröllopsbjudare. G.
Haug-täids-blaså, f. högtidsdrägt, förnämsta
klädespersedeln. N. G. Högtidsblåsa, f. id. Bl.
Haug-vattna, adv. då vattnet är högt )(
lag-vattna. N. G.
Högbena, f. långbent spindel: Aranea
longipes. Vg. (Elfsb.).
Hög-mat, hög-mad, m. ett stort bröd med
derpå i en hög uppstaplade stycken af fläsk,
kött, korf, som julafton utdelades till hvarochen
af tjenarne i ett hushåll på landet. Sk. (Ox.,
Skytts h.).
Hög-stol, m. förnämsta stolen i en
bondstuga, vanligen ställd i hörnet mot öster. Sm.
Fht. hohstuol (Graff 4, 778).
Hög-säng (def. hög-sängja), f. öfversta
afdelningen af en tvåvånings-säng. Tarre, m. id.
V. Dl. Haug-säng, f. id. Vb.
Högti(d), höjti, m. 1) eg. högtid. ”Görre
nåen höjti”, krusa någon. S. Sk.; 2) lappri. ”Dä
va inga höjti”. Sm. (Östbo). Högti åt! lappri!
stor sak! Vg. Hygti hä!" stor sak i det! Ul.
(Rosl.).
Högtida, höjtia, hötia, v. a. 2 krusa (t. ex.
vid gillesbord). Sm.,hl.,sk. ”Dä ä inte värdt
att höti’an så möet”. Sk. ”Dä ä inte värdt å
höjtia lort, ella krusmentera för alepinna”, det
är ej värdt att krusa för alla. Ordspr. Sm.
(Östbo). ”Han låter höjtia på sej”. Bl.
Högti(d)s-grann, adj. som gerna låter krusa
sig, högtida sig. Sm.,bl.
Högvär, höjvär, n. klart, vackert väder efter
regn. Sm.
Höja, v. n. 2 vara hög, stå hög och
framskjutande; med höjden öfverskjuta; om dem,
som genom längd eller intagen ställning höja
sig öfver eller öfverskjuta andra. ”Stå å höje”,
stå hög och framskjutande. Sk. (Ox.).
Höjna, v. n. 1 1) höja sig. ”Himlen höjnar”,
luften klarnar. Sm.,kl.; 2) stiga i höjden.
”Röken höjnar”. Kl. Jfr hya opp.
Hauk-väder, n. mycket svårt väder;
hundväder. G.
Höka-röv, f. 1) eg. anus accipitris; 2) omöjligt
eller opassande sätt och ställe. ”Kómma i
hökarövva. Ta ’et i höka-rövva”. Ög. ”Du ä så
óppsluppen, så du kommer la i hökaröva inna
kvällen”. Sm.
Hest-ko, f. ko som kalfvat eller skall kalfva
om hösten. Hs. (Db.). N. haustbæra, f. ko som
skall kalfva om hösten.
Höter-ör, m. stengrund, klippa i hafvet,
bevuxen med hafstång. Fl. (Ingo). S. aur.
Hebbäl (ipf. hebblä), v. n. vara tafatt. Vb.
He(dn)ing, m. 1) odöpt barn. ”Ja har en
heing i huset”. Häjen el. hajen, m. id.; 2) rida
heing, rida hedning; ett vidskepligt bruk. då ett
odöpt barn sättes till häst, för att få lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
