Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HUR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörelse, i synnerhet ned en förändrad rigtning; fsv.
hverfa, id. Alex. M.; mht. hurren, v. n. hastigt
röra sig (Ben. 1, 734). Jfr hvirra.
Hurr, m. 1) hastighet, åtföljd af ett
knarrande eller doft ljud, såsom t. ex. när en
timmerstock ramlar ned på underlagda spiror utför
en elfbacke. Vb.; 2) kälkåkning. ”Ta sä en
hurr i hurrabakken”. Vb.,mp.; 3) talesätt: hä
gekk som en hurr, det gick ganska fort. Vb.,
mp., m. fl.; i ett hurr, i hast. Nk. E. hurry,
hast, brådska.
Hurra, f. 1) kaffe-hurra, f. kaffepanna; 2)
kärrng-hurra, f. kärring, hustru; skämtsamt. Sdm.
Hurra-bakke, hurr-bakke, m. kälkbacke,
backe, der man åker kälke. Mp.,vb.
Hurre-buss, m. 1) duglig karl. ”En
hurrebuss dill kar, dill arbait”. Vb.; 2) välklädd,
snygg dräng. ”Dä ä en rikti hurrebuss”, Sk.
(Skytts h.); 3) lustig, tokrolig menniska, Sm.;
4) dugtig örfil. Hurrenbuss, m. id. Sk.,bl.
Hurrebussa-vind, m. hvirfvelvind. Hl.
Hurrabuss, m. id. Vb.
Hurrel, m. hvirfvel, S. Sk. Hurvel, -n, m.
1) dugtig örfil. Vb.; 2) dugtig sup. Mp. Fn.
hvirfill, m. hvirfvel.
Hurrel-vind, hurrel-ving, m. hvirfvelvind,
hastigt susande vindkast, Sk. Hurrevind, m. Bl.;
hurrenvind, m. id. Hl.; vär-koka, f. id. Nk. D.
d. hurrelvind.
Hurring, m. dugtig örfil. Vm.
Hurrum-hej, m. lustig sväng, dans. ”Gå
mä en hurrumhej”, gå som en dans; om raskt
arbete. S. Sk.
Hurv, m. slarf, vårdslöshet (med bibegrepp
af hastighet). ”Dä går på en hurv”. Hl. Hurr,
m. id. ”Dä gikk i en hurr”, Sk.,bl., m. fl.
Hurva, v. n. 1 slurfva, göra något med
vårdslös hastighet, göra något fort och
vårdslöst. ”Hurva te, åsta”. Ög.,sm.,bl. ”Dä hurvar
å”, man hjelper sig fram någorlunda. Ög.
Hurva, f. 1) oredig sammangyttring, oredig
hop, myckenhet. Sm.,bl.; 2) litet stycke i
sädesåkrar, som genom vårdslös såning eller gödning
blifvit tätare eller frodigare bevuxet med säd.
Ög. (Ydre).
Hurvig, adj. 1) vårdslös, slurfvig. Sm.
Hurrig. Bl.;2) oredig. Sm.,bl.
Husa, v. a. 1 1) bebygga, bygga (hus). Åland.
Huus (ipf. -ä), id. Vb.; 2) hysa, härbergera. Sm.,
sk.,hl.,bl. Huus, id. Vb. Fsv. husa, v. a. a)
bebygga, bygga hus; b) hysa, härbergera. UL.
SML. ÖGL.; fn. hýsa; mht. hûsen, id.; fe.
hûsjan, härbergera; ffris. husa; ns. husen, a) bo;
b) härbergera (B. W. B. 2, 676); d. huse, hysa,
härbergera.
Husa-ly, hus-ly, n. hemvist, uppehållsställe.
Sk. (Gärds h.), bl. S. ly.
Husare (pl. def. husarne), m. husman,
Sk.,hl.
Husa-vara, n. hemvist, bostad, härberge,
uppehållsort. ”Hu ska få husavara hos me,
hon skall få vara i huset hos mig. Sm.,ög.
Husavara, husavära, husvära, n. Vg.;
husavarelse, f. Sk.; husavarning, m., husvära, n. Hl.;
husning, f. id. Sm.
Husbergera, v. a. 1 härbergera, hysa. Nk.
Husbonde-håll, n. den afgift, som enligt
vedertaget bruk innehafvare med lifstidsstädja
af annexhemman (”prestbon(d)ahemman”) betala
till en ny kyrkoherde vid dennes tillträde till
pastoratet, Sk. (Ing.). D. husbondhåll. Jfr
Mlb., dansk ordb., s. 468.
Hus-mask, m. larv till natt-sländan
(Phryganea rhombica), som vistas i vatten, der han
bildat omkring sig ett litet hus eller fodral,
sammansatt af små trästickor, säfbitar,
hoplimmade sandkorn o. d. Med framkroppen utsträckt
kryper masken omkring i vattnet på bottnen
och fångar rof Allm.
Husning, f. litet hus, backstuga. Vg.
Hussa, f. huspiga. Bl.
Hus-tóft, f. hustomt; tomt, på hvilken ett
hus är uppfördt. Sk. (Ox.). N. hustuft; d.
hustoft.
Hustru-skålen, m. def. brudens (och
brudgummens) skål. Vg.
Hus-vist, f. husrum, boningsrum. Vb.
In-åisäs, adv. inhyses. Dl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
