Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HÖG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Höfftä, adv. särdeles, väl träffadt, lagom.
Vb.
Hönsing, f. undfägnad, traktering af en
nykommen person åt sina vänner. Ög. N. hans,
m. dryckesgille, som en resande består för sina
reskamrater, när han första gången har kommit
till ett främmande ställe; hansa. v. n.
undfägna sina reskamrater af en sådan anledning
(Aasen, 159); d. hønse; holl. hanzen, v. n. dricka
af en stor bägare (hansbeker el. hanzébéker);
bay. hansen, hansnen. hänseln, v. a. undfägna
vid intagandet i ett sällskap eller lag
(Schmeller 2, 216); nassau hansein, hänseln, hohnseln,
id. (Kehrein, 1, 186); ns. hänsen, v. n. under
vissa plägseder intagas i ett sällskap eller lag,
hvarvid den intagne personen skulle bestå
undfägnad och tömma en stor bägare (hönse-beker);
äfven om sjömän, som första gången komma
under dagjämningslinjen (B. W. B. 2, 593): fht.
hansa, f. skara, mängd; fe. hôs, hôsu, f. id. Beow.;
mht. hanse, f. a) brödraskap, gille: sodalitium;
b) tull för inkommande varor; deraf det
bekanta hanseatiska förbundet af handelsstäder; mlt.
hansia, f. tull för inkommande varor; moes.
hansa, f. mängd, skara.
Höra-bru, hör-bru, f. linhässla, en docka
lin. Vg. S. brud.
Hör-berra, f. qvinna som bryter lin. Sk.
(Ljunits). S. tórre-berra, sid. 33.
Hör-blår, f. pl. blånor af lin. Sk.
Hör-brydning, f. gerningen att bryta hör.
Sk. D. hørbrydning.
Hör-bryta, hörbryde, f. redskap hvarmed
lin brytes. Sk. D. hørbryde.
Hör-dókka, hördukka. i. liten sammansnodd
bundt af häkladt lin. Sk. D. hørdukke.
Hör-frö, n. linfrö. Sk. D. hørfrø.
Hör-garn, n. linnegarn. Sk.,bl. Hörgan, n.
id. G. D. hørgarn.
Hör-häkla (pl. -er), f. linhäkla. Sk. D.
hørhegle.
Hör-kärring, f. Myagrum sativum.
Wahlenb., Fl. Suec.
Hör-jord, f. jord som är tjenlig till
linodling. Sk. D. hørjord.
Hör-krans, m. sammanvriden krans af flera
dockor lin. S. Sk. D. hørkrans.
Hör-land, n. lin-land, åker der lin är sådt.
Sm. Höra-land, n. id. Sk. D. hørland.
Hör-lókk (pl. -er), m. i. q. hördókka, Sk.
D. hørlok.
Hör-silke, n. Cuscuta europæa. Wahlenb.
Fl. S.
Hör-stjelke, f. linplantans stjelk. Sk. D.
hørstilk.
Hör-stua, f. liten bundt af lin, uppstäldt på
marken till torkning. Sk.
Hör-tave, m. en af de fina trådar, hvari
linstjelken delar sig, när linet brytes och
skäcktas. Sk. D. hørtave.
Hör-tått (pl. -ar), m. en del af en linlock,
som vrides om ”rókkehoed” för att spinnas. Sk.
D. hørtot, id.
Häst-hös, m. hästskalle. Vg.,sm.,öl.
Jula-hös, julhös, m. svinhufvud, som under
jultiden är framsatt på bordet. Monne ett
minne af Frös galt? Sm.,bl.
Svin-hös, m. svinhufvud. Ög.,vg.,sm.,kl.,bl.
Svinahös, m. ett halft svinhufvud. Sm. (Östbo).
D. d. svinehøs, id.
Hös-gös, m. lättsinnig slösare. Sm.
Ösen gös, m. id. Ög. (Fornås s:n). Öse-gös å härrpe
snärrp, comm. slösaktig i betydande fall, snål
i smått. Ög. (Ydre). Jfr fn. gjósa (gaus,
gosit), spruta ut (Egils.); gusa, id. ”Est itaque
hös-gös, ille qui id agit, ut hauriat, et hausta
mox effundit”. Ihre, gl. 1, 917.
Hös-óm-flös el. hösómfös, adv. slösaktigt.
”Når du tar te nået, ä dä allti så hösomfös”.
Kl. Hösomflös, ösomplös, ösomflös, höjs å plöjs,
id. ”Leva höjs å flöjs”. Bl. Hösomflös,
ösomflös, ösomplös, hösomplös, id. Sm.
Hös-óm-flösa, v. a. 1 misshushålla genom
oordentlighet. Kl. Ösa å slösa, v. a. id. Sdm.
(Björkvik), Ög.
Höst, m. stället i en båt, der man öser ut
vattnet. Hs. S. öst 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
