Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Källing (hårdt k), f. hustru; kärring. Dl.,g.
Kärling, källing, käling, f. id. Vb. Källing,
f. kärring. Sm.,kl. (Stranda); kälg (def. -en),
f, Fl. (Öb.); kjeling, f. id. Nb. (Ö. Cal.).
Keling (def. -gjin), f. 1) id.; 2) ett redskap,
hvarpå notlinor upphaspas. Fl. (Ingo). Fsv.
kærling, f. a) qvinna; b) kärring. VML.; fn.
kérling, kéllíng, f. kärring; n. kjering, kjelling,
f. a) hustru; b) kärring; lapp. kalgo, hustru
(lån fr. sv.).
KäLing-krok, m. krokben, när benet sättes
framför en annan att han må falla. Detta
heter äfven Lappkast, n. hvilket senare ord
oftare och allmänt brukas. Vb.
Kalling-’att, m. mössa, som hustrur bruka.
Dl. (Våmh.).
Källing-ris, n. Betula nana. Jtl.
Käling-sögu, f. kärring-saga, sådan som
gamla qvinnor berätta för att roa barn. Vb.
Kära-galen (hårdt k), adj. galen efter
karlar. Nk.
Kärring, f. 1) (i riksspr. gammal qvinna);
2) hustru (af hvad ålder som heldst). Hs. Jfr
källing; 3) hona bland sjöfoglar. Sdm.,fl.(Öb.).
Kärrnj, f. id.; deraf knipis kärrnjen, skrakra
kärrnjen, f. def. Fl. (GK.); 4) vef i en stock
att sno rep med. Jtl.; 5) en uppståndare, i
hvilken allmogen fäster de furustickor, som nyttjas
i stället för ljus. Vg.
Färe-kärring, f. qvinna som lagar gamla
kläder. Färe-kvinge, f. id. S. Sk.
Kammar-kärringar, f. pl. de två närskylda
qvinnor, som vid bröllop utdela af det i bestämdt
rum (kammare) insamlade och förvarade
födoförrådet. Åldrigt bruk. Hs. Jfr n. kleve-kona.
Kärringa-bagg, en rätt af kokta potäter,
som äro skalade rå. Sk. (enl. Klinghammer).
Kärring-dink, m. en äldre hustrus sista
barn. Vg. Dink synes vara beslägtadt med fn.
dilkr, m. pattelamm, i hvilket fall dink eg. väl
betyder en liten diare.
Kärringe-riksdag, m. sqvallrande och
trätande samling af kärringar. Dls.
Kärringe-ruka, f. Ajuga pyramidalis. Nk.,
m. fl. Tak-gran, f. id. Bl.
Kärring-fis, m. ett slags svamp: Lycopedon
Bovista. Allm. Isl. kérlíngar-elldr, m. id.
Kärring-gaffel, m. gammal gumma;
föraktligt. Hs. Jfr gaffla.
Kärring-gris, m. yngsta barnet. Mors-gris,
m. id. Ög.
Kärring-knut, m. knut, som ej är riktigt
och säkert slagen, utan lätt upplöses. Hs.—nk.
N. kjerringeknut, id. Jfr krokskank.
Kärring-rygg (pl. -ar), m. rotstocken af
Nuphar luteum. Ul., m. fl.
Kärring-själ, f. nattfjäril. Ul.,sdm. I Sm.
(Östra h.) betyda kärrnga-själa(r), f. pl. små
nattfjärilar. Hvilken nattfjäril som härmed
menas, kan man ej angifva. Det är troligen ej
Psyche graminella (Bombyx atra Linn.), hvilken
är ytterst sällsynt hos oss. Jfr gr. ψυχή, f. a)
ande, lif, själ; b) fjäril, som man brukade såsom
sinnebild af själens lif och odödlighet, i
anseende till fjärilens förvandling ur larv oeh puppa;
It. anima.
Kärring-tand (pl. -tänder), m. 1) (i riksspr.)
Lotus corniculatus. Kärrng-tuppor, f. pl. id.
Dl. (Floda); 2) Primula veris. Bl.
Kärring-tarmar, m. pl. Convolvulus
arvensis. Hl.
Stor-kär (hårdt k), m. ganska förnäm karl.
Sm.
Av-karma, v. a. 1 afdela, afskranka. Hl.
Fn. karma, v. d. göra afdelningar i ett hus.
sc>Av-karmning,</sc> f. afdelning, afskrankning i
ett hus. Hl.
Kart-bark, m. den grofva barken på björk
och tall. Dl. (Elfd.), vm. Staddun-bark, m. id.
Dl.(Våmh.) )( gladbark.
<poem>
Kart-björk, f. björk med tjock bark. Vg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
