Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LAU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korg; b) ett mått för smör; n. laup, m. id.; d. d.
løb, løv, korg; n. sålaup, m. såningskorg; fe.
leáp, m. Jfr gr. λέπος, n. bark, skal, λέπις,
f. λόπος, m. id.
Bär-löp, m. liten korg eller strut af näfver
till bär. Vg.
Foru-läuping f. barktagning af tall. Jtl.
Förö-löpning, f. id. Hj. Fsv. löpning, f.
afbarkning. SML.
Läp-kytti, läps-kuta, s. kåta 2.
Läp-låga (pl.-gur), f. tallträ, som är fäldt
till att deraf taga barken att användas
såsom boskapsfoder. Dl. (Elfd.). Jfr låga, ligga.
Läp-låg-wiÐ, m. ved af sådana tallträn som
blifvit huggna till en läp-låga. Dl. (Elfd.).
Läp-tåll, m. tall, som skall afbarkas för att
torka till ved. Dl. (Ohre).
Läpa (pr. läpär, ipf. läpäd, sup. läpad), v.
a. o. n. 1) afbarka, taga barken af trän. ”Wið
ulum umstad óg läp dåndar tåll’n”, vi skola
åstad och afbarka denna tallen. Dl. (Elfd.). ”I
skum åstad å läp dånda tåll’n”. Dl. (Mora).
Löpa, id. Dl. (Garberg i Elfd.), hj., hs. Lipja
(lifte, lift), v. a. id. "Jö ska sta å lipja.
Jö lifte nåra talla å grana". Hs. (Db.); 2)
släppa barken; om trän. Ö. Dl. Löpa, id.
”Nävren löper”. Vb., åm. ”Berska löper”. Hs.
Lipja, v. n. id. Hs. (Db.). Laupa, id. G. (F.).
Fsv. löpa, v. a. afbarka. UL. SML.; deraf barka
löpa, barka löpning, f. afbarkning; næfra
löpning, f. afflående af näfver. SML.; n. laupa,
v. n. lossna; om bark på trän. Jfr gr. λέπ-ειν,
v. a. skala, afskala, λέπ-ιξειν, id.; lett. lupt,
v. a. a) beröfva; b) afskala; lit. lupti, skala.
S. slutligen följande ord.
Lepa, v. n. 2 löpna, ysta sig; om mjölk. Hs.
(Bj.).
Lop 1 (def -en), m. buske (mest björkbuske),
hvarpå höet drages upp ifrån sanka slåtterängar. Vb.
Lop 2, m. det främre köttet under buken och
ljumsken på kreatur. Hs. (Db.).
Lopen, adj. mjuk, lös; om vägar vintertiden
då töväder inträffar. ”Vägjen jär lopen”. Vb.
Lóppe-ris, n. Empetrum nigrum. Sk. Af sv.
loppa, f. Pulex irritans (af löpa, v. n. currere).
Lópp-sup, m, sup, som vid bondhögtider
förtäres sedan man laggt sig på nattbädden. Sdm.
Låipa upp (ipf. låipte), v. a. rispa upp
(något stickadt). N. G.
Löb, n. ett skifte vid murning. Sk. (Ox.).
Löp, n. 1) spring. Allm. i hvardagsspråket;
2) bana i en backe, utför hvilken stockar
nedkastas. Vb. Fsv. laup, löp, n. lopp; förekommer
endast i sammans. bruþlaup, bruþlöp, n. bröllop;
ivir löps, till öfverlopps; fn. hlaup, n. lopp.
Löpare, m. en som springer med sqvaller.
Sm.
Löp-ell, m. vådeld, skogseld. Sm.
Löpsa, v. n. 2 skena. Sk., hl. Våld-lue,
id. Sk.
Löve, leve, m. löpe (hos kalfvar) till ystning.
Sk. Löpare, m. Dl. (Gagnef); lippje, n. Hs.;
löpper, m. id. Sdm. Deraf kalla-löve, m. id.;
löves-bäl(g), leves-bäl(g), m. löpe (hos svin) till
ystning. Sk. (Onsjö, Ing.). Fn. hlaup, n. löpnad
mjölk; mht. lap, n.; nht. lab, n. löpe; ns. laf, n.;
holl. leb, f.; fe. cese-leb; kärnt. labe, f.
Ny-löpe, n. nytt gräs som växer upp efter
första skörden. Sdm. (Björkvik). Jfr nyvälle, hå 2.
Laus, adj. lös. G., vb. Lös, 1) eg. fri,
ledig; 2) ostadig och flyktig. "Lös på tråen".
Götal. Fsv. lös; fn. lauss; n. laus; mht. lôs; fe. leás; moes. laus.
Laus-hólk, m. bandet öfver en
fruntimmersmössa. G.
Laus-krut, n. löskrut. Vb.
Laus-strèmming, m. strömming som faller
af näten i båten. N. G. Laus-stremmunge, m.
id. S. G.
Les-bett, adj. (äng) som är lätt att slå eller
afmeja )( hål-bett. Hs. (Bj.) N. lausbeitt.
Les-knitt, adj. löst knutet, utan fast knut.
Hs. (Bj.). N. lausknytt.
Les-livad, adj. löslifvad. Hs. (Bj.).
Lös-lyved, id. S. Sk.
Les-milla, adj. eg. lösmyllad; lätt att
plöja; om jord. Hs. (Bj.). N. laus-myldt.
Lisli (komp. lisligare), adv. för godt pris.
Hs. (Db.).
Lislin, adj. ej kostsam (som kan köpas,
betalas [lisas]). Hs. (Db.).
Lösen, f. löst lif, utsot. S. Sk. Fsv. lösn,
f. id. (Harpestr. Läkeb.). Jfr Rdq. 2, 84.
Lös-fä, n. ett i vallskog bortkommet
boskapskreatur. Dl. (Tuna). Dybeck, sv. vallv.,
s. 42.
LöS-gläfster, adj. som ej kan styra sin
tunga, säger mer än han bör. Nk., sdm., ög.
Lös-hult, n. tvärträ som insättes mellan
tvenne stolpar i korsvirkshus. Sk., hl.
Si(d)e-bånn, n. id. Sk. De sålunda uppkomna
fördelningarne kallas spruns, n. Hl. D. d. losholt.
Lösingar, m. pl. vargar. Kl. (Stranda).
Löske, adj. indecl. lös och ledig: 1) om
hästar, då de ej äro spända för åkdon, utan gå
eller springa bredvid. "Hästarne gå, springa
löske". Allm.; 2) om oxar. "Kör studana löske!"
Bl. Fsv. losker, adj. indecl. a) lös, rörlig; b)
ledig, ogift; c) lös, som ej har viss
boningsplats; kringstrykande. L.L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
