Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LER ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lätte, n. id. Sm. (Uppvidd.); 2) flöte på
strömmingsgarn. Fl. (Nl.). Lete, n. G. (F.). Jfr lätte 2.
Lätta (ipf. lätte), 1) v. a. a) lyfta. "Han
har lätt ópp vagnen. Hon lätte på täkket"; b)
göra lättare (under en börda); c) till hälften
öppna. "Hon lätte på dörren, fönstret"; 2) v. n.
hålla upp, upphöra, blifva lindrigare; om
väderlek. "Dä lätte snart mä regnet. Dä lättar
mä kölden. Dä lätte på". Svea, Göta land.
Letä, v. a. lätta, underhjelpa. G. Fsv. lætta,
v. a. lätta, göra lätt. S.S. 1, 32. Gl. Ordspr.
503. Cod. A. 27, f. 84 v.; fn. lètta; d. lette;
fht. lihtjan (Graff 2, 161); mht. lihten (Ben. 1,
917).
Lättaktig, adj. vig, behändig, snabb. Vg.
(Elfsb.).
Lätt-björn, n. det trä som den mindre
ändan af en qvarnaxel hvilar på. Sk. (Vemm.).
Lätt-bläsen, lättbläsig, adj. 1) lättrogen,
lättlockad. "Lättbläsig att låna bórt penga.
Han ä så lättbläsig att supa"; 2) pratsjuk, som
ej kan tiga. Kl., sm.
Lätte 1, adv. utan lass, utan börda. "Han
ok lätte hemåt". Nk. "Åka i lättning", utan
lass. "I tomningom", id. Sdm.
Lätte 2 (pl. -n, n. flöte på fiskgarn; en
träbit af en alns längd, 4 tums bredd och 2 tums
tjocklek, försedd med hål i ena ändan att dervid
fästa skötarne. Sdm., ul. Skött-lätte, n.
Sdm. (Ornö).
Lätt-fällig, adj. lättfärdig, lättsinnig. Kl.
Lätt-fängd, adj. 1) lättfotad, snabbfotad;
rask. Sk. (Ox., Frosta), sm.; 2) händig, behändig.
Sm. N. lettfengd, flink, rask.
Lätt-färdig, adj. välvillig, benägen. Kl.
Lätt-hållen, adj. lättfödd. Bl.
Lätting (def. lättingjin [uttal. lättindjin),]
m. lätt moln, som far för vinden. Fl. (Öb.).
Lätt-lindig, adj. vig, snabb. Vg. (Mark).
Lätt-livad, adj. glad, munter. Mp. N. lett-liva.
Lätt-låten, adj. liflig, glad. Åm. (Själevad,
Arnäs). Fsv. lætlatugher, vänlig, lättlynt. S.F.
S. 4, 243.
Lätt-låten, adj. släpphändt, som låter narra
sig. Hs. (Db.).
Lättna, v. n. 1 1) blifva lätt. Allm. Ljettn
(ipf. -ä), v. n. id. Vb.; 2) klarna; om luften; 3)
jäsa. "Degen lättnar". Svea, Göta l.
Lätt-nimmel, s. nimma.
Lättning, f. lättnad, lindring. "Lättning i
sinnet", glädje öfver en undviken olycka, på
hvilken man varit beredd. Sdm.
Lättsam, adj. gladlynt, munter. "Dä ä en
lättsam man i umgänge". Vm.
Lätt-sinnad, adj. som är vid godt lynne,
ej lägger något på sinnet. Sm.
Lättslen, adj. glad, umgängessam. Hs.
Lätt-tunga, adj. indecl. utan lass. "Köra
lättunga". Vm.
Lätt-tunge, m. lätt börda, mindre delen af
en börda. "Dra lätt-tungen", sysselsättas med
mindre svåra arbeten. Hs. (Db., Bj.).
Lätt-velen, adj. lättvillig. Ög.
Lätt-villig, adj. medgörlig; som gerna och
villigt går åstad att uträtta ärender. Sdm.–sm.
Lätt-vind, adj. lätt erhållen, verkstäld,
förmådd. Hl. Lättvindiger, 1) lätt att bearbeta,
som ej kostar stor möda eller mycket arbete; 2)
vig, snabb, behändig. Nk., vg. Lättvinni, hjelpsam,
tjenstvillig. N. letvinna.
Lätt-vist, adj. som är villig att göra hvad
som ålägges. Sm. Lättvist el. ljettvist, som
utan svårighet går dit man sänder honom. Vl.
O-lätt, adj. 1) tung; 2) hafvande: gravida.
Vg. Fsv. olættr, a) tung. Kg. St. 156; b)
hafvande. Biærk. R. S.F.S. 6, 336; fn. óléttr, id.
Lefsa, f. ett slags tunnt och mjukt bröd. Ög.
Läfsa, läffsa,, f., tunn-bröds-läffsa, f. Bhl. N.
lefsa.
Läffsig, adj. ej väl jäst; om bröd som har
stålrand. Vg. (Flundre, Marks h.).
To-lever, s. to 2.
Efter-leverska, f. enka. Sm., bl. Fsv.
eptirlifvirska (eptirliffuirska), f., efterlefva
(effterleffva), f. enka. Stockh. Tænk. f. 29 v., 138
m. fl. andra ställen; d. efterleverske; fe. lâf, f.
id. På samma sätt mlt. relicta, f. enka (af
relinquere, qvarlemna, efterlemna).
Levur, f. pl. öfverlefvor, qvarlefvor, lemningar.
Dl. (Elfd.). Leivor, f. pl. Fl. (Pargas);
levder, f. pl. Hs. Isl. leifar, f. pl.; fht. leiba,
áleiba, f.; mht. leibe, áleibe; fsax. lêbha, lêva;
fe. lâf; e. lave; ffris. lâva; moes. laiba, f.
Lävinsk, adj. eftergifven. Hl.
Å-lejva, f. qvarlefva, öfverlefvor. Fl. (Ingo).
Fht. áleiba, f.; mht. áleibe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
