Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LÄP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon skaffa sig förtroende och anseende. ”Hon
gikk å lippra mä’n tis han to’on, men nu
ångrar’n se bakettër, ty flikka va bara ett
slanmer-rede”. Fl. (Ingo).
Lip·sidd, m. gråtfärdigt barn; barn, som
ofta gråter. Kl. Lip-sill, m. en som ofta gråter.
Nk.—bl.
Läpe·gäll, läpa~gäll, n. näpst för
obetänksamt tal; slag på munnen såsom straff för
sladder. ”Han har fått plikta läpagäll”, ei. ”plikta
för läpagäll”. Ög.,kl.,sm. Läpp-gäll, id. Vb..
Läpp·häjare, m. läpp-snus. Hs. (Db.).
Läpp-snuva, f. id, Vm.
Läpp·lätt, adj. sqvallersam, som i tid och
otid pratar om saker och ting. Vl.,dls.(V.Ed).
Läppe·tära, f. litet foder.
”Der stod en gumma i en dörr
Å skåda sina fäbo-lurer;
Så kom en man från Tvärehära’
Å hade litet läppetära:
”Ägde ja den läppe-tära,
Ga ja*n mina fäbo-lurer”.
Gåta. (Mannen hade hö att föra; gumman
önskade det åt sina kor). Runa 1847, s. 41.
Slabbra 1, v. n. 1 prata dumheter, prata
utan uppehåll, föra sladder; skräfla. Vm.—sm.
Slabbrå, G.; slapra, Sdm.,kl.; slabbär, slappär
(ipf. slabbrä, slapprä), id. Vb. Jfr g.
λαβρέυομαι pladdra, skräfla.
Slabbra 2, f. 1) en pratmakares mun;
pratsam mun. ”Håll kvar slabbra din, om du jär
sä!” håll munnen stilla om du förmår!
Slappra, f. id. Vb.; 2) pratsam qvinna. Sm. Jfr gr.
λαβράϰτης m. pratmakare, skräfla; λαβρεία
f. pratsamhet.
Slabber, n. dumt prat. Vb. Slaper, n. id.
Hs.
Slabber·das, m. pratsam, bullersam
menniska. Hs. (Db.).
Slabber·snute, f. sqvallerhistoria, sladänga.
Kl. (Stranda, Tjust).
Slabber·dängä, slapper-dänga, f. sladänga.
Sm. Slapa-dänga, f. id. Sm. (Sranda, Tjust).
Slabber·taska, f. qvinna, som är fallen för
att sladdra; sladdertaska, skräfla. Allm.
Slaber-taska, Hs., fl. (Nl.); slaper-taska, Jtl.,hj.;
slapper-taska, Vb.; slapår-taska, id. Ö. Dl.
Slabber·tyska, f. rotvälska. Götai.
Slapper·hus, n. sqvallerhus, Sm. (Östbo).
Slaprug, adj. pratsam. Dl. (Floda).
Slap-run, id. ’Mora.
Slip, m. underläpp. Vb.,nb. (Calix). ”Hänga
slipen”, stå och gapa.
Slipa, v. n. 1 gråta. Hs.
Slippär (ipt-prä), v. a. slicka, smaka på
något. Vb. Jfr nht. schlappen.
Slipper·bókk, m. pekfinger. Benämningen
deraf emedan det fingret användes då man vill
slippra, t. ex. doppa fingret i sirap eller annat
för att smaka derpå. Vb.
Slåpå, v. n. prata narri. ”An släpar”. Ö.Dl.
Slåpa·kall, m. karl som pratar hams. Ö.D1.
Lära, f. studering, vetenskap. ”Han sattes
i dóktare-lära”. Nk. Presta-lära, f. det
theologiska studiet vid högskolan för att undergå
prestexamen. Bl. N. prest-læra.
Lärd, adj. skicklig, kunnig, insigtsfull.
”Joregumman ä mied lärd”, ganska kunnig. Sk.
”Lärd i jorden”, kunnig i åkerbruk; "lärd i
medikamenter», skicklig läkare; ”lärd på
vattnet”, skicklig att simma. Kl. Fsv. lærþer;
fn. lærđr, adj. lärd; d. d. lærd.
Läring, m. lärling. Sdm.
Lär·sjuk, adj. som har barnfeber; tros
förebåda tänders framkomst. Sdm.
Lär·sjuka, f. lindrig åkomma hos barn; så
kallas de opassligheter som hemsöka små barn,
särdeles plågor vid tandsprickningen. Man
förmenar att barnet efter hvarje sådan
genomgången opasslighet lärt sig någonting, såsom att
tala, gå o. s. v. ”Pojken (pótjen) bär lärsjuka
för gå; flekka har lärsjuka för tala”. Nk.
Läsa·kuppä, m. den delen af tarmarne, som
hänger fast vid vomben; så kallad emedan han
är så bladrik. Dl. (Elfd.). Lesu-kuppä, Dl.
(Våmh.); mångfalls-kuppä, m. id. Dl. (Ohre).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
