Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MAT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verbet niôtan, taga; jfr niutan, niozan, id.,
liksom lt. cibus, m. mat, måhända är befryndadt med
capere, att taga. Vanligen ställer man dock vart
ord i samband med lt. mandere, v. a. tugga, så
att mat i så fall egentl. betyder: det som tuggas;
spis. Jfr Ben. 1, 511. Dief. 2, 46.
Flöda-mad, m. bröd, doppadt i grädda;
en vanlig mat åt barn. Sk. (Bjäre k.).
Hakke-mat, m. sönderhackade inelfvor, t.
ex. lefver och lunga. Vm. (Herv., Id.), sk.
(Ox.).
In-mad, m. inelfvor, lefver, romsäckar i
fisk. Sk. (Ox.).
Maa, v. a. 1 kasta ut lockmat för djur,
fogel och fisk att dermed draga dem till giller,
snaror, nät och krokar, der de fångas. Sm.
(Vestbo), nk.; deraf ma·fisk, ma·mört, m.
sådan mindre fisk, mört, som sättes på ref för
att fånga gäddor. Nk. D. made, sätta bete på
fiskkrok.
Ma-fat, mafad, m. fläskfat, köttfat. S. Sk.
D. mafad, id. (Moth).
Mad-gadd, s. gadd 5.
Ma-fitt, n. flott af fläskspad (ma-sö) )(
svinfitt, n. isterflott. S. Sk. D. madfedt.
Ma-hus, m. mathus, visthus, spiskammare.
S. Sk. Fn. matarhús, n.; fsv. mathærberghi,
n. VGL.; matkamare, m. id. Spec. Virg. s. 155.
Maask (ipf.-ä), v. a. äta. Vb.
Ma-sters, n. kök. S. Sk. S. stekerhus.
Ma-ister-pölse, f. korf af svinkött S. Sk.
Ma-sö, n. fläskspad efter rökadt och kokt
fläsk. S. Sk. Ma-såd, n. spadet efter salt
kött. Sm. (Vestbo). S. sioða.
Mata (ipf. o. sup. mata), v. a. o. n. 1) eg.
mata; 2) mogna om säd. Mata mun åt något; a) eg.
genom matlustens uppväckande glädja sig af att
få smaka något; b) längta efter något. Vb.
Fsv. mata, v. a. a) skaffa matvaror. Sm., Kb.;
b) mata, gifva mat. S.S. 2, 34; fn. mata, id.;
moes. matjan, äta.
Mata-buss, m. blomhufvud af hvit och röd
klöfver. Fl. (K., P.).
Mata-kräva, f. mage; skämtsamt. ”Dä
känns tomt i matakrävan”. Sm.
Mata-lus, f. första fröbildningen i axet af
råg, korn m. fl. sädeslag. Vl.
Mata-läje, mad-lee, m. matleda. Sk. Fn.
matleiði, d. d. malede.
Mata-rejså, f. matresa; den resa, som
höstetiden företages till hamnarne att förskaffa
sig årsbehofvet af spannemål. Fl. (Ingo).
Mat·bitar, m. pl. sönderskuret stekt fläsk
i en matsäck. Sdm.
Mata-bytä, n. salt. G.
Mate, n. matning, f. liten fisk till mat på
en fisk-krok. Sm.
Mat-ed, m. matare, m. kötted. ”Dra te
en matare”. Sdm.
Mat-far, n. husbonde. Sm., sk. (Ox.). Fsv.
matfadher, m. id. S. S. 2, 221.
Mat-fattlä, f. matpåse. G.
Mat-frå, adj. 1) begärlig efter mat,
hungrig. Mat-frågen, adj. Hs., vm., ul., sdm.;
mat-trå, adj. id. Ög. Fn. frár, snabb. S. trå.
Mat-hjerta, n. stark matlust. ”Ingen har
ett sådant mathjerta sóm han”. Sm.
Mat·hov, n. måtta i ätande. Ög. (Ydre).
Matig, adj. glupsk. Åm. (Själevad).
Mat-le(d), mad-le, adj. som ej har
matlust. S. Sk. Ns. massleidig, pertæsus, odiosus.
Mat-leds-trä, n. 1) egentl. och
rätteligen Solanum dulcamara; 2) af förvexling
(såsom i riksspr.) Lonicera periclymenum. Sm.
(Femsjö).
Mat-mild, adj. (i nekande sats) 1)
frikostig att gifva mat m. m.; 2) vänlig. Sdm.
(Selö). Fn. matarmilldr.
Mat-mor, f. matmoder; så kallar bonden
gemenligen sin hustru. Sm.
Mat-mål, m. afgift i matvaror. Ul. Fsv.
mali, m. gåfva, afgift. VGL.; fn. máli, m.
Mat-nisker. adj. 1) eg. matnidsk, nidsk i
utdelning af mat åt sitt folk; 2) ogästvänlig,
Sdm. Jfr fn. matniðingr, smutsigt snål.
Mat-nyttig, adj. 1) eg. (i riksspr.) nyttig
till mat. Mat-nyttu, id. Vb.; 2)giftvuxen;
skämtsamt om flickor. Allm. Fsv. matnyt, adj. som
kan förvärfva sig mat. S.S. 1 115.
Mat-o, (djupt långt o) n. folk eller
fäkreatur, som ej gör gagn för maten; mat-vrak,
som ej duger till annat än att äta. Hs. (Db.).
Mat-reda, v. a. 2 göra i ordning mat.
Mat-re, v. a. förelägga mat; mata någon. Sdm.
Mat-rå, n. matförråd. Vb.
Mat-röta, f. mat-röte, n. odåga;
menniska, som ej vill arbeta, men gerna äta. Hs.—ul.
Matsam, adj. som har god matlust;
matgirig. Nb., vb,. Mask, id. Jtl.
Mat-skótt, n. sammanskott af matvaror
(en kaka bröd ocb ett fårlår) till presten. Sm.
Mass·skut, n, sammanskott af matvaror. G.
Fsv. mat-skot, matskut, n, sammanskott af
matvaror. L.L.
Matslig, adj. som är tjenlig till mat, kan
atas. Vm. Matsli, Nb., vb.; masssle, id. Hs.
(Bj.). Fsv. matliker, id. Cod. A. 27, f. 133 v.:
”ihesus spordhe om the hafdho fiska ælla
nokot matlikit”.
Mat-sod, n. det spad, hvaruti kött eller
fläsk kokas. Sm. S. sioða.
Mat·spann, m. ask eller skrin med lock,
hvari matsäck föres. Hs.—ul.
Mat-stilla, f. litet mål för att stilla
hungern. ”Dä va ändå e mat-stilla”. Sm.
Mat-stol, m. stol som begagnas då man
äter. Ul.
Mat-tidi(g), mad-tidi, adj, begärlig efter
mat. S. Sk. Mat-tyk, adj. id. Sdm. (kring
Strengnäs).
Mat-tom, n. 1) ledighet att äta; 2)
måltidshvila. Vb. Fsv., fn. tom, n. ledig tid.
S. tom 1.
Mat-vändt, mad-vändt, n. matvaror; det
som kan användas till mat. S. Sk.
Mätt, adj. (eg. p. p.). 1) (i riksspr.) mätt:
satur, cibatus; 2) full, fullrågad, bräddfull.
”Kasen ä så mätt att dä ej går en tår mer i
henne”. ”Kórven ä mätt; kólrösen ä mätt.
Häll stopet mätt! Bå hall·spann å kappen å
så-skäppan mä, ä mätta”. Ög., vg., sm., kl.
O-matsli, adj. som ej kan ätas; osmaklig.
Vb., kl.
Små-mat, m. 1) inelfvor, innanmäte vid
slagt. Vm.; 2) inelfvor, lunga, lefver, kött på
hufvud. S. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
