Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- M
- MIG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mig, n. piss. Dl., g. Meg, n. Vl.,ög.; mig,
mjeg, n. Vb.,mp.; megj, n. id. Sm. (Vestbo).
N. mig, piss; fe. mîcge, migða; holl. miege;
ns. mige, mig; kopt. mi; kurd. miz; gael.
maistir: gr. ὄμιχμα; skr. mûtra, n. id.
Mig-blåsa; f; pissblåsa, urinblåsa (hos
kreatur). Dl. (Elfd., Våmh.). Meg-blåsa, f;
id; Dl. (Åsens by i Elfd;).
Mig-boL, n. ställe 1 en ladugård, dit
spillningen med urinen bortskoflas. Vb. (Nordmal.);
Mig-häus, n. præputium equi. G.
(Vamblingbo). Mega-hus n. Fl, (GK.,K.,P.);
mjega-hus, n. id. Fl. (Nl.). N. mighus; d. d.
miehuus.
Minka, v. n., l freqv. kasta sitt vatten. Ög.
Tjura-mie-pisk, m. en pisk af tjuramie. Bl.
MIGGAS, v. d. 1 reta, retas med. Kl.,sm.
Fn. mýa, göra förtret. Jfr. meas.
Miggig, adj. förtretlig, förarglig, stygg.
Kl.,sm.
MUGGEL, migqla, s. myla 1.
MIKJIN, s. mykill.
MIKKA (pl.-kor), f. träklyka, som är fäst på
sidan af en båt att deri lägga det nedtagna och
hopvecklade seglet. Sdm. (Landsort, Ornö).
Nikka, f. id. Sdm. (Muskö), ul. (Vaxholm); deraf
bonikka, f. id. Sdm.,ul.
Mikk-ställ, n. urhålkad träbit, fastspikad
vid relingen af en båt, att deri sätta
mikkorna fast. Sdm. (Landsort, Ornö), Mikk-stånd,
n. Sdm. (Ornö); nikk-ställ, n. Sdm. (Muskö);
bo·nikk-stånd, n. id. Ul. (Vaxh.). Jfr nikk 2.
MIKKELS-KNEKT (Mikkels-knejt), (pl. ar),
m. så kallas tjenare (drängar och pigor), som
flytta vid Michaeli. Sk. (Ox.).
MYKÄ, s. mykill.
MIL, n. längdmått af 18000 alnar. I riksspr.
är ordet femin., men i flera munarter neutrum,
t. ex. i Dl.,hs.,nk.,hl. Få andra ställen mil (pl.
milar el. mil), f. Fsv. mila (pl. milor), f. SS.
1, 144. Krist. L.L.; fn. mila, f.; af lt. milliare.
MILK, melk, mälk, f. mjölk. Deraf ko-milk,
fåre-milk, Sk. Milk, mjelk, mjölk, Bl.; mälk,
mjälk, mölk, Hl.; mjólk, Vb.; mjälk, G,; mjók,
Dl.; mólk, id. Öl. Fsv. miolk, mjölk. UL.VGL.,
ÖGL.; mielk. GL.; fn. mjólk; n. mjølk, mjolk,
mjelk, mjøk, mjokk; d.! holl., ns. melk; fht.
miluh; mht, nht., milch; ffris., melok; nfris.
molke; fe. miluc, (meoluc, meolc, milc); e. milk;
moes. meluks, id.; öfverallt f.; fslav., ill. mljeko;
pol., slov. mléko; böhm. mléko, mliko; ryss.
molokò; lt. lac, id.; alla n. Jfr Dief., vergl. wb.
1, 73. Benfey 1, 484, 485.
Melka-bytta, f. mjölkbytta. Sk. (Bjäre).
Mólkebötta, f. Bl.
Milka, melka, molka, mólka, v. a. mjölka.
Sk. Mólka, mälka, mölka, Hl.; molka, Vg.;
mólk, Vb.; mölka, mjälka, Bhl.; mjóka, Ö. Dl.
Fsv. molka. L.L.; fn. mjólka, mólka; n.
molka, mjelka, mjølka; d. melke; fe. melcan,
meolcan, meolcjan; e. milk; ffris. melka; ns.
melken; fht. melchan; mht. mëlhen; nfris. molke;
lt. mulgere; gr. ἀμἐλγειν.
Milka-kópp (pl.-ar), m. 1) eg. mjölk-kopp;
2) en hvit stickad karlmössa med flat kulle.
Sk. (Frosta, Torna).
Milka-släpp, adj. som har brist på mjölk.
Sk. (Ing.). S. slippa.
Milka-släppe, n. brist på mjölk. Sk. (Ing,).
Milke-bötta, f. mjölkspann. S. Sk. D.
melkebøtte.
Milke-fat, n. mjölkfat. S. Sk. D. melkefad.
Milke-varm, adj. spenvarm. S. Sk.
Mjókvarm. Mora. D. melkevarm.
MjöLk-rot, f. Selinum palustre, L. Nk.
Mjelke, m; mjölke (hos fisk). Bl. Melke,
milke, m. .Sk;; mjalke, m. S. G. i mjälke, N. G.;
mjókä, m. id. Ö. Dl.; deraf silla mélke,
sillamjelke, m; sillmjölke. Sk.; bl; N. mjølkje,
mjolke, m.; d. melke, m.; fn. mjölkvi, m.; fë;
holl. molken, f.; nht. molke, f.; gael. miolc,
pol. mlécz, m.
Mjók-fat, n. mjölkfat. Ö. Dl.
Mjók-kyr (uttal. mjåk-kjyr), f. mjölkko.
Ö. Dl. Mólke·ko, f. S. Sk.
Mjók-kulla, s. kulla.
Mjók-skväkkt, m, mjölksqvätt, liten
mjölktår. Ö. Dl.
Mjók-sópp, m, eg. mjölksvamp; pipsvamp.
Dl. S. sópp.
Mjók-stavu, f. mjölkbytta. Ö. Dl.
Mjók-stugu, f. mjölkstuga,
mjölkkammare. Dl. (Elfd.).
Mjölk-pungar, m. pl. Comarum palustre. Ul.
Mjölk-rosor, f. pl. Caltha palustris. Ul.
Mjölk-slikk, m. liten porlion mjölk. Sm.
Mjölk-svart, adj. 1) ej mjölkande; om
ko. Svart, id.; 2) ”Hushållet ä mjölksvart”,
saknar mjölk. Bhl.
Mólke-pia, f. mjölkpiga, piga som mjölkar
korna. Sk. (Ox.). D. malkepige.
Mólke-ti(d), f. mjölktid, tid att mjölka.
S. Sk. Mjók-tiđ, f. Mora.
Ny-mólken, adj. nymjölkad. S. Sk.
</poem>
MIL-KóL, n. träkol, som bildas genom
förbränning i kolmila. Kl. (Stranda).
MILL, mjäll, m. bokträdets blomma. Hl. D.
meld el. mield, id. (Moth).
MILLA 1, 1) v. a. 1 a) förmildra, förtaga
bitterheten, skarpheten; b) göra mild, gladlynt.
Millas, v. d. 1 blifva mild; 2) v. n. vara mild;
småskratta, i synnerhet om barn. S. Sk.; 3) v.
imp. vara mild, töa; om väderlek. ”Dä millar
på”. Allm. Af fsv. milder; fn. mildr, mild.
MILLA 2, s. svin-milla.
MILLUM, præp. mellan. G. Mälkum, Vg.;
millå, Mora; millem, id. S. Sk. Fn. millum (af
miðlum); n. millom.
Milla-dagar, m. pl. dagarne mellan
annaudag jul och nyåret. Nk.
Milla-flikka, f. den mellerstai ålder af
döttrarne i ett hus. ”Dä va Petter Persses
millaflikka”. Nk.
Milla-mål, n. mellanmål. Sdm.,nk. N.
millommål.
Milla-pójke, m, den mellerste i ålder af
gossarne i ett hus. Nk.
Milla-skarv, f. skarfstång på en vagn,
förenande fram- och bak-vagnen. Nk.
Me{d)-häl, m. id. Sdm. .
Milla-trä, n. 1) en af de båda mellersta
skaklame i en par·drätt (skakel-par). Nk.;
2) det trä, som håller fram- och bak-kälken
tillsammans. Sdm.
Milla-åt, adv. emellanåt. Nk.
Mällum-åt Sm. N. myllå-åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0468.html
