Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- PAD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sk.,hl.; b) om det smattrande ljud, som höres då
man släpper t, ex. ärter på golfvet, eller då
frukten under stark storm blåser ned från träd;
2) åstadkomma ett sakta rasslande ljud. ”Töjet
ä så torrt, så dä paddrar”. Krasa, v. n. 1 id.;
3) prata mycket, fort och oredigt. Bladdra, id.
Sk. Patra. prata. Hs. D. d. (Bornholm)
paddra, smattra.
Padra, f. frnntimmer, som talar mycket,
fort och oredigt. ”Dä ä en riktig padra; må
tro, nu padrar hon på”. Sk. (Ing.).
Padrik el. paddrik (pl.-ar), m. 1) örfll.
Sk. (Skytts h.); 2) häftigt slag, t. ex. då man
slår på en spik eller kil. ”Ge’en en padrik”!
$k. (Frosta); 3) karl, som talar mycket, fort
och oredigt. Sk. (Ing.). Smaddrare, m. id.
Sk. (Ox.).
PADE, m. öfverrock, kapprock. Bl. (Lister).
Paje, paje-rókk, m.; paj-rókk, m. Svea, Götal.;
paja, f. id. G.; pajt, m. barnkolt. Rosl. (enl.
Ihre). Pate (pl. patar), m. skinnpels, lång med
fårskinn fodrad tröja, som går ner om lifvet.
Bl.; pade, m. id. Sk. (Ö. Göinge); deraf
vinterpade, m. Bl. Pajta, f. skjorta. ”Gå i bara
pajten”. Vm. Fht. pheit, f. rock, klädnad; österr.
pfait, f. id. (Höfer 2, 320); ns. pey-rock, m.
öfverrock (Richey, 369); bay. pfait el. pfaid, f.
a) rock; b) skjorta (Schmeller 1, 325); fe. pâde,
pađ, klädning, kjortel; täcke; wal. pais, f. rock,
klädnad; fäll; cornw. peis, f. jacka; fin. pajta,
lintyg (skjorta el. särk); nordtschud. paid, skjorta
(Acta soc. scient 6, 98); moes. paida f. rock,
lifrock; skr. pata, m. klädnad; vestis (af pat,
ligare, circumdare, vestire); deraf patakâra m.
väfvare.
Paja, v. a. 1 kläda. ”Paja på sej”, kläda
mycket på sig, taga på sig så mycket kläder,
att man ser oformlig ut. Götal. Paij (ipf.-ä),
id. Vb. ”Pajta å el. åv”, kläda af. Sm.,vg.
Moes. ga-paidon, v. a. bekläda: ἐνδύειν.
PADUG, adj. ojämn; om växande säd, som är
ojämn genom såning eller annan åkomma. Sdm.
PA-HÄNGÄ, m. tjur. G. Påhänge, id. Ö1.
S. hänga.
PAINING (pl.-är), m. usling, stackare. Ö.
Dal. Jfr paja 1.
PAJ, m. barn, gosse. G. Gr. παῖς. m. a) son;
b) gosse; παῖς, f. a) dotter; b) flicka; esthn.
pois, gosse. Jfr pajk, pais.
Pajsing, m. liten gosse. Kl.,bl. Paising,
Bl.; pöjsing, Sk. (Göinge); päsing, päsinge, id.
Sm. S. pysing.
PAJA 1, v. n. 1 arbeta under svåra tyngder,
plågor, motgångar. ”Han paja å arbeta”. Hs.
(Db., Bj.). Jfr. fin. painum, af någon tyngd
nedtryckas, böja sig; paino, tyngd, tryck; paini,
nedtryckning, böjning.
Ut-pajad, adj. uttröttad, utmattad.
Utpajtad, id. Sdm.
PAJA 2, v. a. 1 betala, punga ut G.,bl.
Frans, payer; holl. paaijen, id.; d. d. paje,
böta, plikta.
PAJA 3, s. pade.
PAJKA el. pajke (pl. pajkar el. pajka) m. pojke.
Sm. Paik, m. id. Ö. Nk. Fin. poika, barn af
mankön, gosse, son. Jfr paj, påk.
Gåla-pójk, m. pojke, som löper från gård
till gård. Hs. (Db.).
Pajka, v. n. 1 framföda ett gossebarn. Vg.
(Skarab.). Pójka, id. Ög.,nk.
Pajka-flekka, f. pojk-flicka; flicka som är
mycket omtyckt af gossar eller gerna håller
sig till dem. Sm.
Pójka-knöl, m. liten tjock pojke, som ej
mycket växer. Vg.
Pójka-kävling, m. gosse. Nora bcrgsl.
Pójka-trasker, m. liten pojke. Nora bergsl.
Pójk gvadd, s. kudd.
Pójk-hvalp, m. förarglig pojke. Götal.
Pójk-kjöLing, m. större pojke; slyngel. Vg.
Pójk-vante, s. vante.
Pójk-slunt, m. pojkslyngel. Götal.
Pójk-snyffel el. päjk-snyffel, m.
pojklymmel. Jtl.
Pójk-syring, s. syring.
Pójk-vaskeb, s. vase.
PAJLÄ, v. n. 1 gräfva i något, påta. G. Fn.
pæla, hacka upp.
PAJRTA, s. fyr 1.
PAJSA 1, v. n. 1 lyfta på svansen. ”Kórs!
så den hästen pajsar”. Hl. (Breared). Jfr lett.
paisda, podex.
PAJSA 2, f. en mycket tunn brädskifva. Hl.
(Breared). S. bässa 2.
PAJSING, s. paj.
PAJST, s. pese.
PAJT, pajta, s. pade.
PAKKA, v. a. 1 1) bulta, klappa på, knacka.
”Pakka klär, bök”, bulta kläder under tvättning.
”Pakka på dörren, fönstret”. Vg.,sm.,nk.
Panka, panka på, id. Dls.; 2) gifva stryk, piska
upp. Allm. Nht. pocken, klappa, bulta. Jfr
panka 3.
Pakke-trä, n. klappträ (vid byk). Vg.
Bulte-trä, n. Nk.
Panka, v. a. 1 utklappa, förtunna.
Utpankad, p. p. Ög.
PAKK-BÄNK (pl.-ar), m. ett slags ”rimme”
till åkdon. Sm.
PAKKÄ, m. & f. kort afsågad stock,
huggknubb. G. (F.).
PALA 1, v. n. 1 göra något sakta och
långsamt. ”Gå å pala”. Sm. (Vestbo). Jfr pavla
2, pjåla.
Pallra, v. n. 1 göra något småningom.
”Hur länge ska du pallra mä dä”? Sdm.
PALA 2, v. a. 1 bestämma hvem som skall
räkna grebo. För att bestämma hvem som skall
räkna grebo eller uppsöka de gömda, uppläsas
några rimmade rader och för hvarje ord pekas
på något af de i ringen stående barnen, då det,
hvarpå sista ordet fallit, blir det räknande eller
uppsökande. Några sådana rim bära spår af
förvrängd latin, t. ex: ”pulami, sulami sinkom
so, sebedej, sebedo, ex tria alia o, häkk, väkk,
gakk du dorras väkk”. Hl. (Skällinge).
PALA 3, f. liten barnskjorta. Sk. (Ing.).
PALA 4, v. a. 1 tala. Ög. It. parlare; frans.
parler, id. Jfr pavla 1.
Pale-vasker, m. en som talar i vädret,
Ög. (Vikbol., enl. Ihre).
Palldra el. pallra, v. a. o. n. 1 tala
mycket och fort; prata, sqvallra, pladdra om
obehöriga saker, som bordt förtigas. Ul.,sdm,,nk.
Pallär (ipf. pallrä), prata vidt och bredt,
sqvallra. Vb. Jfr pavla.
Palldra, f. pratmaterska. Sdm. (Ornö,
Muskö).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0523.html
