495 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - PAN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pann-bläkk, n. prydlig plåt på pannremmen
af ett betsel. Sm.

Panne-fjöl, s. fjöl.

Panne-järn, n. järnpanna med handtag. Sk.

Panne-lugg, m. lugg omkring pannan Sk.

Panne-snórra, f. förlorade ägg. S. 8k.

Panne-vev, m. bindel, som af qvinnor
fordom fästades öfver pannan med band i
nacken. Ög. (Ydre).

Pann-gläffs, f. tunn pannkaka. Fl.
(Kyrkslätt).

Pann-lapp (pl.-ar), m. tann pannkaka. Gstr.

Pann-lapps-panna, f. panna hvarpå tunna
pannkakor gräddas. Gstr.

Pann-lin, n. linnestycke, som fruntimmer
bruka under sina mössor. G. (enl. Ihre).

Pann-mur el. panne-mur, m. inmurad panna
eller kettil af koppar eller järn. Sdm. (Ö.
Rek., Södertörn), vm.,nk.

Rus-panna, f. yrhätta. Hs.

Stärta-panna, s. stärt.

PANNTóFFLA (pl.-lor), f. potatis. Sk. Nht.
karloffel, f.

Panntóffel-mel, n. potatismjöl. Sk.

Panntóffla-gröt, m. potatisgröt. Sk.

Panntóffle-dippa, f. potatissås, sås till
potatis, af mjöl, mjölk och salt. S. Sk.

PAPISTERI, n. 1) vidskepliga, påfviska eller
fördomsfulla vanor, t. ex. att icke vilja spinna
under dymmelveckan. ”Bruka papisteri”.
Bhl.,hl.,sk.,bl. Papisterei, n. id. S. G.: 2) dumhet,
dumt prat, hams. ”Dä ä bårstens papisteri; dä
ä inte annat än gammalt papisteri”. Sk. (Ox.,
Järrestads h.).

PAPLUG, adj. appelkastad. Sdm. (Björkvik).
S. peplug.

PAPP, s. melpapp, under mala 1.

PAPPE, m. bröstvårta, spene, moderbröst. Ö.
Dl.,vm.,ög.,nk. Pappä, f. Dl.; papp, f. Ög.;
pópp, m. Vg.; póppe, m. Vg.,vl.,bhl. N. pappe;
nfris. pap, pape (Outz. 244); e. pap, id.; lit.
pápas, m.; it. poppa; gl. frans, poupe. Jfr lt.
papilla, f. id. (demin. af ett förloradt papa, f. id.).

Pappa, v. a. o. n. 1 dia. Dl.,vm.,nk.,ög.
Póppa, id. Vl.,bhl.,vg.,hl. Nfris. papen
(Outz. 244); it. poppare.

Pappa-slikken. m. def. patten. ”Mor, ge
mej pappa-slikken”! Vg. Jfr slek.

Papp-söt, adj. spenvarm, nymjölkad. Ög.

PAR, n. (i fornspr.) svek. Fsv. par, n. svek.
Alex. M. v. 1284; d. d. par (Mlb., D. L. 691);
n. por, n.; holl. part, f. id. Deraf i munarterna:

Par. adj. fintlig, qvick; merendels i dålig
bemärkelse. Vg. (Skarab.).

Paraktug, adj. 1) illpariga svekfull. Hs,
(Db.,Bj.). Paraktig, id. Ög.; 2) skälmsk,
spefull. Hs.,hj.

Parug, adj. illistig. Vm. (Herv., Id.).
Pórrug, elak. Hs. Fn. pöróttr, id.

PARA 1, m. mängd, hop. ”Han a laggt näten
heila paran”, alla nät (som han eger) har han
lagt (i sjön). Fl. (Qv.). Jfr fin. paarma, hop,
svärm; bret. bar, barr, id.

PARA 2 (ipf. o. sup. para), v. a. 1) eg. (såsom
i riksspr.) förena till par, sammanpara; 2) passa
hop lägga eller sätta så att det passar. Vb.
N. para.

PARER, pl. 1) bottensats vid ystning. S.
Bhl.; 2) bottensats eller det som blir qvar, då
man smälter talg o. d. Bhl. (Elfs.). Poro el.
pårå, n. bottensats, grummel; deraf kaffe-pårå.
Fl. (Nb.). Jfr fin. poro, grummel, grus.

PARK el. pärk, m. inhägnad, fiskdam.
Fiskpark, m. fiskdam, fisksump. N. G. D. fiske-park.

PARKA, f. 1) del. Hl. (Slöinge). Park, m.
del af ett hemman, hemmansdel. ”Der ä så
många små-parka te dä hemmanet”. S. Sk.; 2)
viss tid t. ex. 3 till 5 veckor. ”Ätter e lång
parka”. Hl. (Himle h.). Lt. pars, f. del.

Parke-vis, adv. rycktals, stundtals. Hl.
(Slöinge).

PARóM, adv. parvis, två och två. Sdm.,vb.
Par-óm-par, adv. två och två tillsammans. Sdm.,
vb. Par um-par, id. Dl.

PARRA, v. n. 1 draga med ansträngning.
Ul. (Rosl.).

PARR-FòGEL, m. hackspett. Gertrud-fogel,
m. id. Sm. (Värend).

PARVEL, m. liten gosse. Götal. Pirvel,
m. G.,sdm. (Björkvik); pervel, m. id. Hs.
(Db.). Lt. parvulus.

PASA 1, v. n. 1 röra sig obeqvämt och med
svårighet. ”Han går der å pasar”. Sm.,hl.
S. pase, pjasa.

PASA 2, v. a. 1 slå, basa. Sm.

PĀSE, m. 1) välfödd gris; 2) undersätsig
menniska. Sm.; 3) våp, enfaldig menniska. Hl.,sk.
(Lugg.). Fn. pjasi, m.

PASK, n. 1) slask, orenlighet. Vm. ”Gå i
paskä”, gå i smutsen, trampa i vattenpussarna.
Vb.; 2) illa lagad mat; bröd som är dåligt
gräddadt; illa tillagadt bakverk. Sdm.; 3) illa
förrättad syssla. Sdm. (Ornö), m. fl. Jfr fin.
paska, smuts, orenlighet, träck.

Paska 1, v. a. o. n. 1) slaska, söla, trätta.
”Ankan paskar sej. Paska å tvätta”. Vm.,ul.
Paask (ipf.-ä), plaska, slå med händerna eller
annat i vatten eller annan vätska såsom barn
pläga göra. ”Han paskä ti vöttu-fatä sä ä
skvimpä på allom sidom”. Vb.; 2) vara
långsam, senfärdig. Sm. D. piaske.

Paska 2, f. 1) lortlolla. Vm. (Herv., Id.);
2) långsam, senfärdig qvinna. Sm.

Pasker, m. långsam, seniärdig karl. Svea-,
Götaland.

Paskug el. paskig, adj. 1) våt. ”Paskut
väder”, regnigt, slaskigt väder; 2) osnygg,
oren; obehaglig för ögat och tungan genom
oskicklig tillagning. ”Paskig anrättning,
måltid, undfägnad”. Pasket, adj. osnygg. Ög.,vm.;
3) slarfvig; som ej väl uträttar sina göromål.
Ul.,sdm. Jfr fin. paskainen, smutsig, oren.

PĀSKAR, sing. (eg. plur.) påsk.
”Ara-dagen-paskar”, annandag påsk. N. G. Påsker, m. pl.
Dl. Fsv. paskar, f. pl.; fn. paskar, m. & f.
pl,; páskir, f. pl.; n. påskje.

Paskerska, f. trollqvinna. Dl. (Elfd.).

Påska-våLe, m. bål, som tändes på höga
berg påskaftonen. ”Vi skomm inte ha nön
påska-våle”. Hl.

Påske-bröd, n. bröd som särskilt bakas
till påsken. Sk. D. påskebrød.

Påske-gris, m. gris som är född vid
påsktiden. S. Sk. D. påskegriis.

Påske-sysslor, f. pl. trollkonster,
hvarjehanda vidskepelser, som utöfvas under
dymmelveckan. N. Bhl.,sm. Benämningen deraf att
trollpackorna i påskveckan troddes färdas till
Blåkulla. Jfr Hyltén-Cavallius, Värend 1, 179.

Påsk-kaka, el. påske-kage, f. kaka af fint

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0525.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 495 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|