Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- PJA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pjäskig, adj. pjunkig, svag. S. Sk.
PJASLA, s. pasla 1.
PJATTA 1, v. n. 1 gå i strumplästen. Sk.
PJATTA 2, s. pjätta 2.
PJAUR, adj. fånig. Pjaurä, v. n. 1 pjunka,
jämra sig öfver ingenting; om fruntimmer. ”Nu
pjaurar hon igen”, G. Jfr nfris. pjauwe, pjawe,
v. n. pipa, pjunka (Outz., 248).
PJEKK, s. pikka.
PJEKS, n. mes, pjåk. N. G.
PJELTIG, adj. idog. Bhl. (Elfs.).
PJEN, s. pen.
PJESKA, s. pjaska 1.
PJETT, s. pjäkk.
PJUK (pl.-ar), m. 1) uppstående spets. Dl.
(Mora, Elfd.); 2) liten hög, liten kulle. Vm.,ög.
(Ydre), sm. (N. Vedbo). Pjukk, pjykk, m. id.
”Lägg möget inte i för små pjykkar. Hólmen
har en pjukk noran till”. Hl. (Hasslöf, Karup,
Ysby). Pjukk el. pjookk, m. liten hög. N. Sk.:
a) liten höstack, liten hösåta, ”En pjuk (el.
pjokk) hö: en hö-pjuk”. Vm.,ul.,vg.,sm. Pyk.
m. id. Vm. (Norbergs s:n): b) liten hög af säd;
sädesskyl. Ul.; c) liten kolmila. Sdm.; d) säges
i allmänhet om något kort, knubbigt och litet.
”Pajka-pjokken. En kalvapjokker”. Vg. E. dial.
pike, höstack (Craven): pook, id. (Grose); fin.
puka, knöl, buckla; heinä-pukat, små höstackar;
wal. pwunga, ponc, en hög, hop; skr. punga, en
hög. Jfr puk 1.
Pjukka, v. a. 1 lägga i högar. N. Sk.
Pjukka-luv, -on, f. en kägelformig mössa,
som nyttjas af gossar och gubbar. Fl. (Öb.).
Pjukkå, adj. spetsig. Fl. (GK., NK., K.).
Pjuk-’ätta, f. kägelformig mössa. Dl.
(Elfd.,Mora). Pikkel-’ätta, f. id. Dl. (Mora).
PJUK, pjuke, pjuki, s. pjåk.
PJUN 1, n. arbete som fordrar mycken
ansträngning. ”Dä ä så möet knåp å pjun att
göra’t”. Sm.
PJUN 2, n. stagg, en liten fisk. Vb. Pyn, n.
fiskyngel. Sk. (Vemm.).
PJUNA, v. n. 1 bära sig tafatt åt. Kl.
PJUNKA el. pjynka, f. klimp i soppa. Hl.
PJUNKEN, adj. pjunkig. Sm.
Pjunk-sjuk, adj. som jämnt pjunkar öfver
sin helsa. Vm.
PJUNKER, adj. stolt. S. Sk.
PJUUSK (ipf.-ä), v. n. 1) gå smygande; 2)
snatta. Vb.
PJYSKA el. pjåska, f. Spergula arvensis.
Sveal., Norrl. Pjuska, f. id. Sk. Gjöske, f. id. Sm.
Jfr pjask 1.
PJÅK, n. 1) eg. (såsom i riksspr.) dum,
klemig, gråtig, långsam, men beskedlig menniska.
Pjuk, n. id. Sm.,kl.; 2) kalkon. Sm.,sk.
Pjuka, v. n. 1 vara pjåkig, pjåka. Sm.
Pjukig, adj. ledsen, modfäld, pjåkig. Sm.
N. pjuk.
Pjåka, f. pjåkigt fruntimmer, våp. Sm.
Pjåke-lår, n. pjåkig menniska. B1.
Pjåkla, f. pjåkigt fruntimmer. S. Hl.
Pjåk-stake, m. pjåkig karl. Sdm.
PJÅL, pjåla, pjållta, pjållter, pjålltug,
pjållär, s. pjala.
PJÅNK, s. piank.
PJÅNK-MAT, m. tunn pannekaka. S. G.
Jfr piank.
PJÅS, n. fjäs, krus; pjåk, klemighet. ”Dä va
farlit pjås mä (el. för) den kären. Dä ä sådant
odrägligt pjås mä de barnen”. Svea-, Götal.
Pjåsk, n. klemighet. Vg. (Skarab.).
Pjåsa, v. n. 1 fjäsa för någon; klema med
någon. ”Pjåsa mä barnen”. ”Pjåsa mä se”, vara
klemig. Ög.,vg.,sm. Pjåska, v. n. 1 klema.
Vg. (Skarab.). Jfr pjasa.
Pjåsig, pjåsaktig, adj. pjunkig. Vg. (Elfsb.),
bhl. Pjåsketer, pjåski(g)er, klemig. Vg. (Skarab.).
PJÅSK, pjåska, pjåsker, s. pjasa.
PJÅSKA, s. pjyska.
PJÄDDA, f. senfärdigt fruntimmer. Pjädded,
adj. saktfärdig. Sk. (Vemm.).
PJÄKK, m. 1) löpare, tiggare; 2) hare. G.
Pjätt el. pjett, m. hare. Dls.,bhl. Fsv. piæker,
m. kringstrykare. ÖGL.
Härads-pjäkker, m, häradstiggare, som
stryker omkring i häradet. G. Fsv.
hæræþpiækker, m. id.
Pjäkkä, v. n. 1 gerna lägga sig i en sak.
”Han pjäkkar mä’et sóm en hare”. G.
Sokne-pjäkker, m. socknetiggare. G.
PJÄLLTA, s. palla 2.
PJÄLLTO, pjällter, s. palt.
PJÄLLTÄ, v. n. tigga och bedja. G. (F.).
PJÄLSTRÄ, v, n. 1 lägga bränsle under
kokande kärl. ”Pjälstra under grytan”. Bl. (Östra h.).
PJÄS, m. I) yngre person i föraktlig mening;
byting. ”Du ä mej just en vakker pjäs”. Allm.;
2) ”spela pjäs mä en”, narra, begabba. Sdm.
Jfr frans, piece.
PJÄSK (pl.-ar), m. varg. Sdm.
PJÄSKA 1, v. n. 1 slå smått. ”Pjäska på en”.
Vm. Jfr pjaska 1.
PJÄSKA 2, s. rand-pjäska.
PJÄSKE, s. pysk.
PJÄSKIG, s. pjasa.
PJÄTT 1, m. litet barn. ”Hon har fått en
pjätt”. ”Hon ä i pjätt”, d. ä hafvande. Ög.,sm.,hl.
Pjätta, v. n. 1 gå som ett litet barn,
småtrippa. ”Pjätta nu å gå! Se! hur han pjättar”.
Sm. S. fjätta.
PJÄTT 2, s. pjäkk, pjätta.
PJÄTTA, v. a. o. n. 1) slå tätt och lindrigt.
Vl.,vg.,sm.,hl.,sk.,bl. Pjatta, id. ”Pjatta å ro”,
ro med små, men täta årslag. Bhl.; pjäkka,
id. N. Hl.; 2) hugga (säd), så att den huggna
föres intill den qvarstående, då deremot vid
mäjning den afhuggna säden lägges på skår (i
slåttern). ”Pjätta ru”. Sk.,hl.; 3) fjärta, slå en
fjärt. Ög.,sm, Jfr plätta, som synes vara den
ursprungliga formen.
Pjätt, -en, m. l)lindrigt slag med handen;
2) natthugg; en lek. ”Leka pjätten”. Sk.,bl.;
3) fjärt. Sm.
PJÖS, pjösa, pjöse-kar, s. pysa.
PJÖVS, pjövsed, s. pus 1.
PLADA, s. plata.
PLADASKA, f. stor vid smutsklick. Allm.
Pladask, f. id.; 2) koruka. Vb.
PLADDEK-TASKA, f. en som pladdrar om
allting; sladdertaska. Hs.—ul. Nht.
plaudertasche, f. id.; ns. plätertaske (B. W. B. 3, 324);
nht. plaudern, v. n. prata, sladdra; ns. pladdern, id.
PLAFFETER, adj. tjock i ansigtet. Vg.
(Vartofta h.). Blaffeter, id. Vg. (Kåkinds h.).
PLAGG 1, m. o. n. 1 föluuge i andra eller
tredje året. ”Hvór ä mitt plagg”? Hl. (Värö,
Frillesås). D. d. plag, id.: nfris. plagg, ettårigt
föl (Outz. 251).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0534.html
