Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- PRÅ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej alltid) icke är fastsydd vid klädningen utan
knytes om lifvet under densamma. Vg. (Skarab.).
PRÅNG 1, f. ett ingärdadt ställe på betesmarken,
hvarest pigorna mjölka korna om sommaren.
Mjölk-prång, f. 2) ställning hvarpå yxor upphängas.
Sm. Jfr prang, prångel.
PRÅNG 2, n. ståt, prunk. Sm. (nästan föråldr.).
Holl. pronk, m.; nht. prunk, m. id.
Prånga, v. n. 1 ståta, yfvas, prunka, ”Han
prångar starkt”. Sm. D. prange; nht. prangen,
prunken; holl. pronken, id.
PRÅNGEL, m. tvångstol, hvari elaka hästar
inspärras för att skos. Hs. (Db.). Jfr prang,
prång 1.
PRÅNS, m. prånsa, f. barn som har ett lifligt
och raskt väsende och utseende. Hl. (Harplinge).
Jfr d. d. pranse, v. n. gå stolt som en modig
häst; knycka på nacken, gå stolt.
PRÅS, m. pråsa, f. dank, smalt ljus. Sk.,hl.
bl. Pråsa, f. Vg.; prausa, f. id. Sk. (Lugg.);
deraf piss-pråsa, f. Götal. Gl. sv. prås (Erik
XIV:s krön.); d. prås; nfris. praas (Outz. 254),
id.; jfr skr prush, att brinna; lt. prûna (i st. f.
prusna), f.
PRÅSSA, v. n. 1 skämta, gyckla. Hl. Fn.
brosa, v. n. småle. S. pórssa.
PRÄFFEL, m. stormodig och dum karl; skällsord.
Ög.
PRÄGEL, prägla-kórra, s. plägel.
PRÄKA, v. a. 1 1) predika. Allm. Präjka,
id. Sk. (Harj., Vemm.); 2) hålla långa tal, mest
gräliga. ”Å! stå inte der å präka”! Sm. (Vestbo).
D. præke, predika; n. preika; isl. prédika; e.
preach; nht. predigen; fr. precher, id.; af lt.
prædicare.
Präken, f. predikan. Sk.,hl.,bl.,sm.,g. Präka,
f. id. ”En kjönn präka”. Sk. D. præken;
n. preika, f.; fht. prediga; nht. predigt.
Präke stol, m. predikstol. Sk.,hl.
Präkning, f. predikan; deraf passjons-präkning,
f. S. Sk.
PRÄL, s. plägel.
PRÄNNTA, v. a. 1 trycka; om boktryckare.
Vl. (enl. Ihre). Holl. prenten; e. print, id.
Prännt, n. tryck. Ög.
Prännte-bär, n. bären af Ligustrum
vulgare; ett gammalt förgätet namn som i äldsta
tider brukades i Småland och andra landskaper
då af bären bereddes bläck.
PRÄSS∙OST, s. ost.
PRÖPP, pröppä, s. frätå.
PRÖSKA, s. pryska.
PTRO! utrop till oxar då de skola gå till
höger. Vg.
PUDA, pude-stópp, pude vår, s. puta 2.
PUDDING (pl.-ar), m. larven till spyflugan i
surt kött och ost. Sk.,hl. Pulling, m. id. Bl.
PUDÄR (ipf. pudrä), v. a. 1) eg. pudra; 2)
narra, bedraga. Vb. I andra munarter pudra.
PUFF, m. puff-mjöl, n. frömjöl af Lycopodium
clavatum. Ög. Puffel-ris, n.; puffel∙mjöl, n.
id. Puffel-ris, n. Lycopodium clavatum. Vg.
PUFFA, v. n. 1 hastigt förbrinna med ett
”puffande ljud”, såsom krut då en liten del antändes. Vg.
PUFFLA, v. a. 1 stöta, puffa. Vg.
PUGG (ipf.-ä), v. a. 1) slå in en plugg; 2)
drifva in något med möda och ansträngning, drifva
på; tvinga. Vb.
PUGGA el. pogga (pl.-ar), f. 1) groda: Bufo
vulgaris, Laur. Sk.,hl. ”Alldri så usel en
pugga, så vill hon en ann hugga”. Ordspr. Sk.
Tóssa, f. id. Sm.; 2) sugga. Hl. (Slättåkra);
3) litet klumpigt och smutsfärdigt fruntimmer.
Sk. (Ox.). D. d. pugge, groda; pogge (Bornh.);
ns. pogge, id.
Frö-pugga, f. groda: Rana. S. Sk.
Pogge-hatt (pl.-ar), m. hattsvamp i
allmänhet, i synnerhet Agaricus campestris. Sk.
Holl. padde-stoel, m. hattsvamp, champignon.
Poge-päling, m. grodunge innan han fått
fötter. Poggebäling, poggepärling, poggepairling,
puggepövling, puggapåvling, m. id. Sk.
Jfr päpling.
Pugga ägg el. puga ägg, n. Lycoperdon
Bovista. Sk. (N. Åsbo).
Pugge-mat, m. andmat: Lemna. Sk. D. d.
(Bornholm) poggemad.
Pugge-rókker, f. pl. Equisetum arvense.
Sk. Retzius, fl. oec. 1, 231.
Pugge-spy, n. grönt växtslem å stillastående
vatten: Enchelus pulvivectus m. fl. Sk.
D. paddespy.
Pugge-stomme el. pogge-stomme, n. litet
klumpigt och smutsfärdigt fruntimmer; skällsord.
Sk. (Ing.).
Pugge-urt, f. Leontodon Taraxacum. Sk.
Skrå pogga el. skrau-pogga, f. stor
padda: Rana bufo. Sk. (Lugg.). Skrade pogqe,
f. id. S. Sk.
PUK 1, m. knöl, något som står ut. Sm.,bl.
Fin. puka, knöl, buckla; böhm. pouk, m. knöl;
pukati, v. n. stå ut, skjuta fram; puceti, v. n.
svälla, skjuta fram; arm. phukh, svulst, blåsa.
Jfr pjuk 1.
Puken, ópp-puken, adj. svullen; stinn (af
väder). Kl. (Stranda), sm. Påken, adj. fet och
pussig (af fylle). Bl. Ordet är eg. p. p. af
ett förloradt verb puka, v. n. vara svullen,
knölig.
Pukig (n. puket), adj. knölig. Sm.
Puk-ryggig el. puk-rögget, adj. puckelryggig.
Sm.
PUK 2, adj. präktig, ståtlig. Endast i tales.
”Vara på puk el. pyk”, vara väl hyfsad och nätt.
Om en hyfsad karl säges ock: ”dä va spuken te
kar”. Vm. N. pyk, adj. prägtig, ståtlig; holl.
puik, förträfflig, utvald.
PUKA, v. a. 1 föra jord omkring rötterna på
kål, potäter m. m. Ul. Hypa, id. Sk.,bl.
Jfr puk 1.
PUKA-LÄR, s. puke 1.
PUKARE, m. pukslagare. Sm.,vg. (Kållands,
Vartofta, Kinds h.). Nht. pauker.
PUKE 1 (pl. pukar), m. 1) hin onde. ”Puken
tar dej. Dä va puken”! Svea-, Götal. Päuke,
id. G. Pukarne äro onda andar, hvilka nattetid
komma in genom gruvan (spiseln) för att qvälja
folk i sömnen eller suga blodet och kraften
utur dem. De deltaga i det gräsliga gästabud,
som hin onde under påsknätterna gör för
trollpackorna i Blåkulla eller Hekkenfjell och
uppträda öfverallt och under olika skepnad såsom
det ondas tjensteandar. (Jfr Hyltén-Cavallius,
Värend 1, 245); 2) en inbillad varelse, liknande
ett grått ullgarnsnystan; tros tillhöra någon elak
qvinna, som medelst puken, d. ä. hin onde,
drager mjölk och grädde från grannens kor. Jtl.;
3) hudafdragare, nattman. Häst puke, Dls.,vg.;
4) fogelskrämma. Uttalas puge. Sk. (N. Åsbo);
5) häftig utsot. Götal. Fsv. puke, m. djefvul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0541.html
