Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- PÄP ...
- R
- RA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PÄPLING, m. 1) liten gosse, skolgosse. G.,hs.
Pebling el. pevling, m. id. ”En liten påge-pebling.
Den pevlingen ä mied nimm. Skole-pevling”.
Sk.; 2) småväxt karl, pyssling. Hs. Fsv.
pæplinger, m, a) en ung man som ämnar att
blifva eller nyligen blifvit prest. ÖGL.; b)
skolgosse. S.F.S. 6, 93; fn. peplingr, a) ännu ej
invigd prest; b) pyssling; d. pebling, liten gosse,
skolgosse (föråldr.); fe. papa, prest; slav. pop, id.
Pevlinga-sång, m. sång af skolgossar vid
grafven. Sk. (Malmö); föråldr.
Påga-pebling, påga-pevling, s. påk 1.
PÄRA (pl.-rer), f. 1) päron; 2) potatis.
Jordpären el. jol-pärer, f. pl. jol-päron, n. id.
Mycket brukligt ord. Pär (pl.-än), f. id. Vb.
Fsv. pæra (pl. pæror el. pærer), f. päron. Läke
B. 6: 1; 55: 2. Svenske Harpestreng 5, 58;
isl. pera, f. päronträd; d. pære; nht. birne; lt.
pyrum.
Blåt-pärer, f. pl. qvinnobröst; skämtsamt
eller spefullt. Dl. (Elfd.).
Hórsa pära, s. hórs.
JoL-pära-kål, m. potatesfan. Ög.
Jord-päru-strunk, m. Dl. (Rättvik); päron rais, n.
Dl. (Elfd., Mora); pär-kål, m. Vb.
JoL-pärons-hakka, f. potatismos. Dl.
(Floda).
Pär-land, n. potatisland. Mp. Päron-land,
n. Fl. (Nl.).
Pär-raka, f. rensejärn för potatis. Bl.
PÄR-HIT-STAIN, m. den 22 februari (Petrus
cathedratus), hvilken anses såsom ”fysste
ladigsdagen” (första vårdagen) då dagsmedjan hettar
stenen lös ur isen. S. G.
PÄRK 1, m. ett slags bollspel. Pärk-spel, n. G.
PÄRK 2, m. torra furuspånor att lysa sig med. G.
PÄRK 3, s. park.
PÄRM, s. perm.
PÄRR, m. starrgräs (Carices), de finare arterna.
De allra gröfsta kallas bunk, m. G.
PÄRRA, v. n. 1 bry, reta. ”Han sóm pärrar
mä sin eigjin kälj, han val hāldi för ilak, men
han sóm pärrar mä en anderas, kan sóm gjävast
få heit vänli å gimäin, alldeiles óm he je en
herr”. Fl. (Qv.).
PÄRRA el pörre (pl. perre, def. perran), f.
får; lockelseord. Jtl.,mp.,hs. (Bj., Ljusdal).
PÄRSA, v. a. o. n. 1 1) pressa; 2) med strykjärn
utjämna sömmarne på ett plagg; 3) trycka,
besvära. Allm.; 4) slita ondt, anstränga sig,
sträfva. Vb.—hs. Pärs (ipf. o. sup. pärsa), v.
n. anstränga sig. ”Pärs mot vädre”, gå emot
blåsten. Fl. (Öb.). Fn. pressa; nfris., d. perse,
pressa; e. press: frans. presser: lt. pressare.
Pärs, m. 1) (skräddares) pressjärn. Pärsjan,
n. G.; pärse-järn, n. Sk.; 2) tryckbom,
hvarmed hjulet i en väderqvarn stannas. Sk.,
hl.; 3) tungt, hårdt arbete, ansträngning;
betryck, svårighet. ”Dä ä en hård pärs ja bar
å dras mä”. Allm. Fsv. press; deraf winn pers.
PÄRS-MÄSS-GRÄS, n. Spiræa ulmaria. Vb
(Ume).
PÄRS MÄSS-TUPPOR, f. pl. Chrysanthenum
leucanthemum. Dl. (Lima). Livå-däa (eg.
lefvadö), f. Dl. (Elfd.); krag tuppor, f. pl. Dl. (Särna).
PÄRT, m. häst S. G. Nht. pferd; ns. peerd,
m. & n. (B. W. B. 3, 307); holl. paard, n. id.;
isl. perta, f. märr. Jfr fht. parafrid, parfrit, m.
häst (Graff 3, 347).
PÄRTEN, s. pårtas.
PÄSA, s. pysa.
PÄSING, s. paj.
PÄUKE, päuk-hagre, -smöjr, -spytt, s. puke 1.
PÄUST-FULL, adj. andfådd. G.
PÄSTE-NAKKA, f. palsternacka: Pastinaca
sativa. S. Sk. Nht. pastinake, f.; holl. pastinak, f.
PÖJPA, s. pipa.
PÖJTA, s. påjtä.
PÖKKEN, adj. 1) sticken, snarsticken. Vg.,sm.
Pökk-mökken, id. Sm.; 2) näsvis, högfärdig. Vg.
Pök, id. Sm.
PÖL, m. (såsom i riksspr.) liten samling på
marken af orent stillastående vatten. Deraf pöla,
v. a. 1 orena, nedsmutsa. Sm.; pöl våt, adj.
genomblöt. Sk.,bl. Fn. pollr m.; holl. poel, m.
pöl; nht. pfuhl, m.; ns. pool, fe. pôl; e. pool,
id; jfr lt. pal-us, träsk.
Pöl-vass. m. Sparganium erectum. Ög.
(Vadstena, enl. Liljeblads sv. fl.).
PÖLA 1, v. n. 1 göra sig till, vilja vara för
mer än sina kamrater, äflas att vara
ögontjenare. Vg. (Elfsb.).
PÖLA 2, v. n. 1 brinna täppt och trögt; t. ex.
om en tät massa af spånor, sur ved o. d. Ög.,
sm. Samma ord som pyra.
PÖLA 3, s. pöl.
PÖLE, m. skällsord till karl. Sk. (Vemm., Ing.).
PÖL-VASS, s. pöl.
PÖLS, pöllsa, pöllse-fedt, -horn, -pinn, -skinn,
-snakk, -spa, -ända, s. pyllsa.
PÖL-TÄKK el. pöjl-täkk, n. ett af ylle och
linne med upphöjda rutor väft slädtäcke. Fl. (Qv.).
PÖNTÅ, f. öppet träkärl, mindre än en så.
Sil-pöntå, f. Fl. (GK., NK., P.)
PÖREN, adj. trasig, slarfvig. Nb. (Röneå).
Pöra, adj. id. Nb. (Cal.).
PÖRTAS, pörten, s. pårtas.
PÖS, pösa, pöse, pöse-kólv, -munk, -pinne,
pösig, s. pysa.
PÖTT, s. putte.
PÖTTA, pötte-stång, s. putta 1.
Q. se K.
R.
RA 1, f. rå-egg på eggjärn. G. Fn hrái,
m. cruditas.
RA 2, m. kropp. ”Ja ska ansa raen på dej”!
jag skall smörja din lekamen, piska upp dig.
S. Sk. Jfr radä, som troligen är samma ord.
RAAN, s. rån 2.
RABBA l, f. kålrot, hvit rofva. Sk.,hl.,bl. m.fl.
N. rabba; fht. raba; swz. räbe; lt. rapa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 24 20:47:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0548.html
