Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RED ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reþa, redha;</i> fh. reiđa; n. reide, reia; d. rede;
holl. reeden; ns. reden; moes. raidjan, anordna.
Bo-förs-reda, f. särskild högtidsanrättning
på den dag, då man flyttar till fäbodarne. Ö. Dl.
Bo·reda, f. husgeråd, bohag. Bo rede,
bo-raje, n. id. Sm. Jfr rede.
Hvilo reda, s. hvila sej.
Munn-rea, f. förmåga att uttrycka sig; i
tadlande mening. Vg. (Skarab.). Jfr tal-rea.
O-rea, v. a. 2 ställa i oordning. Sm.
Rea, adj. färdig. "Ja ä allt rea". Sm.
Fsv. reþa; d. rede.
Re-bom, m. bom på väf, kring hvilken
tyget upprullas. Vg. Framm ree, m. id. Sk.
Redare, reare, m. en som reder.
Skinn·reare, m. garfvare. Sm.
Redden, i redden, adv. i godt stånd, i
tillredning. "Sän ä godt i redden", säden ser
lofvande ut, är godt kommen i växten. Sk.,hl.
D. i rede,
Rede, n. 1) redskap; körredskap eller del
deraf; hórs-ree, n. seldon och skaklar för en
eller flera hästar. Öl.,kl. Kör-rede el,
kör-red, åkdon, släde eller kärra; åk-rede, åk rej
el. åk-räj, n. seltyg. Vb. Röje, n. redskap,
verktyg. Bl. Ree, n. a) redskap hvarmed
kreaturen fastbindas vid vägg i båsen eller
hundar hållas i band. Band-re, ko·, get-ree, n.
Hs. (Db.); räj, n. id. Vb. Klava·re, n. id.
Nb. (Lule); b) fordon. "Sätt märra i reet"!
"Hästen har alldri va’tt i ree", om (n ung
otämd häst, som aldrig dragit. Ög.,vg.; 2)
en viss tid, till hvilken man bör vara i
ordning eller tillreds. Kyrk-, kväll-, sänge·rede, n.
Hs. Fsv. reþe, n. redskap. VGL.; raiþi, n.
GL.; fn. reiđi, m. & n.; n. reide, m. id. Jfr
pisse-ree.
Redeli(g), adj. redig, vid sans (som har
sina sinnen i ordning). "Hon ä mied sjug,
men liaväl redeli". Sk. (Ox.). Ns. redelik,
förnuftig (B. W. B. 3, 462).
Redigt, adv. dugtigt, bra. "Gråt redigt!
Han grälade omenskligt redigt". Kl.
<sc>Redsel</sc,> ressel el. resel, f, 1) reda, ordning,
besked. "Dä ä ej redsel mä hva du gör." Sm.,
kl.,kl.,ög.,vg.,nk.; 2) kännedom. "Ta resel
på", taga kännedom om. "Ha resel um", hafva
reda på. Nk.
Re·dej, f. red deja; matlagerska,
tillrederska vid bröllop och gästabud. Vb. N.
reid-deia, f. uppasserska.
Red-simme el. <i>re-simme</i,> m. 1) en snodd,
hvarigenom passmorna i en garnhärfva hällas
rediga; 2) fig. en menniska, som eger den
gåfvan att hålla ordning och reda i egen och
andras saker; mycket duglig och skicklig
menniska. "Bland alla ä han resimmen te dä
arbetet. Han ä resimmen bland dem". Sm.,
kl. S. simme 2.
Re·halig, adj. redbar, pålitlig. "R. karl". Sm.
Rej, adv. redbar. Fl. Reiđu, id. Dl. Fsv.
reþo, rede, Alex. M.
Rejdo, i rejdo, adv. i ordning, i fullgodt
skick. "Middagen ä i rejdo. Hä ä allt
pålassadt i full rejdo". Fl. (Nl.).
Re·kar(l), m. karl som går förut och gör
vägen i ordning, rödjer väg när man kör
stockar eller ved ur skogen. Sm.,kl. (Tjust).
Rening, f. 1) förning, tillredning af
matvaror, som medföras af hustrur, bjudna på
gästabud. Ög.,sm.; 2) beredning. "Han har skinn
te rening". Sm.
Ressla 1. v. a. 1 afreda kokmat med ister
eller flott. Sm.
Ressla 2, f. 1) ister på tarmarne. Rajsla,
f. id. Hl.; 2) hackadt ister m. m. hvarmed
kålen afredes samt göres fet och smaklig.
Sm. (Vestbo).
Skakel rede, n. ett körredskap som
brukas vid landtmanna-arbete och körslor. Fl. (Ingo).
Skvaller·rede, n. sqvalleraktigt
fruntimmer. Fl. (Ingo).
Slamms·rede, n. slamsigt fruntimmer. Fl.
Ut-rea el. ut-raja, v. a. 2 utreda. Sm.
Ut-re sej, reda sig, taga sig fram. "Ja vet
alldri hur en ska utre sej, når halmen tar
slut". Nk.
Rajdar·ägg, n. ägg som qvarlemnas i boet,
på det hönsen skola värpa på samma ställe.
Red·ägg, n. id. Ög.
Rea, v. a. 1 upplyfta, framskjuta med en
kort häfstång. "Rea hit sylla"! Ög. (Ydre).
Regalt, adv. rakt fram, direkte. "Han
kóm regalt te mej från sta’n". Sk.
RegjoLsam, adj. bullersam, stormaktig. Hs.
Gofar-regn, gobonda·regn, ása-regn, n.
sommarregn, som Thor tros gifva. Sm.
Regnal, adj. regnig. Vl. Fsv. regnol,
id. Jfr Rdq. 2, 402.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
