Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RIN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Roning, f. öppet ställe på isen (der vattnet
rinner fram). Kl.
Ronn, n. skada på ett tak, hvarigenom
dropp uppstår. Vm. (Fellingsbro).
Runnil, m. rännil. Vg. (Mark). Rône, m.
id. Vg. (Skarab.). Moes. runs, m. ῤύσις,
δρόμος; garunjo, f. πλημμύρα; kärnt. runse,
f. liten bäck (Lexer, 211); fht. runs, m. a.;
d. d. rund, bäck, rännil.
Råne, m. takdropp i ett rum; ställe der det
rinner. Sm.
Ränna (râuna) m. samling af buskar (som
skola brännas). Hs. (Bj,). Fn. runnr, m.
buskar; rune, runn, rånn, m. en samling af små
träd; runn, m. buske.
Ränna (ipf. rann el. rännde, konj. runne, sup.
runnit, runnet el. rändt), v. n. o. a. 1) löpa,
springa. Allm. Ränn (ipf. rännd el. rännä,
sup. rännt), id. Vb. "Ränna i bänn", vara
löpsk; om hundar och räfvar. Sk. (N. Åsbo).
Jfr bänn; 2) löpa med sqvaller. "Nu fekk du
å ränna mä". Svea-, Götal.; 3) åka med
kälke utfor en backe, som ock derföre kallas
ränn-bakk, m. kälkbaeke. (Norska rennebakkje,
m. id.). "Rann en bakk". Vb. Rinn, id.
Nb. (Lule, Ö. Cal.). "Ränna kälke", åka på
kälke. Hs.; 4) färdas på skidor. "Han rännd
8 mila på dagen", han färdades (nämnl. på
skidben) 8 mil på dagen; 5) färdas utför
forsar på en båt. "Ränn en fórs". Vb.; 6)
glida på is, skrilla, halka. "Wið rännum å
skrikkskum". Dl. (Elfd., Våmh.); 7) flyta, rinna,
"Vannet ränner i rännestenen". Sk. (Onsjö).
"Der ränner me’ed vann me’n möllaren sóver".
Ordspr. Sk. (Harjager); 8) hastigt tillfrysa;
om sjö. "Sjön ränner. Sjön rännde i går. Sjön
rännde på en enda natt". Vl.,ul.,sm.; 9)
krypa, kräla och röra sig sakta i kroppen och
blodet. "Dä ränner i kroppen". Vg.; 10) vara
brunstig; om so, bagge. Vg. (Skaraborgs l.);
11) löpna. "Mjölken ränner". Ul.; 12) låta
rinna, sila, hälla ut; afskumma grädden från
mjölk. "Ränn mjólka", sila mjölken, d. ä.
skilja grädden derifrån, hvilket sker sålunda att
man låter mjölken rinna ifrån tråget (bunken)
genom eller under en visp, som hindrar
grädden att medfölja. Den sålunda frånsilade
mjölken kallas ränn-mjölk, ränn-mjólk el. blåmjölk,
och hvad som stadnar på bottnen och
bräddarne af träget, sedan grädden afhällts i
kernan, kallas råm-tråg, n. som vanligen blifver
barnens lott. Vb.,hs.,dl. (Fn. renna mjólk,
hälla mjölken ut af mjölkbyttan sålunda att
grädden blir qvar); 12) rensa (ärter). "Ränna
ärter", rensa ärter, låta dem löpa genom ett
såll. Dl. (Elfd.), hs.; 14) varpa (en väf).
"Ränna en wäv". Dl., gstr. (D, rende, id.).
Hóg-ränna, s. hug.
ópp-ränna, f. garn som är uppnystadt af
varp. Sm.
ópp·ränning, f. källa, kallkälla. Sdm.,nk.
En gräfd brunn kallas källa, f.; brunn, m.
naturlig och konstgjord vattendam. Nk.
Rannta, v. n. 1 1) ränna omkring hit och
dit i husen eller gårdarne; onyttigt springa
omkring. "Han springer å ranntar i bygden".
Allm.; 2) springa omkring med sqvaller,
sqvallra, Ul.,sdm.,nk.
Ko-rannta, v. n. 1 ystert springa omkring
såsom kalfvar. Ul.
Rannta, f. 1) liten liflig flicka, Sm.; 2)
rännerska, qvinna (flicka) som sällan håller sig
hemma utan ränner ute och bort; 3)
sqvaller-bytta. "Um dä vore en rikti kär, å inte
tókkna ranntä". Spring-rannta, f. id. Svea-, Götal.
Rannter, m. man som löper med sqvaller;
föga karlavulen man. Nk.
Rann-ölj, f. det första spåret eller den väg
som bildas vid skidlöpning eller kälkåkning. Vb.
Ränderska, f. lättfärdig qvinna. Åland
(Kökar).
Ränn el. rännane, n. spring. Allra.
Ränning, f. ränneri, n. id. Sm.
Ränna el. ränne, f. 1) eg. (såsom i riksspr.)
ränna, takränna; 2) rännesten. S. Sk. Fn.
renna, f. ränna, kanal; ns. ronne, runne, f. a)
ränna, takränna; b) rännesten. (B. W. B. 3, 524).
Rännan, f. def. utsot. Ul.
Rännare, m. en som löper omkring;
springare. "Dä ä en farli rännare sóm kommer så
ofta". Sm.,bl.,vg. Fn. rennari.
Rännare-kärring, f. sladderkärring som
löper med sqvaller. Ög.,sm,,vg.
Rännas, v. d. vara löpsk, brunstig; om får. Vg.
Rännde, nät rännde, n. flera nät
sammanstälda i sjön. Sdm.
Ränn-byns-kar(l), m. friare: karl som i
friareärendeu löper omkring i byen. Hs, (Jerfsö).
Ränne-dörg, f. ett slags fisksnöre med krok.
Bhl. S. dórg.
Ränne-dra(g), n. ögla af trä eller järn på
ett rep att låta andra ändan löpa deri vid
bindning. Räjb·kläpp, m. id. Sk. (N. Åsbo).
Ränne·fólj, m.? en som kringlöper med
sladder. Ög. (Ydre).
Ränne-fój, n. ett stycke väg, särdeles så
långt man reser innan man rastar eller byter
om hästar; en resa af 2 eller 3 mil. "Ett
ränne-fój". Vg. (Skarab.).
Ränne-here, m. springpojke. Sk.,bl.
Ränne-källtring, m. kringstrykande
kältring. S. Sk.
Ränne-maska, f. sladderkärring som
springer omkring med sladder. Sladder maska, f.
id. Sk. D. rendekiærling.
Ränne·skita, f. stark utsot. Allm.
Ränn-sjuka, f. rännet, n. def. stark utsot hos folk
eller kreatur. Vg. N. renne-skita.
Ränne-spole (pl.-lar), m. vävsköttel. Sm.
Ränne·tynne, n. 1) pojke som hjelper till
att vakta fåren. Sk. (Villands h.) bl. (Bräkne
h.); 2) springpojke. Bl. (Östra h.). S. tjönne.
Ränne-vind, m. skärkrona; ett par varpor.
N. G. Upprännings-stol, f. id. S. G. ,
Ränn-fännika el. ränn-fänika, f. l) yr,
bråksam flicka; yrhätta, som springer omkring
Vm.,sdm.; 2) ko som springer i skogen och
gerna vill löpa förr än de andra. Sdm.
Ränn-häLan, pl. def. varpa, hvarpå garnet
till en väf varpas. Hs. (Bj., Ljusdal). I andra
munarter ränne-trä, rännträ, n. Gstr.—sm.
S. häl.
Ränn-hälta, f. i hast påkommet
haltande. Vb.
Ränn-mjölk, f. 1) skummad mjölk, som
blifvit rännd och sålunda fri från grädde. Vb.hs.
Ränn-mjók, f. id. Dl.; 2) löpnad mjölk. Ul.
N. renne-mjølk, f. skummad mjölk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
