Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RIT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rit-gåL, m. en gärdesgård, då gärdslet
står mycket upprätt, nästan lodrätt. Fl. (Nl.).
Ritare, m, den som med ett spetsadt läkte
sönderskär eller sönderdelar den på marken
utbredda mjuka klapp-tórven. Sk. (Vemm.).
Fn. ritari, m. skrifvare.
Rit-mått, n. ett redskap att göra bräder
jämnbreda. Fl. (NK.). Ri-mått, n. id. Fl. (GK.).
Rit·stikka, f. stryksticka (till elddon). "Ta
jon je ritstikk"! Dl. (Mora).
Klå·riva (ipf.-rev), v. a. hänga (säd) på
störar till torkning. Bl. (Gemshögs s:n). Af
klå, f. stör. Jfr. sid. 331.
Rev, n. rifvande; stark efterfrågan. "Der
va så’nnt rev i da ätte sill. Dä ä ett farligt
rev òm den flikkan"; 2) bukref. Allm.; deraf
buller-rev, bälgs·rev, n. kolik. Sm. Fsv. rif,
rifvande; n. riv.
Reva, f. redkam. Kl.
Rev-köp, n. köp som rifves upp; handel
som återgår. Ög.
Rev-sten, m. grof slipsten, på hvilken yxor
m. m. grofslipas. Vb.
Rimmäna, f. remna, spricka. Ö. Dl. Rimnå,
f. id. Fl. (Ingo). Deraf rämmän (ipf. rämna),
v. n. 1) remna, spricka sönder; 2) smälta.
"Smörä rämnä i solskenä. Snön rämnä". Vb.
Fsv. rifna, f. remna. S.S. 1, 280; fn. rifna;
n. rivna; d. revne, id. Af fsv., fn. rifna, v, n.
remna, gå sönder.
Riv, rivande, adj. rask driftig, flitig, hurtig i
arbete. Hs. Rivande, rivanne el. rivannes, id.
Allm. I fsv. betyder rifvande el. rivande,
rofgirig , glupande. Sv. Pr. K. f. 74 v. Cod.
A. 27, f. 232; river el. rivar, sträng,
öfverdrifven. VGL.
Riva 1, f. 1) räfsa med trätänder. Allm.
Räjvä, f. G.; 2) harf. Vg.,ög.,hj.; 3)
Geranium robertianum. Orma-rivor, f. pl. id. Sm.
(Femsjö); 4) Asperugo. Sk. Fsv. riva, f.
räfsa. VGL.; fn. hrifa; n. riva; d. rive.
Riva 2, f. näfverskäppa, liten låda af näfver.
Hs. (Db.,Bj.). Ryva, näver-ryva, f. Mp.,åm.;
ryv, f. Vb.; råiv (pl.-ur), f. Dl. (Elfd.);
ryver (def. ryvra), röver (def. rövra), f. id.
Jtl.; deraf bek-riva, f. näfverlåda till förvarande
af beck. Sm.; bär-riva, f. näfverlåda för
insamling af bär. Fl. (Nl.). Fin. roweh,
näfverskäppa.
Riva 3, f. skåra, rispa, skråma; streck på
en kävel el. vägg, såsom ett minnestecken då
man uppskrifver något. Vg. (Kåkinds h.).
Deraf berg·riva, f. bergskrefva. Sm. Fn. rifa,
f. remna, spricka.
Rivane, n. coitus. Ög. (Ydre).
Rive-hoed, n. tvärträet i en räfsa der
pinnarne sitta. Sk. D. rivehoed; n. rivehovu.
Rive-järn, n. 1) (såsom i riksspr.)
verktyg af bleck, hvarpå socker, skorpor m. m.
finrifvas; 2) elak qvinna. Sdm.
Rive-naver, m. fin näfver som begagnas
till att borra hål för riftinnar. Vg. (Kåkinds h.).
Rive-stikka, f. stryksticka. Bl. Jfr
ritstikka, raspe·stikka.
Rive-tänn, m. pinne på hufvudet af en
räfsa. S. Sk. D. rivetand.
Riv-uk, n. räfshufvud; det något krökta trä,
som sitter tvärs för ändan af rifskaftet och
hvari rifpinnarne äro fastsatta. Nk.
Ur-rev, n. tobaks-aska. Sm. Jfr pip-rens,
ur-pill.
Fjelle-rup, f. fjellripa: Lagopus alpina. Vb,
Rjåpp-fjäder, f. ripfjäder. Dl. N.
rjupe-fjør; d. rypeffäder.
Rjåpp-kall, m. riphanne. Dl. (Elfd.).
Rip-kall, m. id. Hj. Fn. rjûp·karri (Hald.);
rjúp-keri, id. (Egils.).
Rjåpp-skytt, m. ripakytt. Dl. N.
rjupe-skyttar.
Rjåpp-stek, f. ripstek. Dl. N. rjupesteik:
d. rypesteg.
Rup-ris, n. dvärgbjörk: Betula nana. Vb.
(Skellefte). Fredags-ris, n. Vb. (Ume);
kling-ris, n. Vb. (enl. Linné); vivang, f. Nk.,vl.;
fredagsbjörk, f. id. Sm.
Ror-kullting, m. rorkult, rorpinne. Sdm.
Rol-kullt, m. id. Ul.
Dans-ro, f. dansnöje. "Kóm, gå vi på
dans-roa"! Kl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
