549 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RÅN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gallt, Fl. (Nerpes i Öb.). Fsv, runi, m.
fargalt. ÖGL. VGL. SML. Cod. A. 49, f. 192
v.; fn. runi; n. råne, id.; schwab. ran, m.
vädur (Schmid, 424). Jfr orne, som troligen
är samma ord.

Rånna-gaLn, adj. brunstig; om suggor. Nk.

Rånnsk adj brunstig, parningslysten; om
suggor. Sm.,kl. Ronskr, id. Nk. Rönnsk,
el. rönsk, adj. 1) brunstig: a) om suggor. Dl.
(Ohre, Malung), nl. (Simtuna), sdm. (Dalarö).
Runsk, adj. id. Vm.,ul. (Värmdö); b) om
baggar. Sdm.; c) om hingstar. "Rönnsk häst".
Ul.; 2) kättjefull, kåt; om qvinnor. Dl.
(Ohre); deraf manfólka-ronskr adj. lösaktig,
lidcrlig. Nk. D. d. ronsk, brunstig; om
vädur; runsk, ronsk, kättjofull, kåt; jfr fn. roni,
m. beskälare. S. E. 2, 487, 571; reyni, m.
id. Kormak, 20, 1; flit. reinjo, m. id. S. vrensk.

Rånnta-vill, adj. brunstig; om suggor. Nk.

RÅN 2, råån el. raan (ipf. o. sup.-ä), v. n.
draga till sig fuktighet ur luften, blifva fuktig,
rå; om bröd, halm, hö, ved, trävirke m. m.,
som förut torrt, blifvit af dagg eller regn
fuktigt. "Jola hå rånä ätt regnän", jorden har
blifvit fuktig efter regnet. N. Vb. Råån, id. Fl.
(Öb.). N. råna. Af sv. rå, fuktig.

Natt-rånne, m. dagg. V. Dl.

Rånnä el. rånä, m. fuktighet, dagg. Vb.

Rånig, adj. fuktig, däfven. Sdm. (Södertörn).

RÅNA v. n. 1 gå smått omkring och syssla
utan drift. S. Sk. (Ox.).

RÅNA, råna-gallt, råna-gummse, råna-okse,
rån-bókk, råne, rånna-galn, rånnsk, rånnta-vill,
rånnte, s. rån 1.

RÅNE el. rönne, m. 1) flat vagnsbotten af
smala bräder eller läkten, som skjuter utöfver
hjulen; begagnas att derpå köra hö, säd, torf
m. m. Hl.; 2) en släde för hökörsel under
vintern. Bl. (Lister). Röne, m. häckar eller korg
till en höstvagn. Sk. (Bjäre); rönna, m. flat
vagnshäck. Sk. (N. Åsbo). Jfr ränne 1.

Hösta-röne, m. en höstvagn med flatt
liggande häckar. Sk. (N. Åsbo).

Rönna-sula el. röna-sula, f. det trästycke
som uppbär eller stöder rönnen och med ena
ändan är fästad deri och med den andra uti
axelns ytterkant. Sk.,hl. Ns. runge, de uti
hjulaxlarne fästade käppar, hvarpå häcken
stödes (Dähnert); bay. wagenrunge. Jfr sula 1.

Rönne-bord, n. två breda trän på rönnen.
Sk. (Bjäre, N. Åsbo).

RÅNG 1 (pl.-är), n. oklufvet gärdsle;
afhuggen och qvistad lång och smal trädstam. Dl.
(Elfd.). Rång (pl. ränger), stång, oklufvet
gärdsle. Vg. (Vadsbo). Kärnt. rangge, m. &
f. stång (Lexer, 204). Jfr rå 1.

RångLa 1, f. lång stång, långt skid. Vg.
(Elfsb.). Ränga, rängla, f. Vg.; rängla, f. id. Bhl.

RångLa 2, v. a. 1 med långa skid för
tillfället inhägna (en betesmark eller liten äng).
"Rångla in". Vg.,g.

Ränga (ipf, rängde) v. a. 1) gärda, lägga
gärdsle på. Äfven ränga på; 2) göra en gles
inhägnad, som endast är afsedd att utestänga
hästar och nötkreatur. Vg. (Vadsbo).

Ränge, n. gles inhägnad. Ett ränge är 2
eller högst 3 gärdslen högt och stafverparen
stå så långt ifrån hvarandra som gärdslorna
äro långa. Vg. (Vadsbo). Rängle, n. Vg.
(Vartofta); rångle, n. id. Vg. (Elféb.). I
några vestgöta munarter säges rångling,
ränne-gärds-gård, m. id.

RängLa, v. a. 1 1) göra en gles inhägnad;
2) göra något glest. "Rängla upp’et så dä
hänglar", blir hjelpligt; 3) med smala stänger
tillstänga en öppning på en gärdesgård. Vg.

RÅNG 2, adj. afvig. Jtl. Fn. rángr; n. rang.

Rång-sinnt. adj. vrångsinnt. Jtl.

Rång·söLes, adv. mot solens gång. Jtl.
Fn. rangsælis; n. rangsöles.

RÅNGLA 1, v. n. 1 rossla. "Dä rånglar i
halsen". S. Sk.

RÅNGLA 2, s. rangla 3.

RÅNGLA, rångling, s. rång 1.

RÅNING, s. ryda (rot).

RÄNNA, s. rinna.

RÅNNIG, s. rand.

RÅNNI-BJERK, f. masurbjörk. Skäri-bjerk
(nttal. stjäri-bjerk), id. Fl. (Qv.).

RÅPA, s. räpa 1.

RÅS 1, f. 1) kärr; sumpigt ställe inom en för
öfrigt fast och torr mark. hvarest vattnet rinner
fram. Vg.,hl.,sm. (I Vg. heter pluralis räser,
def. räsra); 2) lång, ej djup dal, vår och höst af
vatten öfversvämmad. Vg.; 3) öppen
vattenstrimma i en tillfrusen å eller sjö. Hl. Rås, n.
litet vattenstånd. Ög. (Ydre). Fsv. ras, f. lopp
(deraf vatn-ras); fn. rás, f. id.; n. rås, f. a)
lopp, gång; b) öppet vatten i midten af en flod,
som eljest är tillfrusen; d. d. råse el. rase, små
vattendrag i en torfmossc; fe. ræs, m. lopp; ström.

Blo·rås, n. utrunnen, halfstelnad blod. Ög.
(Ydre).

Råsig, adj som har öppen vattenstrimma;
om en tillfrusen å eller sjö. Hl.

RÅS 2, m. 1) rad. S. Sk.; 2) jordlager,
sammanhopning af jordart. "En rås lera. En tjókk
rås mergel". Hl. Jfr härledningen vid rås 1.

Fruntimmers-rås, m. fruntimmersrad i
kyrkan; de bänkar i kyrkan der fruntimren
sitta. S. Sk.

Panntóffla·rås, m. rad eller fåra af
potäter växande på åkern. S. Sk.

To-råsa·korn, n. tvåradigt korn. S. Sk.

RÅS 3, f. "Gå på rås", en på vissa orter
antagen sed hos drängarne att högtidsmorgnarne
besöka hvarandra för att supa. Sk. Jfr
härledningen vid rås 1.

RÅSK, råsku, s. rask 2.

RÅSKEL, adj. ej rätvinklig. Hs. (Db.).

RÅ-SLAG, s. sla.

RÅSSLA, v. n. 1 småhosta. Svea-, Götal.

Råsslig, adj. full af slem i bröst och hals;
småhostande. Svea-, Götal.

RÅSTE, s. róste.

RÅT 1, n. var, varbildning i sår. Sm.,hl.,bl.
Rådd, rådde, m. Sk. N. rot; d. råd, id.; fn.
rot, n. ruttenhet, förruttnelse. Jfr roti.

Rådd-yed, adj. som har var i ögonen. Sk.

Råtig, adj. full med var. Sm.

RÅTTE-FNAS, n. skal efter säd, som råttor
sönderskurit; råttfrat. Sm.

RÅTT·GILLRA, f. råttfälla. Hs. (Db.). Jfr rötta.

RÅVA, f. hinna, som bildas på skedmat då
han kallnar. Vg.

RÅVLA, s. ruv.

RÅ·VULEN, s. varda.

RÄ, s. ry 3.

RÄBBA, s. räv.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0579.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 549 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|