Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sann-salig, adj. vemodig, melankolisk,
allvarlig, betänksam. Sm
Sann-spår, adj. som spår sannt. Vg.
(Skarab). Fn. sannspár, id. Jfr spår.
Sann tölu, adj. som talar sanning;
sannfärdig. ”Du slabbär no na, men int jär du
sanntölu”, du pratar nog något, men inte är du
sannfärdig. Vb.,nb. Fn. sanntalađr.
SANSA, v. n. 1 vara vid sans, veta till sig.
”Ja kan hvarken ansa eller sansa”. Sk. (Ox.).
Sansä, id.; 2) komma i håg. G. N. sansa; d.
sandse.
SAPERMENT, sapperment el. sappertement,
interj., vasserratre; nå, ja må säga. Sm.
Sapperment, saprament, Vg.; sapperlutt, id. Sk. (Vedby,
Ankarlöf i N. Åsbo h.). Nyare.ord. lt.
sapertement; nht. dial. (Nassau) sapperment,
sapperlot (Kehrein 1, 336); kärnt. schlapprament,
sappralott (Lexer. 211); fr. saperlot; swz.
sackërlot (Staldër 2, 297); jfr lt. sacra lotio.
SAR el. sår, adj. smärtsam; som värker. ”Ig
ar sårt i ogum”, jag har ondt i ögonen. Dl. Sår,
adj. 1) sårig, sårad; försedd med sår, eg. blott på
ytan. ”Ja ä så sår på benet”. Allm.; 2)
smärtsam. ”Dä gör sårt”, det gör ondt, förorsakar
smärta. Ordet brukas ej blott om sårnader, utan
äfven om annan värk i leder m. m. En af gikt
styfnad led ”gör el. tar sårt”, då han röres; en
af lungsot lidande klagar att det ”gör sårt i
bröstet”; 3) sjuk, ömtålig. Fl. (Öb.). Fsv. sar,
a) sårad. VGL. ÖGL. SML.; b) ömtålig. Hel.
Birg. Upp. 1, 104; c) svår. Sv. Pr. K. f. 60:
”sarasta værk i sinom likama”. Sv. Pr. L. XX,
s. 48. Cod. A. 27, f. 200 v.: ”thænkiande huru
sara værkia ok pinor som han tholde a korseno”;
d) sträng. Kg. St. 3, 51; fn. sárr, a) eg. som
har sår, sårad; b) smärtsam, bitter; d. sår, sårig,
sårad ; fht. sêr, smärtsam; fe. sâr, tung, svår; e.
sore, sår, öm; häftig, våldsam; ns. seer,
smärtsam; sårad. Jfr moes. sair, n. smärta.
Såra, adv. särdeles, högligen. ”Ja ved‘et
inte så såra grannt”. Hl. Sorja, 1) adv. id.
”Dä va sorja illa, lessamt; sorja tråkig
menska”; 2) adj. utomordentlig i något, som ej är
prisvärdt. ”Dä va en sorja stut, sóm en ente
kan få in”. Vg. (Vadsbo). Fsv. sara, saræ,
adv. a) bitterligen, svårligen. S.S. 2, 267;
b) högligen, mycket. Iwan, 776. S.S. 2, 283;
d. sâre, högligen; fe. sâre; e. sore; nht. sehr.
Sår-fött, adj. ömfotad. Dl. N. sårføtt;
isl. sarfættr.
Sår händt, adj. som fått sår på händerna. Vb.
Sårke, m. sår, sårskorpa, sårnad i hufvudet
på barn; klåda. Vg.,dls.,vl. Fsv. saröki el.
saröke, m. sår, smärta. SML. S.S. 1, 180;
”opfyllis mz blanadh oc rifvom ok osighelikom
wærk oc sarøka”; 1. c. 1, 185: ”nu opnyas
sarin oc værkin vidher at klædhin rykkias bort
som skorpnadh varo vidher sarøkan”. Sv. Pr.
K. f. 66; ”mz cristi blanadh oc saröka ærom vi
heladhe”. Sv. Pr. L. XX, s. 217. S.F.S. 2, 1
b. Horol. f. 19 v. Kg. St. 4. 21; fn.
sársauki, sárauki, n. sår; n. sårsaukje, m.
utslag, blemmor; sårkje, m. id.; fd. sarøke
(Harpestr.).
Sår-läka (pl. -kor), f. Sanicula europæa.
Svea-, Götal.
Sår-plita (pl. -tor), f. rufva på en
blemma. Sm.
Sår-tändtm adj. ömtändt; egentl, genom att
hafva ätit något surt. Vb. Sår tanna, adj.
id. Fl.(Nl.). N. sårtent.
Sär·ögd, adj. klenögd. Dl.
SARAST, m. värja; hirschsvängare. Sm. (enl.
L—n). Sarast, m. gammal råstig värja. Vg.
(enl. Hof, 244). Ordet nu troligen foråldr.
SARDE, s. sall.
SAREN, m. def. djefvulen, satan. ”Dä va en
sarens påg”. S. Sk.
SARGA, v. a. o. n. 1 1) såga, hugga eller
skära, så att det blir ojämnt och gör flisor; 2)
kälta, smågräla. Svea-, Götal. Sjarga, id. Sm.;
3) talesätt: sarga i baron, med släde färdas
på en snölös (bar) väg. Fl.(Nl.). Af bara el.
baro, f. bar, med snö icke betäckt väg. Jfr
bara 1. Fsv. sarga, v. a. sarga, såra. S.S.
1 193; 2, 62; 3, 54. J. M. Yrt. s. 168. Spec.
Virg. s. 237 ; freqvent. af fsv. sara, v. a. såra;
fn. sárka, id.
Sarg (sarj), n. kält, gnat, ständiga bannor.
Allm. Sjarj, n. id. Sm.
Sarger, m. gnatig menniska. Svea-, Götal.
Sarg·såg, m. gnatig menniska; eg. såg som
skär ojämnt och flisigt. Sdm.
Sargug, adj. gnatig. Vm. Sargig, id. Ög.
SARV 1, f. smått ogräs, särdeles våt-arv.
Vattsarv, f. Ög.,nk. Sarve m. Stellaria media. Vg.
SARV 2, m. en outtröttlig arbetare. Vb.
Saarv (ipf. -ä), v. n. idligen arbeta. Vb.
SARVA, s. saula.
SAS, sajs, m. stor sax; ullsax. Skräddere-sajs,
ullsajs, Sk. Sissare, sissar el. sisare, m. liten
sax. Götal. Sissar, sessar, m. Dls.; sassir,
sessare, m. Bhl.; sisse, m. id. Kl.(Stranda);
deraf skägg-sissar el. skägg-sisare, m. liten sax,
hvarmed bönderne afklippa sitt skägg. Vg.
(Vads-bo), sm. Siksa, f. liten sax. Kl.,öl.,nk.
D.d. saus, stor sax: seiser, liten sax; sisere, id.
(Bornh., enl. Adler 9); e. shears, stor sax;
scissors, liten sax; frans, ciseaux, m. pl. sax; nht.
schere, f. id.; fht. sakso, m. sax.
SASKA 1, v, n. 1 säges om nyfallen lös snö,
uppblötta vägar, träsk och allt, som saknar
fastare botten och ej bär för foten. ”Snöen saskar”,
snön bär ej, sjunker ihop. ”Träsket saskar; dä ä
bara dybotten så den saskar”. Kl. Suska, v. n.
1 slaska, söla tillsamman. Vg. (enl. Hof, 284).
Jfr swz. saftsgen, safzgen, v. n. ”mit den füssen
in einer weichen klebrigen masse umhertreten”.
(Stalder 2, 298).
Saskig, adj. hinderlig genom att saska sig.
”Dä ä saskigt å tröttsamt att köra. Tungt
väglag ä saskig snö”. Kl.
SASKA 2, v. n. 1 göra något långsamt, m.
liknöjdt. Suska, id. Sm.
Saska, f. suska, f. sasker, susker, m.
saskelin, suskelin, m. långsam, sölig menniska. Sm.
SASSA, f. fåkunnig och pratsam qvinna. Bhl.
(Vikorne).
SASSĒR, n. liten lerkopp. Bl.(Bräkne h.).
SATE (pl. satar), m. 1) djefvul; 2) elak
menniska. Svea-, Götal.
Satans-flygt, m. Johannisblomster:
Hypericum. Fans-flygt, m. Johannesa gräs n. id.
Sm. I andra munarter: mans blod-knópp,
Namnet deraf att de krossade knopparna lemna
en blodröd fläck. Det tros ega en sådan helig
magt emot förgerning af onda väsen, att man
dermed kan drifva sjelfve den lede fienden på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0588.html
