Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SIH ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sihvalfver (sihwalffwir, sifualer, sihwalver,
siwaler), rund. S.S. 4, 56. Fr. af N. 347. Sv. Pr.
L. XX, s. 83: ”en speghil är sijhwalffuir aff sik
vmkring”. S.F.S. 1, 2 h.s. 9: ”ena siwala groop”;
2, 70: ”eet litidh sijhwalft støkke af hwito
klædhe". Cod. A., f. 72 v.: ”mz sihwalwom knøpom
ællir knuthom”. Iwan 1999: ”the sattos vidher
thz sifuzla bord”. Alex. M.: ”lifwet sihwalft som
en boll”; fn. sivalr, rund, af völr, m.
rundböjning, hvälfd rundning, och oskiljaktiga præfixen
si, alltid, öfverallt; (deraf t. ex. sidægris,
simálugr, sirádr, sísoltinn). I svenska munarterna
förekommer denna oskiljaktiga partikel veterligen
blott i tvenne ord, näml. det ofvan anförda
sihvölver, som egentl, betyder: alldeles rund, samt
si-regna, v. n. regna ganska starkt, jemt och
ideligen. I norska landskapsmålen brukas äfven
denna partikel på samma sätt som i de svenska.
Fe. sin el. sine, förstärkande præfix, sin-hvalt el.
sine-valt, alldeles rund; fht., fsax. sin, förstärk.
præp.; mht. sin, id.; (deraf sin-flût, sint-flût,
sind-flod, den stora flodon, syndafloden; fht.
sin-fluot, id. Graff 6, 26); nht. dial. (Schwaben)
sinwel, alldeles rund (Schmid, 495); fd. siwal, id.
(Henr. Harpestr. D. Magaz. Tredie række
2, 172). De beslägtade fornspråken utvisa att
denna oskiljaktiga præfix si ursprungligon hetat sin,
hvilket ord utan tvifvel är det samma som sinn,
n. resa, hvarom på sitt ställe nämnes.
SI-HÅR, n. boskapshår; hår, ragg af garfvade
hudar. Bhl.,fl.(Nl.). Skinn-to, n. id. Hl. (Värö,
Frillesås),vg. Si-to, n. 1) id. N. Hl.; 2)
snören eller tunna rep af boskapshår, doppade i
tjära; brukas att vid skeppsbyggnad inbrännas
mellan laskarne i stället för drifning med dref. Sk.
(Bjäre).
SIK 1, m. (såsom i riksspr.) sik; Coregonus
Lavaretus. Deraf i munarterna:
Brink-sik, m. gräs-sik. Sm.
Sik-gräs, n. abborrnate: Potamogeton
natans. Vb. (Vilhelmina s:n).
Sik·gård, sik-pate, s. pate 1.
Sikjen, adj. 1) girig, snål. Sik-volen, adj.
id, Jtl.; 2) mycket flitig. ”Sikjen vinner
stikken”. Hs. Sikje (uttal, sittje), adj. n. drygt,
tungt, påkostande. Hs.(Tuna).
Sigla, v. n. 1 dregla. Sm. (nära föråldr.).
Sekla, Sm.,hs.; segla säk, Hl. (Värö); segla,
sejla, sagla, sajla, Sk.; sagla, Hl.; sikkla, Vg.;
sekkla, Mp.,hs.; sikkäl, sekäl, sekkäl (ipf. -klä),
1) id.; 2) rinna sakta. Sokkäl (ipf. sokklä), v.
n. 1) dregla; 2) smutsa. Sakkäl (ipf. sakklä),
smutsa. ”Sakkäl int ne kläa diin”! smutsa ej
dina kläder! Vb. N. sikla, dregla; d. sagle id.
Sel-vatten, n. lugnvatten i en ström eller
elf. Dl.(Elfd.),hj.
Silin, m. def. (accus. Silån, dat. Silåm),
Siljan, en sjö i Dalarne. Dl.
Silka, v. n. 1 smått och sakta framrinna,
framsippra; om vatten. Nk. Serla, Kl.; sila,
id. Norrl.
Siller, n. 1) lugnvatten i en å eller ström
mellan tvenne forsar; 2) liten lugnt
framflytande bäck. Siller·bäkk, m. id. Jtl. Bäkke·sila,
f. id. Dls.
Siller el. seller (ipf. sillrä el. sellrä), v. n,
framrinna sakta; säges om vatten i uttorkade
bäckar, då det rinner mellan stenar och
åstadkommer ett ljud, likt det, som höres när en
stråle faller från en mindre höjd i vatten. Jtl.
Silla-bleke, s. bleka.
Silla-skäll, s. skäll under skila.
Silla-sö, s. siođa.
Sille-bånns-fjäLing, m. sillfjärding. Vg.
Sille vad, s. vad 1.
Sill-knut, m. sill-knuta, f. Då små siller
häftigt jagas af makrill eller andra roffiskar,
hoppacka de sig i en massa, som kallas
sill-knut el. sill-knuta. .
Sill-kong, m. egentl. sillens konung; en sort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
