Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SIM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v. n. sväfva hit och dit; fsv. svemam v. n, röra
sig, sväfva. Iwan 279; fn. svimra, svimma;
n. svimra; d. svimle; fe. svimman; ns. swimen;
fht. suiman; mht. swimen; mholl. zwimen, id.
Anm. Fn. svima, svimma, är troligen samma
ord som svima, simma. Till grund för
betydelsen synes ligga rörelsen och känslan vid
simmande och sväfvande. Jfr fn. sveimr, m.
sväfvande rörelse.
Svemme-ri, s. rid.
Svimmel, adj. färdig att svimma. Sk.(Ox.).
D. svimmel; n. svimrug; ns. swimelig.
Svimelse, f. svimning, svindel. Sk.(Ox.).
Svimsel, m. Fl.(Ingo). Isl. svim; n. svimmel.
Svimsa, v. n. 1 svänga sig. Bhl.
Svómma 1, v. a. o. n. 1 med en fuktig
kalkborste öfverstryka en lervägg, för att jämna
honom och fylla sprickorna deri. S.Sk. D.
d. svomme, id.; nht. schwemmen, v. a. aftvätta.
Svómma 2, v. a. 1. Svómma ópp, v. a. 1
fäja upp. ”Man kunde året 1826 svómma
kornet ópp på marken”. Sk.(Ox.).
Svómning, m. fin kalk- (eller ler-)
blandning, som med en borste strykes på en vägg.
S.Sk.
Svómmsa i se, v. n. 1 sluka i sig. Sk.(Ox.).
Svåmp (pl. -ar), m. svamp. S.Sk. Fn.
svampr; moes. svamms el. svams. m. svamp:
σπόγγορ; fht. suam, suuam, suuom; fe. swam;
;mkt. swamp; nht. schwamm; swz. schwum; holl.
zwam; f. Den ursprungliga betydelsen af fn.
svampr, som egentligen utmärker spongia,
synes hafva varit: det ofvanpå simmande,
skumartade. Jfr swz. (Schaffhaus.) schwumm, spuma.
Svåmpa, v. imp. 1 växa svamp (i
boningsrum). ”Dä svåmpär i stuga”. Sdm.
Svåmpa·fabrikör, m. fnösk-fabrikör. Sk.
(Ing.). Anm. Vid betraktandet af ofvan
anforda ord svem, hund-svem, svemma, svimsa,
svómma, svåmp m. fl. ser man att verbet
simma, natare, i fornsvenskan likasom i
fornnordiskan och befryndade tungor haft den äldre
formen svimma (<i>svam<i></i>, svummit).
Simme (pl. -mar), m. 1) rep) litet snöre,
säckband; i södra Sverige af nöt-, get- eller
svinhår. Säkk-simme, väv-simme, m. & n. Svea-,
Götal. Simm n. a) rep af svinhår. Sm.; b)
rep, tåg, snodd. Vg. Deraf säkka-simm, n.
Vg. Simä, m. ett rep, hvarmed fiskare
fastbinda sina märken eller vardor. G.; 2) hank
(på hästar). ”Sätta simme på hästen”. Hl.,
sk. Sime, m. id. S.Sk. D. sime, snöre, tunnt
snöre; halmrep; fn. simi, m. band, rep; n.
sime, m. rep (af nöthår); fe. sima, m.. band;
fsax. simo, m. band, snöre; ns. sime, f. snöre
(Schambach); holl. sim, f. metsnodd; nfris
seem, semm, band, snöre (Outz. 299); skot
soyme; fin. siima; ryss. sima, id.; georg. simi
en sträng: skr. si (præs. sinati), att binda. I
moesogötiskan har troligen funnits ett förloradt
starkt verb siman (sam, semun), förena. Jfr
Grimm, gr. 3, 55.
Hö-simme, m. hörep. Hl. Hö-simm, rep,
fästadt i bågar, hvarmed man ombinder hö,
som skall inköras. Sm.(Tveta). Hö simm el.
hö-simme, n. Vg.
Kind-sim, s. kind 3.
Me-simma, s. med.
Påsa-simme, n. säckband. Vg. (Skarab).
Red-simme, s. reda 1.
Sköt-simå, s. skjuta.
Simper·nätt, adj. 1) grann; 2)
högmodig. Sdm.
Sena, f. torrt gammalt gräs, som stått öfver
vintern. Hl. Fo(r)n-sena, f. id. Bhl. Fn.
sina, förvissnadt, saftlöst gräs. S. forna 2.
Sän, adj. afsinad; om ko som upphört att
mjölka. ”Kon står sän”. Sk.(N. Åsbo). Sänt,
Vg.(Elfsb.); sunt, id. Vg.(Skarab.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
