579 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKAM ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2) vanhedrad. G. Fsv. skæmma, skiæmma,
a) förkorta. VGL.; b) förderfva, utskämma,
vanhedra. Bjærk. R. VGL. GL. Spec. Virg.
s. 149; fn. skemma, a) förkorta; b) förderfva,
skada, utskämma; fht. skamman, skammjan,
förkorta (Graff 6, 498). På samma sätt säges
i latinet; ”imminuere virginem”.

Skämma 2, f. 1) fel; sjukdom. Ög.; deraf
håi·skämma, f. regnskur på hö, som är färdigt
att inköras. G. Hö·skämma, f. id. Sm.; 2)
skada. Vg. (Kåkinds h.).

Skämma 3, v. a. 2 lemna ifrån sig (maskar)
genom stolgång. I talesätt; ”skämmä maskar”;
i masksjukdomar. Nk.

Skämming, m. mask (i skämd eller rutten
mat). G.

Skämmt, f. skam, blygsel. Sk. (Tygelsjö
s:n). Fn. skemd; n. skjemd, id.

Ut-skämma, f. person eller sak, som
förorsakar blygsel. ”Han ä ena utskämma för hela
slägta”, hela slägten får skämmas för hans
skull. Vg. (Skarab.).

SKAMM 2, adj. kort. Ordet brukas blott i
sammans. skamm-halm, m. kort halm; sådana
halmstrån, som under tröskningen slås itu. ”Te
halmmattan kan ja ej bruke skammhalm”. S. Sk.
(Gessie, Tygelsjö s:r). Fsv. skamber el. skammer,
adj. kort. VML. Sv. Pr. K. f. 1: ”æpter
skamman tima”. Ivan, 2719: ”ij skamman frist”.
S.F.S. 4, 416. Flores, 595; fn. skammr; fht.
scamm, id. Jfr ital. scemare, förminska; mlt.
scematio, f. stympning. Skamm 2 är troligen
befryndadt med skamm 1. Jfr Dief. wb. 2, 236.
</poem>
Skammel (pl. skammlar), m. 1) liten pall.
Sk.,hl.,bl.,g.; deraf säng-skammel, s. säng;
2) liten bänk, sängpall. Bhl.,hl. (Morup, Värö);
3) tröskel. Dörra skammel, m. Bhl.,hl.,sk.
Skaammäll, m. planka, som står på kant
innanför ladudörren. N G.; 4) klappträ. Sk. D.
skammel, pall; fn. skémil; fe. scamel; fht.
scamal; nht. schämel; holl. schamel; ryss.
skamjjæ; nordtschud. skamj (Acta soc. sc. fenn.
6, 105); lt. scamnum, id.

Skamning (pl. -ar), m. en i båda ändar
hvässad kort stör, hvarpå sädesband uppsättas
att torka på åkern. Skammling, krak stör,
skynning, m. spila f. Nk.; skynning. m. Vm.
(Nora); snes-stör, m. id. Sdm. Deraf
skamna, v. a. 1 uppfästa (sädeskärfvar) på störar
till torkning. Nk.

Skamnom, adj. rådlös, rädd för. ”Dä ä ja
kav skamnom för”. Vl. Skamnum. ”Nu vardt
du skamnum”, nu blef du bet. Vl.,nk.;
skamdom, id. Dl. (Nås, Floda).

Skamm-skjorta, f. nattkappa. Sm.
</poem>
SKAMMARE, s. sko.

SKAMM-BóRR, m. tordyfvel: Scarabæus.
Twórrdyvyl, m. id. Dl. (Mora). Jfr skarn.

SKAMMPER 1, adj. 1) hvass. ”Skammper kniv”.
Hs.; 2) skarp, amper. G.; 3) sur, mager.
”Skammpert hö. Skammper äng.” Ög.,bhl.; 4) arg,
bitter. Vg. Troligtvis af amper med sk till
föreslag. D. d. skamper, mager; holl. schamper,
bitande.

SKAMMPER 2, adj. snäll, välartad. Dl.,hs.
Nht. dial. (Nassau) schamper, skön, god
(Kehrein 1, 339).

SKAMNA, skamning, skamnom, s. skamm 2.

SKAMPLUN, s. skaplun.

8KAN. f. skorpa, bark. Detta gamla ord som
i Dls. heter skån. f. skorpa, ruga på ett sår (m.
skán, f. skorpa, bark; yttersta hinnan), är roten
till följande skott. Jfr skr sku, att betäeka.

Skant 1, m. 1) barkfallet, fornadt träd i
skogen, t. ex. en fura eller gran, som förlorat sin
krona och hvars barklösa stam är mycket torr
och kärnfull. Sm.,bl.; 2) vissnad talltopp,
utan bark; 3) kolmila, upprest af de
otillräckligt brända bränderna. Sm; 4) lång, mager,
illa vuxen karl. Hl. (Harplinge). Jfr bret.
skant, m. "écaille, partie dure qui convre la
peau de certains poissons et insectes" (Le
Gonidec, 397).

Ike-skant, m. fornad ek. Sm. (Vestbo).

Skant 2, adj. vissnad, fornad; om träd. Sm.

Skanta v. a. 1 hugga barken af träd. Sm.
(Finnveden). Skantäs, v. d. 1 aftälja (barken)
af träd (efter ritsnöre). Åm. N. skanta.

Skanta-ve(d), m. torr, fet, kärnfull ved af
ett barkfallet, fornadt trä. Sm.

SKAKGLA, skanglog. s. skinka.

SKANGRA, s. skunga.

SKANK, skanka se. s. skinka.

SKANK, s. skakk 1.

SKANS (ipf. -ä), v. a. 1) omhägna;
2) tilllhugga, jämka, skräda med en yxa. ”Skans dill
bjälka däna”! Vb.

SKANT, skanta, skant·ved, s. skan.

SKAP 1 (def. skàpen. pl. skàpa, def. skàpan).
n. skåp. Vb. (Nysätra).

Skap·fiL, f. skåphylla. Nb. (N. Cal.). Af
fiL. f. tunnt bräde: hylla. S. fjöl.

SKÅP 2, s. skak 1.

SKAP 3, s. skapa.

SKAPA (ipf. skop el. skapa, sup. skapa), v. a.
skapa. Vb. I flera landskaper heter ipf. skop.
”Ja bar inte dä Gud skop”, d. ä. allsintet. Fsv.
skapa (ipf. skop. Kg. St. 1, 19. Fr. af N. 401.
S.S. 1, 113: 3. 19. S.F.S. 6, 92; 7, 300.
Sv. Pr. L. XX, s. 317. S. Marg. s. 49; men äfven
skapaþe. Legend. 1, 143), v. a. a) skapa: b)
af ödet utstaka; fn. skapa (ipf. skóp el. skapađi):
skepja (skóp, skapit): fht. scafan; mht., nht.
schaffen; fsax. scapan, giscapan; fe. scapan,
sceapan; e. shape; moes. ga-skapjan.

Av-skapa, âv-skapa, â-skäpa. v. n. 1
skapa till sig, taga fula miner och åtbörder.
Skäpa, v. n. id. Vm. Jfr fsv. afskapader,
vanskaplig. Kg. St, III, 15; skapa sik i. skapa
till sig, antaga skepnad af. S.S. 2, 42:
skamskapa sik, oanständigt skapa till sig, antaga
en oanständig skepnad. Cod. A. 27, f. 248:
fn. afskaplegr. vanskaplig, oformlig.

Bo-skapa. v. n. 1 sätta hushåll. hushålla.
Ög.,sm.

O-skapli(g), adj. utomordentlig. Ög.,ul.

Skap, n. membrum genitale equi. Allm.
Skab, n. Kl.; skapt. n. G.; skak, n.
hästaskak, n. id. Vg. (Vadsbo). Sköve, n.
præputium penis equi. Ög.(Ydre). Fsv. skap. skapt,
n. pl. födslolem. Biærk R. GL.; fn. sköp, n.
pl. skauf, f.; fe. gesceapu; e. dial. shappe;
holl. schaft. f. schacht. m. id.; n. skau. m.
penis equi: d. d. skæveret. n. def. id.; mlt.
scapus, m. membrum genitale.

Skaplig, adj. icke illa skapad icke oäfven,
tämligen god. Allm. Skaplogr. id. Fl. (Nl.,
enl. Hipping). Fn. skapligr; n. skapleg.

Skaplun. m. 1) skepnad, utseende. Jtl.,sm.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0609.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 579 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|