Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKJÄR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linea. Sm. ”Lägga på skår”, afskära säden
utan att hopbinda henne. Ög. Vällte·skår, f.
då gräset i en sådan skår blir så ymnigt, att
det blott behöfver utbredas på stället, utan att
flyttas. Sm. D. d., n. skår; fn. skári, m.; e.
dial. scard.
Skår 2, m, bergsklyfta. Deraf namnet på
gården Skår under Mösseberg i Gökhem. Vg.
Skåra 1, f. grund inskärning. Riksspr.
Skyra, sköra, f. Vl.; skär, n. Sk.; skura, f.
id. ”Du bar för litä skurer på horna än”, du
är ännu för ung. Ordspr. Nk.
Skåra 2, v. a. 1 1) skära något af något.
”Skåra inte ostkaka”! Sm.; 2) skära itu.
afhugga (vedstockar). ”Skåra timmer-stókkar”.
Vb.,mp.; 3) dela. ”Ja vill inte skåra på
pärestakken”. Bl. (Östra h.). Fn. skora.
Skåre (pl. skårar), m. afhugget stycke af
en stock, så långt som veden skall blifva;
afhuggen vedlängd af ett träd innan klyfningen.
Ul.,sdm.
Skårning, f. avskuren del, stycke af en
kaka. Bhl.,dls.
Skårr, f. afsats på ett berg. Bhl.
Skårs (ipf. -ä), v. a. skära sönder. Vb.
Skårs, f. skåra. Vb.
Skårsna, f. skåra, genomskärning: klyfta. Vb.
Skår-stikka, f. tvenne sammanpassade
stiekor, som skjutas in i hvarandra så att en
inskärning eller skåra deri blir synlig på båda.
Kl.,sk. Skarv-stukk, m. id. Dl.
Skär 1, n. 1) ax på en nyckel.
Vg.,ög.,nk.; 2) axet på ett större eggjärn eller såg. Vb.
Skär 2 (el. sker, hårdt k), n. bergshäll,
klippa. Dl. På samma sätt härledes lt. rupes,
f. klippa, af rumpere, sv. klippa, f. af klippa,
v. a. secare. Deraf 1) skäri-fallen, adj. a) eg.
född i skären el. skärgarden; b) tölpig. Fl.
(Värö i Öb.); 2) skärjut, adj. n. stenigt; om
mark. Dl. (Nås). Jfr fn. skerjóttr, uppfyld
med skär; 3) skär-kar, m. strandfiskare. Vb.;
4) skär-sätta, v. a. strandsätta: in litore
relinquere, nave·subtracto; frandare, destituere. Kl.
Fsv. skær·satter, adj. Alex. 2017.
Skär 3, n. 1) slag, hugg. ”Ja ga’n ett skär
så’n känd je”. Sdm.; 2) de odugliga remsor,
som öfverblifva vid glasskärning. Sm.
Skär 4 (def. -a), f. skata: Corvus Pica. Jtl.
Ordet förekommer något skiftande i olika
munarter: skjora, Ög. (Skärg.), kl. (Stranda), fl.
(Ingo); skjura, Ul.,sdm.(Södertörn):
hupp-skjura, UI.; skjår (def. -on) el. skjorå (uttal.
stjorå). Fl. (Öb.); skjör, kl. (Döderhult),
jtl.,fl. (Åland,Sjundeå i Nl.); skjer, skjir (stjir),
Nb. (Lule); skjorå (stjorå). Fl. (GK.,K.);
skjårå (stjårå), Fl: (Pernå); skor, Kl. (Åby),
öl.; skärå, G.; skera, Bhl. (Oroust). Öfverallt
f. Fn. skær, skjór, f. (Gunnlags saga); n.
skjor, skjær, f. id. Benämningen troligen af de
långa stjertpennorna, som likna en sax. Jfr
fn. skæri, n. pl. sax.
Lapp-skir, f. Lappskata. Vb. Skogs mor,
f. id. Åm.
Natt-skjorå, s. nat 1.
Skerå-stikkor, f. pl. små plockved,
pinnar (likt skatans byggnadsvirke. G. (F.).
Skir-ong, s. ung.
Skjir·bu (uttal, stjir-bu), n. skatbo. Dl.
(Elfd.).
Skjor-blommå, f. krageblomma:
Chrysanthemum Leucanthemum. Fl.(Öb.). Prestnakke
Ög. i hvitkullor. Mp. Gl. sv. (Bromel)
krageblomma, hvit oxeöga, gåseblomster; (Tillandz)
krage-blomster, präste-kragar.
Skogs skir, f. skogsdufva: Columba
œnas. Vb,
Spil-skir, f. spelkråka: Pious Martius. Vb.
Strand-skjorå (uttal, (strann·stjorå), f.
strandskata: Hæmatopus ostralegus.
Fl.(GK.,K.) I andra sv. munarter strand·stjura.
Skärga, v. n. 1 1) skära, såga långsamt.
Hs.: 2) skära med en slö knif. G.; 3) gräla
på någon. S.G. Skärg, v. n. afgnaga,
skafva; enträget bedja; klaga, qvida. Jtl.
Skärglä, v. n. 1 1) skära med en knif
flera gånger fram och tillbaka på något som
viker undan; 2) gräla länge om en sak. G.
Skär·gräs, n. namn på gräs med skarpa
(sträfva) blad, t. ex. Phragmites communis (el.
Arundo Phragmites), då den ej växer i vatten;
i synnerhet Tritieum repens, som vid hus
växer mycket frodigt. Vg. (Viske m. fl. härader).
Skärja, v. n. 1 skrika, larma med skärande
ljud. Ul.
Skäk-krok, m. halfcirkelformigt eggjärn, för
att afskära gräs, löf o. d. Sdm.
Skär·nål, f. tväeggad synål, som nyttjas
af sko- och sadelmakare. Sm. Stämme·nål,
f. id. Götal.
Skärrsa, v. n. 1 träta, vara ovettig;
bruka många och dristiga ord. Vg. (Vadsbo).
Skärssas, v. d. Åm.; skäffsa, id. Vg.
(Vartofta).
Skär-tänder, f. pl. ögontänder. Åland.
Skär·vass, m. Phragmites. Sm.
Skässa, f. stort ärr. Mp.
SköL 1, adj. som man kan skörda, mogen
till skörd; om åker. Vb. Skjel, adj. id.
Hs. (Bj.).
SköL 2, f. springa, spricka i stenar och
och berg. ”Dä ä fullt mä sköl i
kvarnstenar”. Nk.
SköL-vär, n. vackert väder under
skördetiden. Dl. (Floda).
Skör el. skördel, m. en vattenrännil,
djupare och bredare än ett dike, eller sådan som
af öfverflödigt vatten blifvit utskuren. Kl.,sm.
Skörrd (hårdt sk), m. 1) utskärning i
knuten af något; 2) fårmärke, skuret i örat: 3)
det som kastas bort vid afhuggningen af
stookved; deraf väll·skörd el. väll·skur, m. G. Fn.
skunđr. Jfr skur, sid. 591.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
