Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKÄL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dls. Gl. sv. (Tillandz) skallre-gräs,
Rhinanthus crista galli. Jfr skälla 2.
Skallru, adj. darrande. Vm.
(Norbergs s:n)
Skväll, n. skallrande, genljudande. Hs.
Db., (enl. K. Lenæi Delsb. illustr.).
Skälla 2 (pl. -lor), f. 1) eg. (såsom i
riksspr.) bjellra, fästad under halsen på kreatur,
dit de gå i vallskog. Skäll, f. id.; deraf får-,
qet-, häst·, ko-skäll, f. Vb.; kodd·skällo, f.
Fl.(P.); 2) skallergräs. Sk.,hl.,bl. Fsv.
skælla, f. bjellra. SML.; fn., n. skella; fht. scella;
nht. schelle; holl. schel; it. squilla; frans,
eschelle; sp. esquilla, id. Jfr skallra.
Skäll-gädda, f. en stor gädda, som enligt
folktron bär skälla i ett järnband om halsen
och tillhör sjörået. Sm. (Värend).
Skällra 1, v. n. 1 1) ofta skälla (latrare);
2) skryta, skräfla. S. Sk.
Skållra 2, f. 1) hynda som jemt skäller;
2) skräflerska. S. Sk.
Skällrare, m. skräfla. S. Sk.
Skäll-sägg, m. rem eller järnring med
bjellra om halsen på boskap. Jtl. (Strömsnäs).
S. sägg.
Skäll-trälg, m. rem, hvarvid skällan fästes
om halsen på boskap. Vb.
Skäll-tuppur, f. pl. blåklockor:
Campanulæ. Dl. (Järna).
Skälm-gjord, adj. ärelös förklarad. Fl.
(Nl.).
Skälmut, adj. skälmsk, skalkaktig. Vb.
Skälmäsér (ipf. -ä), v. n. göra
skälmstycken. Vb.
Skälva el. skallva, f. frossa. Sm.
Skällvå, id. Fl.(Öb.). Fsv. skælfva-sot el.
skælfvo-sot. S.S. 2, 79.
Skällven, adj. darrande, skälfvande. Ög.
Skjällvar, id. G. Fsv, skælvande. a) id.
S.S. 1, 180; b) darrning åstadkommande,
förskräcklig. Vadstena Nunn. s. 13; fn.
skjálfandi, skälfvande; skelfr, id.
Skälv-gräs, n. darrgräs: Briza media.
Nk.,sm. m. fl. Gl. sv. (Frankenius, Tillandz,
Bromel) skälfvegräs, darregräs.
Skälv-händ, adj. darrhänd. Sm. m. fl.
Skjåv-’ändt (uttal, stjåv-ändt), id. Dl. Fn.
skjálfhendtr.
Skänne me! interj. ve mig! Gud hjelpe
mig! "Skenne me! ä dä inte sannt". Hs.
(Db., föråldr.).
Skänk´, m. en som iskänker öl; öltappare
(i gästabud). N. G. Skänkare, m. en som
iskänker och uppassar vid bröllop. Bhl. Fsv.
skænke, m. en som iskänker. Alex. 2285,
2291, 3315, 3321; skænkiare, m. munskänk.
S.F.S. 4, 182; 6, 27, 234; fn. skenkjari; n.
skjenkar.
Skänkas (ljudvigten på sista stafvelsen),
m. 1) gåfva. Allm.; 2) undfägnad. Sk.
Skänke leken, m. def. gammal sång vid
bröllop. Dl. (Floda).
Skänke·sven (pl. -er), m. yngling, som vid
gillen bjuder omkring drycker. Sm. D.
skienkesvend-
Skänkje-bjor, n. svagdricka. Dl.
Skänkebór, skänkebör, m. id. Sm.,hl. S. bjor 1.
Jfr nht. schenke, krog.
Skankt, adj. drucken, öfverlastad. Sk. N.
skjenkt; d. beskjænket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
