Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SOL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jfr sid. 122, hvarest ordet oviktigt skrifves
sols-vekker.
Sol·skins·bräda, f. vindskid, bräde på
gafvelknuten af ett hus. Sdm.
Sol-skóten (sol-skóden, sol-skuten,
sol-skuden), adj. eg. solskjuten; solstungen; om en
sjukdom hos kor, då buskmuskeln brister. "Kon
har blett solskuten". Sk. D. d. solskodden.
Sol-skótt, n. solstyng; en sjukdom hos kor.
Bl. Sol-skód, n. id. Man tror att korna få
det genom lifvet och att derigenom en borra
genom sidomaghinnan uppkommer. Sk. D.
d. solskod.
Sol-skärms-móssa, f. Splachnum. Sveal.
(enl. Wahlenb.).
Sol-spänne, n.? I solspänne, i söder. Hs.(Db.).
Sol-stej, n. en sjukdom (svulnad) i ögat. Sm.
Sol-svärta, f. koltrast: Turdus merula.
Sm.,kl.,sk. Fn. súsvört; d. solsort.
Sol-säter, n. solnedgång. Vl. Sol-sätt, n.
Dls.; sol-sättning, f. Sm.,kl. Fsv. solasæter,
solsæter, L.L.; in. sólarsetr, sólsetr; d. d.
sole-sæt; fe. sunsetl; e. sunset; med. lt. solsatis.
Sol-ulv (pl.-ar), m. vädersol, bisol; den
ring som stundom omgifver solen. Enligt ett
gammalt mythiskt ännu rådande
föreställningssätt förföljes solen af en glupande ulf, som vill
uppsluka henne. Visar sig en sådan sol-ulf på
himmelen, så anses det ännu likasom fordom
boda någon allmän förgerning med dyr tid,
hunger, stor-död eller farsot. Vg.,sm.,hl.
Sol-vete, m. id. Vg. Sol-varg, m. 1) id.; 2) en
som grinar illa (liksom då man ser mot solen).
"Grina sóm en solvarg", grina illa,
fruktansvärdt. Svea-,Götal.,fl.(Nl.). D. d. sol-ulv.
Jfr varg.
Sol-ved, m. ved torkad i solen. Sm.
Sol-öga (el. sol-ögja), n. Ranunculus acris.
Dls.,vg.,sm. Gl. sv. (Frankenius) solöga;
(Bromel) solögon; isl. soley el. sóleyg, f.; n.
soløy el. soleie.
Sólva, v. a. 1 sätta tråden uti solfvet.¨
Götal. Sölla. Sk.; sullva. Vg.
Sólv-knut (pl.-ar), m. knut på ett solf
Sm. Sölla-knuda, f. Sk.
Sólv-kapp (pl. ar), m. käpp hvarpå solfven
hänga uti en väfstol; väfskaft. Sm.
Sölla-käpp, söla-käpp, sölla-stage, m. sölla-skaft,
n. Sk.
Sólvning, f. handlingen då tråden sättes
uti solfvet. Sm. Söllning. Sk.
Sólv-raka, f. sólv-stol, m. redskap hvarpå
solf knytas. Sm. Sölla-fjäl, f. id. Sk.
Sólv-tråd, m. tråd som användes till solf.
Sm. Sölla-trå, m. Sk.
Hunn-soning, s. hund.
Sop, m. 1) qvast. Vb. Sopa, f. ugnsqvast.
Sm., m. fl. Sopel, m. id.; 2) fogelvinge eller
fogelstjert (att sopa med); 3) något som är i
något hänseende bra och dugtigt. "Hä var
sopen hä". Vb. Fn. sopr, m. qvast; n. sopa,
f. viska, qvast; sopl, m. id.
Sopa 2, f. sophög. Kl.,bl. Sopple-hög. m.
Vg.; sóppel-hög, m. id. Vl.
Sopar 1, pl. sopor. G. Sopse, pl. id.
Hs.(Db.).
Sopar 2, m. en som banar sig utväg,
uträttar något, rappar åt sig, samiar hop. "Han
jär’n riktig sopar". Vb.
Sop-dynga, f. ställe, der sopor läggas. Sm.
Sope-bakke, m. ställe der sopor kastas. Vg.
Sop·limme (pl.-er), m. sopqvast. Dls.
(Tössbo h.). S. lime.
Sop-móssa, s. mos.
Sop·ren, adj. rensopad, tom, t. ex. om en
rensopad spannemåls-lår. Fl.(Ingo).
Björke-supp, m. fnösksvamp; Polyporus
betulinus. Vg. Kórk-sópp. Norrl.; kurk-sópp,
snjosk-sópp, Dl; snjösk-tjuk, f. Vb.; snysk-sypp,
m. Nb.
Fese-sópp, m. röksvamp, käringfis, alla
arter af Lycoperdon, enkannerligen L. Bovista.
Hl. Fjuk-sópp. Vb,; rök-sópp. Vg.; fiss-bóll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
